Månadsarkiv: januari 2008

Riktig vinter

Så här ska det se ut på vintern.
Ifall ni glömt.

Bilden är tagen av Tor Lundberg/N

Skillnaden mellan Stockholm och Lappland ska inte vara

Vinter / Inte vinter
utan
LÅNG vinter / KORT vinter.

Besök gärna Tors hemsida. Han är en fantastisk naturfotograf.


Det här med årstider dårå…


SvD efterlyser våren

Har du sett några vårtecken? Visa oss andra – skicka in dina bilder till SvD.

OM jag sett några vårtecken? Ja, i Hagaparken blommar hasslarna för fullt, långa mjuka gula hängen, en pollenallergiker borde rimligtvis känna av dem hur lätt som helst.
Jag blir förvånad om det är minusgrader ute, och om stigen som sneddar upp för grässlänten (den på diagonalen, bredvid trappen…!) inte är lerig och geggig utan lättgådd och hård.
Talgoxarna sitter i björkarna och ropar TititifyTitify för full hals.

Min mors julrosor blommar för fullt ute i rabatten, jag ska nog åka dit och studera dem på lördag, och låta mig bjudas på middag.

Ja. I år är det inte ont om vårtecken.

Men var det någon som såg till någon vinter?

Isbrytarna ligger vid kaj i Luleå, i brist och väntar, förgäves, på att isen ska lägga sig i bottenviken.

Allvarligt.
Det här stör mig.
Jag är nu – och det kan jag säga från djupet av mitt onda hjärta – inte förtjust i kyla och vinter.

MEN

Jag tycker om när saker är som de SKA vara.
På vintern ska det vara kallt och snö.
På sommaren ska det vara varmt och sol.

Nu känns det som om det helt plötsligt regnar året om..!

När jag gick i skolan, här i Stockholm, för ungefär tretusenår sedan, så hade vi friluftsdagar ute i Nacka, Fiskartorpet heter området, tror jag, där vi åkte skidor.
Alla HADE skidor och kunde, åtminstone hjälpligt, ta sig fram på skidor.

Nu skulle inte en vettigt tänkande lärare våga planera in en skid-dag.

Och ska man verkligen behöva åka till mina andra hemtrakter, lapplands inland, för att få åka pulka??

Jag är ingen vän av att skotta, men jag föredrar KALL TORR snö framför någon enstaka dags SLASK men mer än så blir det inte här längre.

Det här gör mig ledsen och arg.

Särskilt när idioter säger: ”Men det är ju skönt att slippa snön, och tänk, snart kanske vi kan odla vindruvor här…”

Puckon!


Sju, dårå…

Sju sanningar.
Ja. Alla har redan svarat på dem, så jag tänker inte ens försöka länka vidare. Sorry, folks.

Jag tänker faktiskt knappt ens svara på utmaningen från Drottningen.

Det behövs nämligen inte.

Jag kan klippa och klistra istället…!

Så märkligt, för nog är vi ganska olika, jag och drottningen, men ändå passar sex av hennes sanningar in absolut klockrent på mig.

De som ids kan ju gissa vilken av dem som INTE är självklar!


Tillit

Är det något jag är dålig på så är det tillit.
Att lita på det som är men inte sägs. Att hålla fast i vissheten om det, även om det inte åter och åter skrivs mig på näsan.
Den där kärleken.
Nej, mig måste man ständigt övertyga, återvinna.
Så, redan från början, är det lätt att misslyckas. Lätt att halka omkull.
Jag är summan av mina, och andra människors, handlanden och erfarenheterna är minst sagt blandade. (Oh, ja, mer gott än ont, absolut, men det onda sätter djupare spår, av någon märklig anledning)

Och du, min vän, ligger hårt hårt på minus efter de senaste månadernas ord och handlande. (Diskrepansen dem däremellan är stundtals hisnande)
Så vad du håller på med nu vet jag inte.
Cynisk blir jag, och jag ställer mig kallt lite på sidan och studerar dig, som vore du en skalbagge under min lupp.

Och nej. Litar på dig gör jag inte.

I helvete heller.


Det krävdes en Ribbing.

…för att få mig att klicka på ”Nytt Inlägg”

”Har du slutat blogga helt, eller?”

Jo. Eller kanske inte. Bara just nu. Eller så har jag det. Det är inte så gott att veta.
Livet har varit ganska mycket PÅ de senaste månaderna och steget mellan Internet-världen och den mer påtagliga har ibland känts mer än tillräckligt stort.

Det händer saker i mitt liv som är komplicerade, och ska jag skriva om det här, när det är något mycket privat?

Ska jag INTE skriva om det, och därmed faktiskt inte berätta för människor som är mina nära vänner?

Äh.
Orka.

Hur viktigt är en blogg egentligen?
Det ÄR ju inte, hur mycket man än skulle vilja, som en QS-dagbok.
Those days are gone, hur mycket vi än saknar dem.

Så jag sket i bloggen ett tag.

(Märkligt nog har jag massor av besökare fortfarande, enligt statcountern, till och med återkommande besökare?!?)

Vi får se hur jag gör i fortsättningen.

Men EN sak till ska jag faktiskt ta upp nu, som gjorde mig riktigt full i skratt.
Jag är trogen läsare av Magdalena Ribbings Vett&Etikett-spalt i DN.

Ibland är hon faktiskt fullständigt fantastisk.
Missa för bövelens skull inte kommentarerna!