Dagsarkiv: februari 22, 2008

Dagens bästa citat


Jag lyssnar på utmärkta Studio 1, där man pratar om den svenska FN-styrkan som idag åker iväg till Tchad, och de förseningar som styrkan drabbats av, och den larvigt korta tid man kommer vara fullt operativ där nere.

Försvarsminister Sven Tolgfors menar att man måste ta hem styrkan i tid, innan man får problem med den regnperiod som är årligen återkommande och som gör vägar oframkomliga för styrkan. Han konstaterar också att budgetet för missionen är lagd, att pengarna är slut i och med juni, och att han inte har möjlighet att förlänga missionen med hänvisning till denna budget.

Detta kommenterar Mikael Holmström, säkerhetspolitisk reporter SVD:

”…Ja när det gäller regnperioden är det klart att det kan ställa till problem, men det är ju lite ironiskt därför att det förband man skickar ner är ett amfibiekompani, de tillhör alltså marinen och om det finns några soldater som kan hantera vatten så är det ju det förbandet…”

…och jag gapskrattar, där jag står i mitt kök….


Skrippkleva

Gigjoe dök upp på msn, och hux flux hade vi bestämt att det var helt nödvändigt att promenera i vårvinden, hitta lite solsken och dricka te ute. Så blev det självklart, och jag lyckades ta mig både i och ur hans hopplöst opraktiska bil flera gånger om, och log lyckligt åt huset han förklarade för mig att han nog vill ha en dag. Jag förstår honom. Det är ett trevligt litet hus, med oerhörd närhet till sjö.

Men just där blåste det mer än vad som var riktigt fika-vänligt så vi rundade udden för att få lite lä, och det var där, när jag försökte berätta om en annan blåsig fikastund i en klippskreva på Gålö som jag bara inte fick till det.
Gång på gång sa jag ”Skrippkleva”.

Hur är min hjärna kopplad egentligen?

Världen undrar.

Men där satt vi, det blåste, men inte alls som det gjort på andra sidan av holmen, och till en början sken solen ganska gott också, och jag kunde inte låta bli att fundera över om den där blåsippstuvan… nä, några blommor finns inte än, det är för tidigt, men man borde kunna titta efter ifall det börjar knoppa sig i alla fall…?


…och det bisarra slår mig.
Att vi sitter där och dricker te i vårvinden idag.
När det fortfarande är februari, att det är nio grader varmt och jag tagit av mig skinnhandskarna och inte fryser trots vinden.

…och jag tänker på Per Holmgrens ord om tiden vi är i nu. För det är inte höst. Det är för tidigt för att vara vår, och det är sannerligen inte vinter. Han kallade det för ovinter och visst är det så. Ovinter…

1 meter i timmen, berättar han, i sitt sommarprogram(14 juli), är den hastighet som våra klimatzoner här i Sverige förflyttar sig.
Och jag minns min barndoms isfiske på landet, när isborren knappt nådde igenom isen, där på insjön i Södermanland, och jag sitter där i vårvärmen minst en månad för tidigt, och jag tänker på artikeln i DN om igelkottarna som vaknar i vårvärmen, långt innan det finns någon mat för dem, innan naturen är redo för dem.

Och jovisst, jovisst hade blåsippstuvan knoppar…