Skit i (det blå) skåp(et)

När jag var liten var jag ofta hemma hos Farmor och Farfar i Lycksele.
Hemma hos dem åt man alltsomoftast kornmjölsgröt.

Jag gör fortfarande kornmjölsgröt då och då, lite av tribut till henne, dem, till en tid som var och till det vi kallar ”husmanskost”.
Dessutom tycker jag att det är farligt gott.

Recept? Njae… Nu är jag ju dålig på det då, men ungefär så här gör jag.

2½ dl vatten kokar jag upp i en kastrull. Då drar jag kastrullen av plattan nästan helt, så det bara bubblar lite försiktigt på kanten. Sen rör – inte vispar! – jag ner kornmjölet i vattnet, gissningsvis 3/4 dl mjöl. Vispar man ner mjölet får man klumpar i gröten och klumpar i gröt är ondska!
Sen, en nypa salt och så får gröten koka ihop i fem minuter eller så.

Jag häller upp gröten i en tallrik, häller på mjölk och ser hur gröten ”lättar”, flyter som en liten ö i ett mjölkhav – perfekt – och toppar med en klick lingonsylt.

Så, efter det här lilla stickspåret dårå… Gröt.Jag ville ha kornmjölsgröt. Redan kvällen innan slog det mig: ”I morgon ska jag göra kornmjölsgröt istället för hallonsmoothie till frukost! Gott!!”

Fram med kastrullen, och …whatthefuck?!!

HELVETE!!

Nej.
NejnejNEJ!!

Men dagens sanning är att jag fått skit i skåpet. Odjur i mjölet. Jävlar.
Snabbt viker jag ihop påsen, slänger i soppåsen. Tar de andra öppnade förpackningarna intill, en kartong med idealmakaroner, en påse spaghetti… Tittar i förpackningen med falu rågrut… Ävlaävlaävla. Åker gör allt som inte är i tät burk eller obruten förpackning.
En hel del.

Men lyckligtvis inte allt.
För det kunde vara värre.
Mycket är ordentligt burkat.
Det som råkat illa ut nu är sånt jag slarvat med.
Sånt som inte riktigt fått plats i speceriskåpet, som står bland helkonserverna:”Jag behöver skaffa fler burkar. Jag ska bara…” eller som med just kornmjölspåsen: Det som inte fick plats i burken blev kvar i en påse, som blev lite bortglömd längst bak i skåpet.


Det nu väldigt renskurade skåpet. Notera de nya snygga stora burkarna för mjöl..!

Där den hittades av ett odjur.
..och varifrån det kom vet vi inte. Lär aldrig få veta. Men det lade ägg, och blev fler. För så gör såna odjur.

På Anticimex hemsida läser jag, diagnosticerar. ”Sågtandad plattbagge”.
Jaja, whatever. Ut ska de, de j*vlarna.

Nu har det gått några dagar. Allt som inte var ordentligt förpackat är slängt. Skåpet där j*vlarna hittades är dammsugat, skurat och dammsugat igen. Resten av köket också, förresten. Allt i det aktuella skåpet är diskat. Inklusive konservburkar och hushållsassistent.
Inget ätbart finns utan att vara packat i tät burk.
Jag repeterar: INGET.

I det här skåpet var allt ordentligt burkat, no bugs!

Nu är det sannerligen mycket trist att vara skalbagge och försöka smörja kråset i mitt skafferi, men… gissa om jag håller koll..!
Nu är det KRIG!!

Annonser

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

2 responses to “Skit i (det blå) skåp(et)

  • Jeez

    Sedan vi började med ekologiskt så besöks vi av djur ibland. Även i plastburkar (därav att jag förstått att de kommer inifrån mjölet/grynet…). Men då sprids de iaf inte.

  • Ms Garbo

    Mamma tröstar: Ja, de är otrevliga, men det är inte farligt.

    Hon har ju rätt. De ärinte giftiga. De är inte bakteriehärdar på samma sätt som spyflugor eller möss är.

    *andas*

    Nu har jag inte sett några på ganska många dagar, men jag plirar misstänksamt i skåp och burkar ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: