Egen härd är guld värd.

För några år sedan bodde jag i Luleå. En mycket trevlig stad, jag trivdes verkligen där, men livet och tillvaron och diverse omständigheter gjorde att jag ville flytta hem igen, hem till min hemstad, där delar av min familj bor, där majoriteten av mina vänner bor.
Jag ville flytta till en stad där man säljer ut alla hyresrätter till bostadsrätter, och där svarta hyreskontrakt säljs på svarta börsen till astronomiska summor.
En galen värld.

Nu är jag inte SÅ petig, men en hållbar och permanent lösning ville jag ha.

Vilken tur att jag hade ett välavlönat jobb så jag hade möjlighet att ta ett lån på ett par miljoner till en trevlig bostadsrätt!

Eller inte.

Men vilken tur att jag redan för tolv år sedan ställt mig i bostadskön, det kostar ju bara några hundralappar per år!

Eller inte.

Så det blev som det blev.
Inte alls dåligt, men långt ifrån optimalt.
En 2:a i en förort med 21 hållplatser tunnelbana – 35 minuter! – från t-centralen.
Men det är ett förstahandskontrakt, den har badkar och balkong och lugna grannar som inte lever om.

(Sen att HARMAGEDDON bryter lös varje nyår kan vi väl lämna – bor jag kvar här nästa nyår så tänker jag INTE vara hemma…)

Men nog vore det skönt att bo lite närmre allt det jag ständigt åker till. Jag har en timmes resväg till jobbet, nästan enåenhalv om jag ska åka hem till min mor… (eftersom jag envisas med att inte skaffa bil utan åker kollektivt, på tvärsen…)

Varför blir det så här? Jo, staden växer. Fler människor vill bo här. ALLA vill inte bo på söder eller kungsholmen, men många. Personligen skulle jag nöja mig med årsta eller enskededalen någonstans, det är tillräckligt nära stan för min del…
Det är i sig en bra sak; en stad som växer och utvecklas är ju bättre än en stad där männisor flyttar, inte vill bo…!

Därför läser jag med förvåning i DN:

”Påtagliga hyreshöjningar blir det enligt Lind i alla områden med ”väsentlig bostadskö under längre tid”. På en hyra på 8.000 kronor innnebär en 40-procentigt påslag en ny hyra på 11.200 kronor i månaden. Att komma dit skulle ta sju år, enligt den modell som utredningen nu arbetar med: nämligen att hyrorna ska kunna höjas med 5 procent per år, upp till en nivå som gör att bostadskön till ett visst område, till exempel Södermalm i Stockholm, krymper till ett minimum på kanske ett eller två års kö.”

Hans Lind är fastighetsekonom på KTH och expertar i en statlig utredning om allmännyttans framtid.

(Jag gissar att Hans Lind inte bor i en hyresrätt på söder)

Vi har alltså ett problem: För många människor vill bo i för få hyresrätter på vissa ställen, t.ex. Stockholms innerstad.

I en tid när allmännyttan säljs ut i farlig fart, och vart och varannat kvarter ombildas till bostadsrätter är alltså lösningen att höja hyrorna drastiskt, för att korta av kön. (!??)

Jag bor i ett mycket segregerat bostadsområde.
Någonstans i Vårby Gård eller Masmo kliver siste svensk av tunnelbanan – utom jag, som sitter kvar, åker vidare förbi Fittja, Alby, Hallunda… Ser jag mig omkring och ser någon med nordiskt utseende visar h*n sig snart vara från Finland, Ryssland eller Polen. Mina grannar kommer från Kurdistan, Irak, Syrien, Finland…
Jag har inget problem med det, jag struntar högaktningsfullt i mina grannar, jag är hopplöst svensk: kliver in i min lägenhet och vill bara vara ifred, och får det i allmänhet.

Men segregation är något i grunden dåligt. Vi behöver BLANDA Människor, vi behöver underlätta för människor att röra på sig, flytta, bo där de VILL bo.
Staden växer, fler kommer hit, vi måste skapa FLER bostäder där VANLIGA människor har råd att bo, och inte bara de som kan acceptera skyhöga bostadskostnader. En hyra på 13000, det är inte samma sak som en boendekostnad i en villa eller bostadsrätt; för där äger du något, du kan sälja din bostad.
Alla VILL inte heller bo i bostadsrätt: Att hyra sitt boende är praktiskt. Går kylskåpet sönder så ringer man till hyresvärden som (i allmänhet) kommer och lagar det/byter ut det. I bostadsrätten är det bara att bita i det sura äpplet och åka till ElGiganten och köpa ett nytt.

Ja.
Om stadens bostadspolitik kan man tycka mycket.
Situation Stockholm, en tidning som skrivs och säljs av Stockholms hemlösa (köp den! Inte bara för den goda sakens skull, den är dessutom bra!), delar varje år ut en utmärkelse, årets BÄNGKÄPP.

I år går priset till Stockholms bostadsborgarråd Kristina Alvendal (m) och kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (kd)


Kristina Alvendal är Stockholms stads bostadsborgarråd. Eftersom hon säljer ut hyresrätter har hon tilldelats en Bängkäpp av Situation Sthlm. Hon försvårar för hemlösa människor att få ett hem, anser Bängkäppsjuryn. Det tycker inte Kristina Alvendal.”

Motiveringen till Mats Odells pris:

För att han, genom att underlätta utförsäljningen av stadens hyresrätter och driva igenom marknadshyror i Stockholms innerstad, fortsätter att göra det svårare för Sveriges hemlösa personer att få ett hem.

Mats Odell vägrade överhuvudtaget att ta emot sitt pris: Om Mats Odell ångrar sig kan han komma förbi Situation Sthlm. Käpp och diplom står och väntar på redaktionen. rapporterar Situation Stockholm.

Själv är jag oerhört tacksam, här i min segregerade förort, över att jag alls har en hyresrätt, för med minsta betalningsanmärkning godtas man inte som hyresgäst; får inget kontrakt över huvudtaget. Eller bostadslån heller, för den delen.

Det är nog inte så romantiskt att skråla Jan Malmsjös gamla slagdänga: ”Uuunder Pariiis Brooaaar!” i februari.

Annonser

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

11 responses to “Egen härd är guld värd.

  • Maria

    Så sant, så sant. Men trots det kan jag inte låta bli att le lite, eftersom Luleå är just staden där jag träffade på totalt vinstintresse och likgiltighet inför de boende för första gången. Vi fick en fin nyrenoverad lägenhet på Storgatan, som bara visade sig ge problem, och hyran höjdes alldeles för mycket.

    Men visst, om Sthlm och bostadspolitiken kan man säga MYCKET. Och likadant håller det på att bli här, där man måste bo i det kommunala bostadsföretagets lägenheter redan, eller gått på visning i ett område, för att öht få gå på visning! Moment 22, anyone? Vi köpte en bostadsrätt. Tyvärr och tack och lov. Inte var det billigt, men det var möjligt.

  • Ms Garbo

    Jag, som inte har en normal fast anställning får helt enkelt inte ett lån på en halv miljon eller mer. Så enkelt är det, så länge jag inte hittar en massa stålar på marken, eller en arvtant från Amerikat blir det ingen bostadsrätt.
    Plättlätt.

    Om mitt boende i Luleå finns det mycket att berätta. Jag hade en privat hyresvärd, som bodde i samma hus som jag (Det är något jag INTE kan rekommendera!) och som …ja, helt enkelt inte var riktigt klok…
    …men lägenheten var trevlig och låg bra till (Minigolfbanan, bortersta änden av östermalm)…

    …men tänk om jag skulle dra på mig en etalningsanmärkning av någon dum anledning. Eller någon ANNAN gör fel så att jag får en anmärkning som jag INTE SKA HA. Såna kan man nämligen inte ta bort ur registrena…?!

    Då är jag torsk. Då sitter jag här, då kan jag inte byta hyresrätt, och jag kan inte få lån. Snacka om att få sitta vackert och le snyggt och vara tacksam eller ge sig ut i andratredjehandsdjungeln. Kanske inte aktuellt i dagsläget, nej.

  • Maria

    Nej, det är verkligen en pina. När vi köpte vår första bostadsrätt i Sthlm (2 1/2:a i Hässelby – 895000) fick jag gråta till mig lånet på banken. Jo, verkligen. Pinsamt som attan, men det funkade… Inget jag rekommenderar dock, tror nog de flesta banktjänstemän är lite mer hårdhudade än killen jag pratade med.

    Den där arvtanten från Amerikat lät bra. En sån vill jag också ha.

  • Ms Garbo

    Jag tycker vi inför fler arvtanter!

    Annars får du väl ge mig en kurs i PåBankenGråtning!

  • Espresso Kid

    Instämmer, situationen är skrämmande. Sen finns det gott om andrahandslägenheter som hyrs ut av de som köpt bostadsrätt.

  • nynaeve

    Det är därför jag är så oerhört tacksam över att mina föräldrar ställde mig i SKB:s kö för sisådär tjugo år sedan. Det räckte hela vägen till en dyr tvåa i Hässelby!

    Nu har jag det iofs otroligt väl förspänt som sitter på dryga åttio kvadrat i fina förorten. Tack älskling!

    Blir det extrema problem får ni väl flytta in här, du, kassik och skorven 😉

  • Ms Garbo

    Nå, vi sitter ju inte i sjön, och det är jag tacksam över!
    Vi HAR ett hem, det fungerar, är inte orimligt dyrt, klart funktionellt.
    Men det ÄR en galen bostadsmarknad när det ens GÅR att få hundratusen svart under bordet för en HYRESrätt.

    …och andrahandsmarknaden, där man hyr möblerat (det står en stol i köket) och för det lägger man på en tusenlapp eller två på hyran, och vad har den som inte kan få ett eget kontrakt för val, annat än att betala?

  • Anonymous

    http://www.sutare.se/

    Bok om hyresproblem

  • Thomas Tvivlaren

    En sjuk tid vi lever i onekligen. Det är väl bara en tidsfråga innan man anammar prishöjningar för att komma till rätta med vården också…

    För övrigt är det märkligt att inte den här revolutionen uppmärksammats i media. Eller ja, märkligt är det kanske inte. Det finns för många Let’s Dance-program och Tito-snaskande för att ta upp oväsentligheter som segregation och att folk har ett tak över huvudet för att det ska vara märkligt. Men lite intressant är det ändå att absolut ingen har uppmärksammat att det faktiskt är en revolution som genomförts under senare år. Dock inte från vänster utan höger. Jag blev inte så lite förvånad häromdagen när någon (Naomi Klein) faktiskt också påtalade det jag tänkt på under många år, dvs att utförsäljningen av allmännyttan har djupt politiska och långtgående incitament och funktioner som går bortom segregation.

    För de allra flesta människor (mitt antagande baserat på observationer under ett halvt liv) spelar personlig ekonomi större roll för politisk hemvist än ideologi. Så vad är då bättre och smartare – om man är på högerflanken – än att öka på den potentiella väljarandelen genom att skänka bort en och annan miljon till de som har förmånen att deltaga i det statligt sanktionerade bostadslotteriet? Maktens korrumperande faktorer åsidosätter de facto principer vilket förklarar att när utförsäljningar av allmännyttan är på tapeten då är man inte längre så villig att orda om att det är marknaden som ska styra och konsekvent prisdumpar man därför vid utförsäljningar. Vad hände för övrigt med värnandet av skattepengar och liknande dravel från högerhåll?

  • Ms Garbo

    Javisst är det så:
    Vem, som sitter på en hyresrätt i innerstan, skulle tacka nej till att köpa loss den, om man fick tillfälle, särskilt i en marknad där många av utförsäljningarna varit minst sagt förmånliga, och prisstegringen på marknaden.
    Det är nog inte många som är hårdnackade nog att motsätta sig det…

  • Anonymous

    Trevlig blogg! Mvh Niphaga Fastighetsservice http://www.niphaga.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: