Månadsarkiv: juni 2007

&%¤###!!


Och jag lägger på luren med ett snett och smula sardoniskt leende på läpparna, jag har lättare och lättare att falla in i cynism känns det som, och iväg for det goda humöret och jag har bara lust att klämma i med den där I HELVETE HELLER!!-stämpeln i pannan på ungefär allt och alla.

Allt blir till irritationsmoment.

Såna här dagar vill jag verkligen slippa mig själv, mitt sällskap är outhärdligt och helst skulle jag göra slut med mig själv och dra på en gång. Rakt av. Utan eftersändning av posten.

Han, som inte ringer, när han för tredje gången lovar att göra det.

Eller hon, vännen, som rakt i örat säger det där jag vet men faktiskt inte varken vill höra från någon annan, eller hantera. Inte nu. Nu vill jag bara ha semester och andas lite och slippa en massa tjafs och konflikter.

Eller han, som ställer samma fråga för trettiosjätte gången på samma kväll, samma frågor som han alltid ställer, som jag hört tusen gånger andra dagar.
Hjärnskador kan man inte rå för – men andra dagar står jag ut med dem bättre.

Eller hon som är men ibland gör mig frusterad, underbar men också flyktig och obeständig och på somliga sätt inte alls pålitlig, om än ljuvlig.

Eller han som inte är det jag vill, jävla människa.

Var vänlig, kära tingsrätt, ge mig skilsmässa från mig själv. Jag är inte alls trevlig, står faktiskt inte alls ut med mig själv.


Tant Teklas ToppenTips


Skruva igen locket på termosmuggen innan du lägger den i väskan, intill broderiet, en bok och en massa annat junk.

(Det gick bra. Broderiet klarade sig, bara lite te kom på boken, det mesta sögs upp av något annat gammalt tyg som jag av någon anledning råkade ha i botten på bagen.)

Dessvärre är boken lånad, av Älvan. Jag får köpa en ny åt henne om hon vill, den är likväl bra nog att äga själv, och jag har inga problem med tefläckar i bokhyllan.

*s*

Boken i fråga.

Eh…

Hmm. Den verkar vara slut på förlaget. Illa. Nå, det brukar gå att lösa.


Bildgåta

Javisst var det rätta svaret på den senaste bildgåtan Gullmarsplans T-bana, perrongen för trafik i södergående riktning. Fröken Underbar snubblade på mållinjen, man måste ju bestämma sig också! Vinnare blev Peterlina!

(Ja, redan idag kan man, vid lunchtid, bli bjuden på en Sosta, om man råkar ha vägarna förbi slussen!)

Vid mina fötter står just nu en irriterad Fröken Morrhår. Hon säger:”Vad håller du på med, varför är du uppe nu!?

Man kan undra det.

Gårkvällen var underlig.
Jag var trött.
SÅ trött.

Jag var så trött att jag tvingade mig att stå och stryka en stund, så jag inte skulle krascha redan vid åttahalvnio sisådär. Nu pallade jag fram till halv tio.

Men nu är jag vaken. Kroppen hungrig på frukost (vi har ju sovit i säkert FEM TIMMAR ju, då BRUKAR vi ju bli uppsparkade av Väckarklockan och pliktmedvetenheten, ska vi sova MER nu helt plötsligt?!)

Märkligt.

Jag ska göra en kopp varm mjölk, och ta en smörgås med lite leverpastej, så ska vi se om jag inte kan somna om sedan igen…

Men först, ännu en bildgåta.

Samma plats, men en annan vinkel:

Nu kanske det är lite svårare, för nu har vi definitivt lämnat innerstaden.

God Jakt!


Etta!! Etta!!

Jag hör honom när jag öppnar hissdörren, redan ute i trapphuset hör jag pojkrösten, så klart och nära att jag tror att det är ett annat barn, på en annan våning, som är ute i trapphuset, och inte bakom en dörr av stadig och säker sort.
Jag plingar på dörren och på nolltid öppnar han och redan är han halvvägs upp i vagnen för vi ska ut, ut och iväg till plaskdammen och så blir det ju självklart.

Jag viker upp jeansen varv på varv, vadar omkring i vattnet medan han simmar och skvätter, helst på mig och vi skrattar gott tillsammans och jag njuter av stunden, en välsignad stund, ett välsignat barn och den där puckade mamman som tror att hon är välsignad med en god vän som tar hand om ett barn en stund.
Helt tvärt om är det. Det är barnet som är det välsignade, och enbart men oändliga godhet hindrar mig från att helt enkelt sjappa, för jag skulle gladeligen sälja min själ för en pojk som denne lille kille.

Han är trygg med mig och jag njuter av tilliten, vi gungar, skrattar och han berättar om dagis, om fjärilarna, och om smultronstället och dit går vi när vi dissat jordgubbarna på konsum, istället köpt rabarber för är det något vi är bra på, vi två, så är det att baka. Japp. Muffins, kladdkaka, rabarberpaj, anything goes.

Titta! Här är dom!

.


Piratsällskap

Jag tycker om lukten av vatten, och idag var gårdagens regntunga skyar borttvättade och jag gick i tunnlarna vid Tegelbacken fram till kajen invid Stadshuset i vår vackra kungliga huvudstad och efter en liten stund kom hon, en av Stadens få riktiga ångbåtar. S/S Drottningholm. På två ölbackar blev jag sittande, medan en alldeles riktig sjökapten tutade med ångvisslan och annonserade back i maskin och i min hand höll jag en kopp kaffe och skrattade när jag hörde min vän Piraten som berättade om denna gamla dam och om andra ångbåtar och för den delen om medeltida smide och tyger från handelsgillet
Vi klättrar ner i maskinrummet och hon berättar också om hur man rengör en ångmaskin från insidan och i den där stora tanken med det där lilla hålet hade hon krupit och innuti den sjöng hon så det skongade och det är något jag gillar: När människor gör saker ordentligt, tar i, och inte mesproppar lite så där lagom.

Människor som sticker ut. Som är eljest

Men å andra sidan – kanske är alla människor eljest bara man tar sig tid att se efter?

Men från ännu en (den tredje?) sida – det är ganska härligt att bara ta in, inte titta så väldigt utan bara vara, bli sittandes på två ölbackar med en kopp kaffe i handen, eller på en kajkant, medan en sjökapten och en kock matar änder.


Bildgåta

Javisst hade Nynaeve rätt!
Förra bildgåtan var från Medborgarplatsens T-banestation.

Nudå?
Vi åker fortfarande tunnelbana, men nu har vi åkt utanför tullarna…

God jakt!


Gravitation

Hur gör h*n för att inte trilla omkull? Hur starka sugfötter kan man ha? Hur får alla muskler som behövs för att hålla fast plats i en liten larv??