Månadsarkiv: februari 2008

Trabant

Jag är hemma hos pappsen.
Jag älskar min pappa, det är en, i huvudsak, bra pappa.

Men datorn han har suger så speciellt mycket surfande blir det inte.

Windows 95. Internet Explorer 5.5.
Maskinen har vilda 64 MB minne.

Man tänker sig noga för innan man klickar på något, för allt tar T-I-D.

Man SKULLE kunna illustrera det här inlägget med en bild på en Trabant, men då måste man googla rätt på en sån bild, och det tar en evighet att …nä… Ni får göra det själva!

Det är nyttigt med perspektiv.

*s*


Ur en gammal låda…

…plockade jag den här lilla inscannade bilden.

För övrigt utsätter jag mig för risken att vinna en iPod Shuffle. SKULLE jag vinna den får jag ett nytt problem; Vad ska jag ha den till, jag har ju en iRiver som är alldeles lysande bra… Kanske blir det en slant till Stadsmissionen istället.


Begär..?

Hur ska jag kunna motstå

detta?!?

(är det inte lite snålt att den avtagbara broschen bara är i 9k guld, när vagnen kostar tjugofemtusen, och alla framtida dysfunktionella beteenden hos barnet kan man i efterhand förklara: vem blir inte skadad att ha en sån där nallebjörn i spjälsängen?)


Lördagslista

Väder utanför ditt fönster:
Tidigare soligt och fem, sex plusgrader, och ganskablåsigt.
Nu är det mörkt.

Lyssnar på just nu:
Katia Guerrero – portugisk fado

I går gick du och la dig:
Strax efter midnatt, men utan att kunna somna, så jag gjorde ett nytt försök vid halv två. Då gick det bättre, efter en stunds läsande. (Lena Einhorn, ”Vad hände på vägen till Damaskus?”)

I dag vaknade du:
06.17 av att telefonh*lv*t*t levde j*v*l*n. Det var jouren från jobbet som ringde och undrade om jag kunde hoppa in och ta ett extrapass, någon har tydligen blivit sjuk. Jag blåvägrade.
Sen låg jag och lyssnade på P1 i några timmar, och småslumrade, lyssnade mig igenom brottstycken av Naturmorgon och Stil (som handlade om skor, och som var himla intressant, faktiskt). Vid nio gick jag upp, eftersom jag misstänkte att Jeez var i antågande…
Jag tog en tupplur vid tvåtiden också, för jag har varit trött hela dagen.

Vad har du på dig:
De där platsförmagenjeansen jag fått/fått låna av Jeez och en grå tröja. Jag var tvungen att klä mig (lite tidigare än jag ville, och inte i myskläder) eftersom hon och hennes pappa skulle komma hit med ett, av henne, donerat skötbord.
Idag har jag alltså blivit med skötbord.

Senaste som ringde dig:
Det var Jeez som rapporterade att de var här nu, och kan man köra in på gården? Jag gick ner och öppnade spången.

Som du ringde:
Jo, Svärdsmannen(Mannen som är far till barnet jag väntar). Det var upptaget. Han ringde tillbaks några minuter senare.

Senaste som skickade dig sms:
Svärdsmannen

Senaste som du skickade till:
Svärdsmannen

Senaste vän du addade på Facebook:
Hmm, det måste jag kolla, för jag minns inte…

”You have no friends added in the past two weeks.”

Jaha, där ser man, jag är en asocial typ!

Som addade dig:
Antagligen ingen dårå!

Senaste person som mailade dig:
Mymlan som skickade en låt.

Sista hemsida du besökte/läste:
Eh..?
Jag har entvåtrefyrfemsexsjuåttanio flikar uppe just nu, hur ska jag svara då?
Jag har för det mesta bloglines igång, och någon nyhetssida(i allmänhet DN och/eller SvD, och någon blog jag kommenterar och ofta facebook

Ska göra idag:
Ta ett bad. Jag följde med Jeez en snabbis till IKEA, vilket gav mig möjlighet att krama om mitt underbara gudbarn en stund och konstatera att den där lådan jag tänkt skulle fungera inte hade rätt mått.

Bra eller dålig dag idag:
Jag har varit ganska låg hela dagen. Ingen dålig dag egentligen, det blir så ibland bara.

Om jag tänker utmana någon? Nej. Jag gillar inte såna här listor, så jag tänker inte drabba någon med det här. Att jag för en gångs skull ides visar mest hur tråkigt jag har nu.

Ännu något litet ur min favoritlista i musiksamlingen:


Bambuserfrustration.

Popquiz. Lite laggande chat, och för min del, ganska dåligt ljud.
Det BLEV bättre när jag kopplade in lurarna jag har till mp3-spelaren.
Men en rolig kväll blev det, trots att jag konstaterar: Jag lyssnar på HELT annan musik.

Mymlan frågar frustrerat vad som är MIN musik då?

Ja…
Det blir ett inlägg en annan dag…

Men i dag funkar bara Lady Day.

Hon är å andra sidan fullständigt lysande.


"Damned if I do, damned if I don’t"

…och i mörkret ligger jag och inte kommer ron, friden och stillheten.
Kanske blev timmen för sen, jag vet inte.

Jag vet bara att jag helt plötsligt är ledsen.
Ledsen över att det blev som det blev, att du slutade kalla mig för din Älskade.
Jo. Du sa ju så, där i början. Då, när jag inte vågade tro på det.

Sen försvann de orden. Vi hade en krasch i april förra våren, och därefter blev det sig aldrig riktigt likt igen. Du började tvivla. Kanske inte på käreken, men på…den där gemensamma tillvaron. Plötsligt stod det klart att vi inte delade den där drömmen jag hade, och i somligt är det inte möjligt att kompromissa, att mötas halvvägs.
Och jag. Jag kände mig inte längre älskad. Inte på det där sättet som jag behöver få vara älskad. Utan förbehåll.
Nu kändes det som om kärleken blev villkorad – och det går ju inte.

Nu, i nattmörkret, är jag ensam.
Ensam som i övergiven..
Överbliven.

Jag ville inte att det skulle bli så här, och jag vet inte hur jag ska orka fortsätta drömma om tvåsamhet och kärlek.
Hur många gånger orkar man ”starta om”?
Hur många män orkar en kvinna investera i?

Hur har jag förvaltat mitt pund?

Ja. Jag har ”slagit av radarn” fullkomligt.
Jag orkar inte ens tänka tanken på att försöka vara något för någon igen.
Samtidigt vet jag att jag, om jag väljer att leva så, ger upp något som är viktigt viktigt. Som jag egentligen inte kan leva utan.

Hur har de förvaltat mig, de män som jag ändå älskat, och försökt, älska?
Kanske spelar det ingen roll: Deras varande och beteende kan jag ju likväl inte påverka; bara mitt eget.

Men jag är bara så ledsen över hur det blev, den här gången, hur jag hoppades att det skulle bli, att jag faktiskt trodde att du skulle vara på ett annat sätt än du sedan visade.
Nu sitter vi i varsin tillvaro, med varsitt trasigt hjärta – för visst vet jag att du inte tar det här lättvindigt – och känner oss lika svikna av varandra.

Jag är så ledsen.

Samtidigt vet jag att jag inte kunnat göra på något annat sätt.

Men jag är ändå så ledsen.
Så förtvivlat förbannat ledsen.


Dagens bästa citat


Jag lyssnar på utmärkta Studio 1, där man pratar om den svenska FN-styrkan som idag åker iväg till Tchad, och de förseningar som styrkan drabbats av, och den larvigt korta tid man kommer vara fullt operativ där nere.

Försvarsminister Sven Tolgfors menar att man måste ta hem styrkan i tid, innan man får problem med den regnperiod som är årligen återkommande och som gör vägar oframkomliga för styrkan. Han konstaterar också att budgetet för missionen är lagd, att pengarna är slut i och med juni, och att han inte har möjlighet att förlänga missionen med hänvisning till denna budget.

Detta kommenterar Mikael Holmström, säkerhetspolitisk reporter SVD:

”…Ja när det gäller regnperioden är det klart att det kan ställa till problem, men det är ju lite ironiskt därför att det förband man skickar ner är ett amfibiekompani, de tillhör alltså marinen och om det finns några soldater som kan hantera vatten så är det ju det förbandet…”

…och jag gapskrattar, där jag står i mitt kök….


Skrippkleva

Gigjoe dök upp på msn, och hux flux hade vi bestämt att det var helt nödvändigt att promenera i vårvinden, hitta lite solsken och dricka te ute. Så blev det självklart, och jag lyckades ta mig både i och ur hans hopplöst opraktiska bil flera gånger om, och log lyckligt åt huset han förklarade för mig att han nog vill ha en dag. Jag förstår honom. Det är ett trevligt litet hus, med oerhörd närhet till sjö.

Men just där blåste det mer än vad som var riktigt fika-vänligt så vi rundade udden för att få lite lä, och det var där, när jag försökte berätta om en annan blåsig fikastund i en klippskreva på Gålö som jag bara inte fick till det.
Gång på gång sa jag ”Skrippkleva”.

Hur är min hjärna kopplad egentligen?

Världen undrar.

Men där satt vi, det blåste, men inte alls som det gjort på andra sidan av holmen, och till en början sken solen ganska gott också, och jag kunde inte låta bli att fundera över om den där blåsippstuvan… nä, några blommor finns inte än, det är för tidigt, men man borde kunna titta efter ifall det börjar knoppa sig i alla fall…?


…och det bisarra slår mig.
Att vi sitter där och dricker te i vårvinden idag.
När det fortfarande är februari, att det är nio grader varmt och jag tagit av mig skinnhandskarna och inte fryser trots vinden.

…och jag tänker på Per Holmgrens ord om tiden vi är i nu. För det är inte höst. Det är för tidigt för att vara vår, och det är sannerligen inte vinter. Han kallade det för ovinter och visst är det så. Ovinter…

1 meter i timmen, berättar han, i sitt sommarprogram(14 juli), är den hastighet som våra klimatzoner här i Sverige förflyttar sig.
Och jag minns min barndoms isfiske på landet, när isborren knappt nådde igenom isen, där på insjön i Södermanland, och jag sitter där i vårvärmen minst en månad för tidigt, och jag tänker på artikeln i DN om igelkottarna som vaknar i vårvärmen, långt innan det finns någon mat för dem, innan naturen är redo för dem.

Och jovisst, jovisst hade blåsippstuvan knoppar…


Framsteg!

Svenska dagbladet rapporterar: Snart kan du surfa kollektivt
– SL-försök ska leda till trådlöst internet i hela kollektivtrafiken

Det är väl säkert bra!
Själv har jag iofs inte saknat just det, men det visar ju bara vilken trångsynt och bakåtsträvande, rent av bigott, typ jag är.

Men jag hoppas att man, när man ändå skruvar i infrastrukturen för denna datatrafikslösning, slänger med en och annan FM-sändare också, för jag blir trött på att försöka lyssna på radio i tunnelbanan: Så fort man kommer under jord tappar man mottagningen.

Fast radio är ju inte lika trendigt som internet.
Men jag tror nog att fler än jag skulle uppskatta att få lyssna klart på den där intressanta intervjun eller den bra låten, trots att tåget kört över skanstullsbron och in under söders höjder…


Hem till ett annat sorts hem.


Jag har bokat flygbiljetter upp till Norrlandet.
Jag ska åka hem till Papsen i Skellefte några dagar. Han vet inget, så skvallra inte 🙂 (Nej, jag tror inte han hittat hit, till bloggen)
Sen tar jag bussen upp till Luleå och hälsar på Liddolino, min käre gamle flirt.
Det ser jag verkligen fram mot, det ska bli skönt att få uppleva lite vinter, lite kyla. Gå den där vackra promenaden runt Gültzauudden, åka upp till kyrkbyn och Hägnan (hoppas fiket har öppet och har rullrån!)
Det ska bli roligt att se det nya kulturhuset, det var bara en byggrop när jag flyttade från stan…

…och självklart. Käre käre Liddolino. Vi ska laga god mat ihop, han ska få spö i Tantrix och vi ska kura i soffan och titta på film.
Det kommer bli några mycket bra dagar tror jag.