Jag tror att vi alla varit där, i den känslan, åtminstone någon gång, i någon situation.
När en katastrof drabbat oss, när livet rasar samman, när det vi behöver tas ifrån oss.
När ord som ”kris betyder utveckling” och ”det blir bättre” i bästa fall känns tomma och i värsta fall grymma och cyniska.
För hur i hela fridens namn ska jag någonsin kunna le igen, efter det här?
Jag har det, rent av flera gånger, men jag är lyckligt lottad. Trots åtskilliga katastrofer har jag bara varit i den här känslan korta stunder, och korta stunder står man ut. Några minuter i taget. Jag har räddats av goda vänner som pratat med mig, om det som gjort ont ont ont eller om helt andra saker. Jag har räddats av vardag som måste råddas: mat lagas, snö skottas. Jag har räddats av min egen galghumor, ja, utan den hade jag nog faktiskt varit död.
För till och med i de värsta sörjorna jag vadat i har jag kunnat garva åt min egen misär. Inte hela tiden, men lite då och då.
Men jag har räddats när jag inte riktigt förmått att rädda mig själv.
Jag har aldrig på allvar börjat tänka tanken :”Livet är meningslöst. Lika bra att göra slut på det”
Men.
Jag vet de som gjort det.
Jag vet också att de är fler än jag tror, att alla inte är lika bra som jag att se till att få hjälp när världen går sönder.
Jag vet att flera jag känner och älskar gjort det.
Det gör mig förtvivlad, för jag är säker.
Säker på att livet till och med när det är som jävligast faktiskt kan bli bättre.
Därför blir jag förtvivlad när jag ser att en handledning för självmord är den första träffen man får, om man googlar på ”självmord”.
Inte en sida där man kan hitta hjälp för att överleva, utan en sida med tips och tricks för att ha ihjäl sig själv.
Någon jag älskar kanske funderar, tänker och googlar, och hamnar där, istället för någon annanstans, någonstans som ger lite kraft att leva istället för att bara överleva.
Jag biter mig fast i ett citat av Julian av Norwich
”…All shall be well, and all shall be well, and all manner of things shall be well”
Andra har sagt, tänkt och skrivit goda och kloka saker om självmord. Läs
Ludmilla
Jacob Sunnliden
Magnus Callmyr
Mats Adamczak
Cattas Bubbla
Christina Stielli
Robert Damberg
Doris
Peter Reuterås
19 04 2011 kl 21:25
[...] Om att tappa hoppet « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te [...]
19 04 2011 kl 21:38
[...] Om att tappa hoppet « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te skriver: april 19, 2011 kl. 8:21 e m [...]
19 04 2011 kl 22:16
[...] Mymlan, Robert Damberg, Cattasbubbla, Christina Stielli, inte en susning, [...]
19 04 2011 kl 22:23
Hej!
Tack för länk, jag ska länka tillbaka under morgondagen. Tänkte på en sak, är det inte själva ordet självmord som det är viktigt att du länkar till t ex vårdguiden, så att google kopplar samman ordet självmord med de goda hjälplänkarna? Jag tror att det är så det fungerar, men jag kan ha fel.
20 04 2011 kl 02:40
[...] Jacob Sunnliden Magnus Callmyr Mats Adamczak Cattas Bubbla Christina Stielli Robert Damberg Doris Peter Reuterås Petra Jankov Per Essa [...]
20 04 2011 kl 16:59
[...] Mats Adamczak Cattas Bubbla Christina Stielli Robert Damberg Peter Reuterås Petra Jankov Per Essa [...]
20 04 2011 kl 19:09
[...] Christina Stielli, Elwira Kotowska,Nattens bibliotek, Doris, Lite av varje, En annan sida, Techper, mcarcne, Medicinbloggen, [...]
21 04 2011 kl 22:35
[...] mcsarcne [...]