I väntan på … Godot? En tummetott?

Ja. Jag väntar också.

Det finns alternativ till sjukskrivning:

Just nu pågår en het debatt kring nya riktlinjer för sjukskrivning vid bland annat utmattningsdepression. Jag, som själv haft denna diagnos, borde väl stämma in i ramaskriet. Jag gör dock inte det – ännu. Jag inväntar steg två.
När jag insjuknade i utmattningsdepression, under våren 2005, befann jag mig som utbytesstudent i Tyskland. Detta visade sig vara min räddning. I Tyskland har man nämligen inte, som i Sverige, monterat ner sin psykiatri. Jag, med utmattningsdepression, blev nämligen ­inlagd på psyket.

Ja. Jag väntar också. För visst är Cammila Amfts insändare i SvD mittiprick.

Jag blev sjukskriven, fick sömntabletter och en remiss till vuxenpsykiatrin. Det var januari, och våren gick och sommaren kom innan jag fick träffa en psykolog. Hans uppgift var – ganska genomskinliga var hans frågor! – att undersöka huruvida jag var självmordsbenägen. Jag svarade: Nej, hade jag varit det hade jag redan varit död, men jag vill gärna ha hjälp ändå.
I September, efter nio månaders sjukskrivning fick jag börja träffa en psykoterapeut.

Vansinne. NIO MÅNADER av bortslösad tid.

Jag var sjukskriven under hel- och deltid under tre år. FATTA hur mycket pengar jag förlorat under den tiden. TÄNK OM jag kunnat få adekvat hjälp på en gång?!!

Efter ett år och nio månader (då hade jag börjat jobba deltid igen, kravlat mig upp till heltid och återigen blivit heltidssjukskriven) krigade jag mig till hjälp som min arbetsgivare, efter mycket gnäll, finansierade. (Därefter sade de upp mig 😉 )

Nej.
Inte är evighetslånga passiva sjukskrivningar utan behandling någon bra behandlingsmetod mot utbrändhet.

Dessutom är det svindyrt, både för den sjuke (som förlorar inkomst) och för samhället som betalar kalaset.

Annonser

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

3 responses to “I väntan på … Godot? En tummetott?

  • Handläggaren

    Nej, att bara gå passivt hemma månad ut och månad in tror inte jag heller är någon effektiv behandlingsmetod. Jag träffar så ofta människor som ”gått hemma för länge”, som inrättat hela sitt liv som sjuka och som är livrädda för att behöva börja jobba på att blir friska. Behandling snabbt tror jag på så att man inte hinner bli helt passiv, utan känner att man aktivt gör något för att bli bra.

  • Ms Garbo

    Man vill ju bli frisk, man vill bli behandlad, få hjälp.
    Sen ÄR man helt slut OCKSÅ så den behandlingen och hjälpen måste vara anpassad för varje individ – men det är ju självklart. Så gör man ju med alla sjukdomar…

    …men den som går hemma och väntar på att få sin höftled opererad behöver sällan få sin sjukskrivning ifrågasatt. (Eller ens vara orolig för att det ska ske…)

  • Adrenalinpåslag. « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te

    […] då är det bara VAB jag ska hantera. JAG är inte sjuk. JAG blir inte ifrågasatt. Mitt barn är inte sjukare än vilken annan nybliven dagisunge som helst. Likväl har jag precis […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: