Fördraget hos grannarna

”Habibi,

Jag saknar dig så gränslöst, jag är ofta rädd och ensam.
Jag saknar vårt liv tillsammans, och jag önskar att …”

Frustrerat knölar han ihop pappret till en liten boll, slänger den ifrån sig och svär till.

Ett sånt värdelöst liv!!
Men ändå det bästa som fanns. I alla fall just nu.

”Jag är i Sverige. Jag är trygg. Det här är inte Basra. Jag lever. Lever.”

Han upprepar meningarna flera gånger, högt för sig själv för att inte tankarna ska kantra in i självömkan och frustration.

Försiktigt går han fram till fönstret, petar isär några av lamellerna i den dammiga persiennen och tittar ut. Längtar ut i dagsljuset, efter ett vanligt och normalt liv. Efter att sitta med vänner vid ett cafébord i eftermiddagssolen.

Men nu är livet ett annat:
Viktigt att inte märkas, inte störa någon, inte väcka någon uppmärksamhet. Smyga ut sent på kvällen, städa snabbt och tyst. Inte ställa några frågor, bara få några hundralappar i ett kuvert. Sen tillbaks till lägenheten igen.

Han vänder blicken, tittar in i rummet. En säng med en solkig bäddmadrass. En liten tv, en grön stol som vickar om man sitter på den. Några plastpåsar med lite kläder och en massa papper från advokaten och från invandrarverket.

Dagarna är värst. All tid att ha ihjäl. Alla tankar. Är det här ett anständigt liv? Nej, överlevnad, men inte liv.
Alternativen? Att gå upp till ytan: En enkel biljett till Bagdad. Antagligen till tortyr, till död, men också till det hemvana, till familjen en kort tid.
Att stanna här, i skuggorna, i överlevnaden, utan verkligt liv?

Han tittar ut igen. På en balkong på andra sidan gården står en blond kvinna. Hon är gravid, får hjälp av sin man att hänga en matta över balkongräcket.

”Åh, Älskade, så jag saknar vårt liv tillsammans…”

Advertisements

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

5 responses to “Fördraget hos grannarna

  • Mia*

    Men, så fint! Vad glad jag blir. 🙂 Ja, själva innehållet var ju inte glädjande förstås, men du fattar. Bra jobbat!

    Nu känner jag ännu mer att jag knappast kommer att åstadkomma något i ämnet. Jag skulle önska att jag kunde skriva så här… fiktivt, litterärt, fantasi- och inlevelsefullt.

  • Kristina af Knusselbo

    Ah..även du. 🙂
    Vackert, men ack så sorgligt.

  • Carina

    Men tack så jävla mycket för att du får mig att grina på första advent! 😛

  • Petra

    Men åh så sorgligt! Jag som har hoppats att någon skulle ha en mindre dyster förklaring till mörkläggningen (typ ljusallergi (finns det?) eller så.

    Måste dock påpeka att jag aldrig skulle hänga mattor över balkongräcket. Det är nämligen förbjudet att rysta mattor på balkongerna och jag är extremt laglydig (för det mesta). ;-D

  • Ms Garbo

    Carina: Sorry..? Det var inte min mening..!

    Tyvärr är det ju många människor som lever så här, papperslösa flyktingar, fångade i ett limbo: Utan framtid här samtidigt som de inte vågar återvända hem.

    Petra: Ljusallerig?!
    För det första finns det kanske fler gravida blondiner runt din innergård, och för det andra så skakades ingen matta från den där balkongen, den hängdes bara över räcket, på vädring 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: