Det där invanda.

Det skaver.
Det där invanda, det skaver.
Eller.
Snarare.
Bristen på det.

Jag river upp foliet (visste ni att det kallas ”oblat”?!) på creme fraiche-burken, klickar i hälften av innehållet i det som håller på att bli köttfärssås. Sedan vänder jag på mig för att …

…och där bromsar jag.
Det finns ingen katt som gladeligen diskar en cremefraichekladdig sked här.

Så småningom kommer jag väl lära mig, men jag misstänker att det kommer ta tid.

…och vad gör man åt saknaden?

(förutom att knarka kattinlägg hos drottningen)

Advertisements

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

3 responses to “Det där invanda.

  • Drottningen

    du vill säkert inte veta det, men när Pontus dog så tog det månader innan jag fixade att ta fram salami ur kylen och jag grinade varenda gång åt tomma makrillburkar.

    Men man vänjer sig ju vid att äta salami själv och man vänjer sig vid saknaden också och en dag gör det inte lika ont utan är mer som en sårskorpa och då kan man tänka på hur pälsen kändes och hur spinnet lät. Och ibland så undrar jag om inte Pontus tittar till mig lite nu och då.

    fast jag började med en kramkudde som jag fortfarande använder när jag sover och som jag flyttar omkring med mig som jag har på samma plats där pontus låg. Precis bredvid Nikitas plats ligger ju en annan flicka och sover. Det går det med.

  • Drottningen

    tänk vad jag tjatar om den där kudden.. jag tyckte väl att det kändes som jag skrivit om det nyss och jag borde ju fattat att det var hos dig.

    Aja, bortse från kuddtjatet i sista stycket bara. Jag svamlar för mycket, men det kliar väldigt mycket på mina sårskorpor när jag läser hos dig

  • Carina

    Man gör ingenting åt saknaden. Den behövs. Man låter den skölja över sig, man gråter och man minns. Jag har inte förlorat nån katt, men andra personer som stått mig nära och jag är GLAD över att jag saknar dem. Jag känner att jag inte riktigt kan förklara hur jag menar här, men…saknad är bra. Saknad är kärlek och kärlek är bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: