En vecka har gått sedan jag satt på buss 810, med telefonen i handen, och läste de första raderna på twitter om att något stort och hemskt hänt i Japan.
En vecka av sorg och förtvivlan så stor att den inte alls går att förstå.
(Bilden är länkad från DN)
Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:
Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )
Ansluter till %s
Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.
Meddela mig om nya inlägg via e-post.
Få meddelanden om nya inlägg via e-post.