Dagsarkiv: juni 24, 2007

Etta!! Etta!!

Jag hör honom när jag öppnar hissdörren, redan ute i trapphuset hör jag pojkrösten, så klart och nära att jag tror att det är ett annat barn, på en annan våning, som är ute i trapphuset, och inte bakom en dörr av stadig och säker sort.
Jag plingar på dörren och på nolltid öppnar han och redan är han halvvägs upp i vagnen för vi ska ut, ut och iväg till plaskdammen och så blir det ju självklart.

Jag viker upp jeansen varv på varv, vadar omkring i vattnet medan han simmar och skvätter, helst på mig och vi skrattar gott tillsammans och jag njuter av stunden, en välsignad stund, ett välsignat barn och den där puckade mamman som tror att hon är välsignad med en god vän som tar hand om ett barn en stund.
Helt tvärt om är det. Det är barnet som är det välsignade, och enbart men oändliga godhet hindrar mig från att helt enkelt sjappa, för jag skulle gladeligen sälja min själ för en pojk som denne lille kille.

Han är trygg med mig och jag njuter av tilliten, vi gungar, skrattar och han berättar om dagis, om fjärilarna, och om smultronstället och dit går vi när vi dissat jordgubbarna på konsum, istället köpt rabarber för är det något vi är bra på, vi två, så är det att baka. Japp. Muffins, kladdkaka, rabarberpaj, anything goes.

Titta! Här är dom!

.


Piratsällskap

Jag tycker om lukten av vatten, och idag var gårdagens regntunga skyar borttvättade och jag gick i tunnlarna vid Tegelbacken fram till kajen invid Stadshuset i vår vackra kungliga huvudstad och efter en liten stund kom hon, en av Stadens få riktiga ångbåtar. S/S Drottningholm. På två ölbackar blev jag sittande, medan en alldeles riktig sjökapten tutade med ångvisslan och annonserade back i maskin och i min hand höll jag en kopp kaffe och skrattade när jag hörde min vän Piraten som berättade om denna gamla dam och om andra ångbåtar och för den delen om medeltida smide och tyger från handelsgillet
Vi klättrar ner i maskinrummet och hon berättar också om hur man rengör en ångmaskin från insidan och i den där stora tanken med det där lilla hålet hade hon krupit och innuti den sjöng hon så det skongade och det är något jag gillar: När människor gör saker ordentligt, tar i, och inte mesproppar lite så där lagom.

Människor som sticker ut. Som är eljest

Men å andra sidan – kanske är alla människor eljest bara man tar sig tid att se efter?

Men från ännu en (den tredje?) sida – det är ganska härligt att bara ta in, inte titta så väldigt utan bara vara, bli sittandes på två ölbackar med en kopp kaffe i handen, eller på en kajkant, medan en sjökapten och en kock matar änder.


Bildgåta

Javisst hade Nynaeve rätt!
Förra bildgåtan var från Medborgarplatsens T-banestation.

Nudå?
Vi åker fortfarande tunnelbana, men nu har vi åkt utanför tullarna…

God jakt!


Gravitation

Hur gör h*n för att inte trilla omkull? Hur starka sugfötter kan man ha? Hur får alla muskler som behövs för att hålla fast plats i en liten larv??


Nedräkning.


Jag väntar på semester. Tre veckor kvar nu. Sen en månads ledighet. 28 dagar. (Lite knappt, eftersom jag slutar arbetsperioden med ett nattpass)

Det kommer gå fort, både tiden fram till semestern och själva perioden av ledighet men just nu känns de här tre veckorna fram till semestern känns evighetslånga.

Tid är så relativt.
För när jag missar tunnelbanan och får vänta tretton minuter på nästa känns den där nästankvarten som en evighet. Särskilt när jag är trött och på väg hem från jobbet och verkligen bara vill hem och sova, men en annan dag missar jag ett pendeltåg och då gör det ingenting för då får jag en stund till i solen på perrongen och jag har ingen tid att passa. ”Jaja, det kommer fler tåg” säger jag för mig själv och inrättar mig på en bänk med min bok.

Det är på barnen det märks mest, det här med tid. Min syster, lillalilla syster som går i gymnasiet nu. (Hur sjutton gick det till?!)
Elias, som ska få ett litet syskon vilken dag som helst, och som då blir storebror.

Hemliga pappan uttrycker det bra. ”Det hände precis nyss”

paris hilton
Paris Hilton har snart avtjänat sina arton dagar i fängelset, de där som egentligen var 45 men som av någon anledning blivit arton. Snart släpps hon ut, rapporterar DN.
Hur mycket har skrivits om henne och detta fängelsestraff, ofta med skadeglad ton. För henne har det nog varit omvälvande, vad vet jag?


I Eritrea sitter den svenske journalisten Dawit Isaak fängslad. Det har han gjort sedan 2001, och det utan rättegång.

Det måste vara en oändligt lång tid.

.

.