Prioriteringar.

Jag räknade efter. Jag började jobba efter semestern 13 augusti.
Sedan dess har jag sovit i snitt var tredje natt hemma. Resten har varit på jobbet, och de därutöver hemma hos kärleken.
Det är inte bra, inte alls bra. Det gör att ett hem slutar vara ett hem. I hemmet finns en katt som blir för mycket ensam. Inte heller bra, även om hon är ganska bra på att stå ut med det.
Men bra är det inte. Inte för henne och inte för mig.
Jag är gärna hemma, och jag är gärna hemma hos kärleken, men flaxandet och flängandet mellan tre ställen så här fungerar inte, så nu tog jag – helt oombedd kattan på axeln och skapade viss uppståndelse på tunnelbanor och bussar och tog med mig henne hem till kärleken, den kattallergiska kärleken. För jag orkar bara inte med en vecka till där jag ska flaxa och flänga som ett stoll så här. Det är illa nog att behöva flaxa iväg till ett jobb.

Hon accepterar honom. Inte ett uns mer. Hon ligger i den (fula!) gula fåtöljen och studerar honom vaksamt. Kommer han för nära drar hon, in under en säng eller bakom en gardin eller under ett bord. Hon är mycket skeptisk.

Han är inte heller begaistrad. Han är ingen kattmänniska (hur kan jag tycka om någon som inte tycker om katter!??) och därutöver så känner han av sin allergi. Självklart är det här något som inte är lätt eller okomplicerat.

Men jag tog henne ändå med mig utan att blinka.
Jag står faktiskt inte ut med det här flaxandet längre.
NÅGRA dagar vill jag få ha bara ETT hem, helst ett hem där både min katt och min kärlek rymms.

Permanent lösning? Nejnej, det är det självklart inte, det går inte, men precis nu orkar jag inte med mer kryssande :”Måstehemtillkattenärhemmahoskattentretimmarivägtilljobbethemtillkattenivägtillkärlekenkramkrammiddagivägtilljobbetjobbajobbaiväghemtillkattenåsamvetetsomsvider.”
Nog är nog.

Jag har en katt. Han tycker om mig, då får han hacka i sig att hon finns, åtminstone för stunden.

Och ja. Det är förklaringen till det glesa bloggandet – vem hinner samla tankarna om man hela tiden far som ett skållat troll??

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

5 responses to “Prioriteringar.

  • Jeez

    Det är nog inte så dumt att utmana 😉

  • Petra

    Så som själv varandes allergiker hade jag ju alla gånger föredragit att själv vara den som flaxade, jämfört med att få katthår i min egen bostad. Hellre åka bort, knapra allergitabletter och snuffsa, för att sedan kunna åka hem till ett allergifritt hem. Jag hade nog faktiskt inte släppt in en katt i mitt hem alls. Oavsett hur söt han/hon än var. Men det är ju jag det. 🙂

  • Z

    Är kärleken allergisk så att han mår dåligt, får ni nog, så småningom, välja. Tyvärr.
    fast om man verkligen vill, går det nog.

    Det gäller bara att vara hejdundrande proper och flitig:
    Byta kattlådan exakt varje dag och dammsuga noga överallt exakt varje dag. Orkar man det? Pust.

    Min man är tokig i katter och jag tackar honom för att han lärt mig en hel del om dem. Dels har jag kommit på att jag mest gillar gula katter och dels lägger jag märke till dem på sta’n numera. Framsteg.

    jag är själv ganska yvig i mina gester och hoppig ibland. Detta skrämmer katter, vilket egentligen låter logiskt:
    De är nätta och har tunna ben och en päls att vara rädd om.
    Så jag har lärt mig att ta fram ”balettflickan” med katter….

    Hoppas du kan sluta att flänga omkring.
    har själv haft det så och till slut blir man alldeles virrig och tyvärr ofta förkyld…..

  • Ms Garbo

    Ja. Allergier är svåra att hantera. Han är nu allergisk, men inte väldigt allergisk. Han undviker att ta i henne, hon får inte vara i sovrummet (en kattfri zon) och jag dammsuger och dessutom duschar jag henne emellanåt.
    Det funkar väl sisådär men jag behövde verkligen få landa och tillbringa mer än 24 timmar på en och samma plats. Natten till tisdagen sov jag 11 timmar i sträck, och … ja, det minns jag inte när jag gjorde sist. Kanske på semestern? Nä, knappt ens då.

    En nödlösning är det, varken mer eller mindre, men nu får hon hållas här hemma ett tag igen.

    Petra. Av någon anledning tillbringar vi mycket mer tid hemma hos honom, än hos mig. Geografin är antagligen ett skäl, bekvämlighetsnivån en annan. Han har nog svårt att vara utan TV, och under sommaren njuter jag av grill och gräsmatta och sånt som det onekligen är ont om på femte våningen i ett hyreshus…

  • Eros och Agape « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te

    […] och Agape Mymlan har valt kärlek som bloggtema den här veckan. Det är nästan som ett ganska dåligt skämt. Som om jag bloggade om något annat? När jag bläddrar bland alla gamla […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: