Månadsarkiv: juni 2008

Vad gör du på onsdag morgon?

Nej.
FRA kommer inte läsa all min mail.
De kommer inte logga all min surftrafik.
De BRYR sig antagligen knappast om mina små sms eller min msn-historik med GigJoe eller Jeez.

Jag ÄR ingen spännande person.
Jag shoppar väldigt sällan plutonium, gillar inte Usama BinLaden, undviker vitmakt-musik.

Det är inte själva poängen.
Det är inte det som gör mig förbannad.

Jag är förbannad för att de både KAN och FÅR läsa all min mail, mina sms, logga hur jag surfar och chattar, avlyssna min telefon, om lagförslaget går igenom i omröstningen på onsdag.

Jag kommer antagligen inte kunna vara med på demonstrationen på riksdagsbron på onsdag morgon.
Jag har nog inte hunnit hem från BB då.
Vad har du för skäl att inte dyka upp?


Apropå att ta bussen till förlossningen…

Jo.
Jag gjorde ju det här i går morse.
Jag hade inte bråttom.
Jag hade inte ont.
Jag var sur redan från början, eftersom jag visste att de skulle skicka hem mig igen – men likväl skulle de nödvändigt ha mig att åka in.

Hela jag kändes som i sketchen: I helvitte heller, jag tar fembussen!!

Jag menar.
Jag har ju gener att leva upp till.
En får int vara blöt.


Kolhydratladdning.

Tagliatelle.

En burk creme fraiche, 15%varianten.
En halv zucchini, slantad, snabbt uppfräst så skivorna fått färg.
En snutt överbliven gorgonzola
Ett gäng babyplommontomater. (Ja. Jag knarkar dem så här års)
En näve räkor, som jag hittade i frysen. De har bott där alldeles för länge.

(Kassik uppskattade fyndet, för övrigt)

Nu är jag sugen på glass.

Snabbt och gott. Fast egentligen var jag lite sugen på pizza. Fast inte på att gå och hämta pizza. Eftersom jag inte vet var närmsta pizzeria bor, (Jo, jag har en PizzaHut här i närheten, men jag var sugen på vanlig pizza) och inte handlar tillräckligt mycket pizza för att få eländet utkört.
Så märkligt nog blev det enklare att laga mat själv.
Egentligen antagligen både nyttigare och godare.
Tänk så det kan bli.

Kan någon komma och diska nu?

(Värkar? Nä, varför skulle vi hålla på med sånt? Det vore väl synd?)


Plopp!

Jo.
Så lät det.
Jag vaknade av det.
Eller så lät det inte, utan kändes bara.
Det är inte så gott att veta.
Man kanske inte är helt fokuserad när man vaknar (för fjärde gången samma natt) så där strax efter tre.

Ingen som helst tvekan.
Vattenavgång.

Man ringer till Huddinge. De säger: Kom in i morgon bitti, före nio.
Man inser att det här blir ett konstigt dygn.

För tror ni jag har några värkar?

CTG-kurvor är jättefina, alla jättenöjda – utom The Mom2Be.

Nej. Jag VILL inte hem. Jag är LESS nu.

Men visst, en stund senare sitter jag på 865:an och skakar hem igen, med förhållningsorder om att inte bada badkar, inte ha samlag (jag lovade att försöka motstå att våldta någon rysk sjöman på hemvägen. Min BM – ja, hon jag träffat hela tiden var där! – himlade med ögonen.) och ta tempen morgon och kväll, och ringa om jag undrade över något.

På något sätt så känns det hemvant, det här med att fortsätta att vänta.
Jag visste redan innan jag for in att jag inte skulle bli kvar, så jag ides inte släpa på den där färdigpackade väskan. Tog bara mp3spelaren och DN med mig…

Men om inte annat så är det inte torsdag som gäller längre.
Har jag inte dykt upp hos dem på förlossningen under helgen ringer de på måndag morgon för tid för igångsättning.

Så senast måndag, Inch’Allah.

Nu är jag hungrig.


03.15

Oj!


Övertid!

I tisdag träffade jag barnmorskan igen. Fast vi bestämt att ”nej, den tiden kommer vi inte behöva använda, då har skorven kommit!”

Men nej, det hade h*n inte.

Då sa hon: Har ingen skorv kommit på fredag, så ring Huddinge, då är det dags att boka tid för ultraljud.

…och det blev fredag och inget barn har kommit, så idag har jag varit och ultraljudat.

Allt är normalt. Bra. Kalas.
Doktorn mäter lårbenets längd – ”titta bort nu, annars är risken stor att du ser om det är en pojke eller flicka” – och bukens storlek, och huvudets diameter, öra till öra. Utifrån de måtten räknas barnets vikt ut… 3,4kg. Hur normalt och fint som helst.
Han tittar också på navelsträngen, hur mycket ”trafik” det är i den – och att det är det tycker vi ju om. Mycket om.

Som sagt, hur normalt och bra som helst.
Det är skönt att veta.

För idag har jag gått sju dagar över tiden.
En hel vecka.
Det är lätt att börja tänka fultankar. Feltankar.
Varför händer det inget? Är något fel? Varför startar det aldrig?

Så att få veta, veta att allt är bra …för sån är jag ju nu: med kunskap bryter jag omkull mina nojor, då håller de sig på plats ett tag till.

Nu är nästa hållpunkt Onsdag. På onsdag ska jag åka in igen, för ny läkarundersökning. Då bestämmer vi tid för igångsättning.

Om nu inget hänt innan dess.
På något sätt så skulle det inte förvåna mig om jag får trampa omkring här, som en spärrballong, en vattenmelon, en pumpa ännu en vecka…

Men å andra sidan – med tanke på hur många år jag längtat efter att bli med barn, längtat efter att få vara gravid, längtat efter att FÅ barn så är det väl bara logiskt att jag passar på så länge jag kan!


Brevtjuvar!

Häromdagen när jag kom hem låg dagens skörd av tidningar, reklam och post på hallmattan.
Allt precis som vanligt

Förutom en detalj.

All post var uppriven!!

Någon har alltså sprättat upp och läst min post!!

Kollat min specificerade telefonräkning, läst post från min barnmorska på huddinge sjukhus, läst ett brev från min advokat till mig (gällande något som inte alls hör hemma här på bloggen).

Förbannad blev jag ju självklart.
Vaffan!

MIN POST!!

Jag ringde till posten, fick prata med den lokala postmästaren, och fick höra att allt var i sin ordning?!?
Att jag inte behövde oroa mig, att allt var som det skulle och att sånt händer alla lite då och då.

Sen kom han med en slipprig kommentar om några betalsamtal jag gjort med mobiltelefonen. Jag fräste till: jag har köpt SL-biljetter med telefonen, inget annat!!

Åhååå, skrockade han, och lät nöjd över att jag blivit ännu argare…

…….


Nej.
Det här har inte hänt.
Än.

Däremot får i värsta fall snart FRA rätt att läsa all min mail, avlyssna alla mina telefonsamtal och läsa alla mina sms, läsa alla mina msn-konversationer och logga alla sidor jag surfar till.

Om jag tycker att det är ok?
Ungefär lika mycket som jag skulle uppskatta att få min post uppsprättad, eller min lägenhet genomsökt.

Andra har skrivit mycket om det här, skrivit klokare och mer initierat än jag.

Men man behöver inte vara speciellt initierad för att förstå att det här är ett fullständigt galet lagförslag.
Lika lite som att det är ok att läsa människors mail när det inte finns någon brottsmisstanke är det ok att förrätta husrannsakan utan åklagarbeslut, utan brottsmisstanke.
Det regleras för övrigt i regeringsformen, i vår grundlag.
Det kanske, för övrigt, är nästa steg, i terroristjakten: då är det väl lika bra att lämna in ett par lägenhetsnycklar till SÄPO så slipper de åtminstone förstöra låsen…