Dagsarkiv: februari 23, 2008

Lördagslista

Väder utanför ditt fönster:
Tidigare soligt och fem, sex plusgrader, och ganskablåsigt.
Nu är det mörkt.

Lyssnar på just nu:
Katia Guerrero – portugisk fado

I går gick du och la dig:
Strax efter midnatt, men utan att kunna somna, så jag gjorde ett nytt försök vid halv två. Då gick det bättre, efter en stunds läsande. (Lena Einhorn, ”Vad hände på vägen till Damaskus?”)

I dag vaknade du:
06.17 av att telefonh*lv*t*t levde j*v*l*n. Det var jouren från jobbet som ringde och undrade om jag kunde hoppa in och ta ett extrapass, någon har tydligen blivit sjuk. Jag blåvägrade.
Sen låg jag och lyssnade på P1 i några timmar, och småslumrade, lyssnade mig igenom brottstycken av Naturmorgon och Stil (som handlade om skor, och som var himla intressant, faktiskt). Vid nio gick jag upp, eftersom jag misstänkte att Jeez var i antågande…
Jag tog en tupplur vid tvåtiden också, för jag har varit trött hela dagen.

Vad har du på dig:
De där platsförmagenjeansen jag fått/fått låna av Jeez och en grå tröja. Jag var tvungen att klä mig (lite tidigare än jag ville, och inte i myskläder) eftersom hon och hennes pappa skulle komma hit med ett, av henne, donerat skötbord.
Idag har jag alltså blivit med skötbord.

Senaste som ringde dig:
Det var Jeez som rapporterade att de var här nu, och kan man köra in på gården? Jag gick ner och öppnade spången.

Som du ringde:
Jo, Svärdsmannen(Mannen som är far till barnet jag väntar). Det var upptaget. Han ringde tillbaks några minuter senare.

Senaste som skickade dig sms:
Svärdsmannen

Senaste som du skickade till:
Svärdsmannen

Senaste vän du addade på Facebook:
Hmm, det måste jag kolla, för jag minns inte…

”You have no friends added in the past two weeks.”

Jaha, där ser man, jag är en asocial typ!

Som addade dig:
Antagligen ingen dårå!

Senaste person som mailade dig:
Mymlan som skickade en låt.

Sista hemsida du besökte/läste:
Eh..?
Jag har entvåtrefyrfemsexsjuåttanio flikar uppe just nu, hur ska jag svara då?
Jag har för det mesta bloglines igång, och någon nyhetssida(i allmänhet DN och/eller SvD, och någon blog jag kommenterar och ofta facebook

Ska göra idag:
Ta ett bad. Jag följde med Jeez en snabbis till IKEA, vilket gav mig möjlighet att krama om mitt underbara gudbarn en stund och konstatera att den där lådan jag tänkt skulle fungera inte hade rätt mått.

Bra eller dålig dag idag:
Jag har varit ganska låg hela dagen. Ingen dålig dag egentligen, det blir så ibland bara.

Om jag tänker utmana någon? Nej. Jag gillar inte såna här listor, så jag tänker inte drabba någon med det här. Att jag för en gångs skull ides visar mest hur tråkigt jag har nu.

Ännu något litet ur min favoritlista i musiksamlingen:


Bambuserfrustration.

Popquiz. Lite laggande chat, och för min del, ganska dåligt ljud.
Det BLEV bättre när jag kopplade in lurarna jag har till mp3-spelaren.
Men en rolig kväll blev det, trots att jag konstaterar: Jag lyssnar på HELT annan musik.

Mymlan frågar frustrerat vad som är MIN musik då?

Ja…
Det blir ett inlägg en annan dag…

Men i dag funkar bara Lady Day.

Hon är å andra sidan fullständigt lysande.


"Damned if I do, damned if I don’t"

…och i mörkret ligger jag och inte kommer ron, friden och stillheten.
Kanske blev timmen för sen, jag vet inte.

Jag vet bara att jag helt plötsligt är ledsen.
Ledsen över att det blev som det blev, att du slutade kalla mig för din Älskade.
Jo. Du sa ju så, där i början. Då, när jag inte vågade tro på det.

Sen försvann de orden. Vi hade en krasch i april förra våren, och därefter blev det sig aldrig riktigt likt igen. Du började tvivla. Kanske inte på käreken, men på…den där gemensamma tillvaron. Plötsligt stod det klart att vi inte delade den där drömmen jag hade, och i somligt är det inte möjligt att kompromissa, att mötas halvvägs.
Och jag. Jag kände mig inte längre älskad. Inte på det där sättet som jag behöver få vara älskad. Utan förbehåll.
Nu kändes det som om kärleken blev villkorad – och det går ju inte.

Nu, i nattmörkret, är jag ensam.
Ensam som i övergiven..
Överbliven.

Jag ville inte att det skulle bli så här, och jag vet inte hur jag ska orka fortsätta drömma om tvåsamhet och kärlek.
Hur många gånger orkar man ”starta om”?
Hur många män orkar en kvinna investera i?

Hur har jag förvaltat mitt pund?

Ja. Jag har ”slagit av radarn” fullkomligt.
Jag orkar inte ens tänka tanken på att försöka vara något för någon igen.
Samtidigt vet jag att jag, om jag väljer att leva så, ger upp något som är viktigt viktigt. Som jag egentligen inte kan leva utan.

Hur har de förvaltat mig, de män som jag ändå älskat, och försökt, älska?
Kanske spelar det ingen roll: Deras varande och beteende kan jag ju likväl inte påverka; bara mitt eget.

Men jag är bara så ledsen över hur det blev, den här gången, hur jag hoppades att det skulle bli, att jag faktiskt trodde att du skulle vara på ett annat sätt än du sedan visade.
Nu sitter vi i varsin tillvaro, med varsitt trasigt hjärta – för visst vet jag att du inte tar det här lättvindigt – och känner oss lika svikna av varandra.

Jag är så ledsen.

Samtidigt vet jag att jag inte kunnat göra på något annat sätt.

Men jag är ändå så ledsen.
Så förtvivlat förbannat ledsen.