Panerad pojk

Det är utan tvekan den bästa stunden på hela dagen, ögonblicket när jag sätter mig på huk och ropar: ”Erik!!”

Så får han syn på mig, han sträcker ut sina små armar, ler med hela ansiktet och springer så gott de där små korta benen förmår rätt in i min väntande famn och äntligen är han i min famn, äntligen äntligen. (MankansittapåenbussochHOPPAavotålighet.Man kan. Jag vet.)

Jag pussar honom, gosar in näsan mot hans hals, killar och skrattar. Och pussar. Pussarpussarpussar, skrattar och kramar och han njuter, skrattar och kramas tillbaks.

…men så … får han myror i brallorna, skruvar sig lös och drar, för att gräva lite mer i sanden och jag … känner hur det gnisslar och knastrar av sand mellan mina tänder.

Men det är som det ska vara. En skitig unge har haft kul och jag är oerhört tacksam över att han trivs så bra på sitt dagis.

I morgon ska jag hämta honom igen.

Kanske hinner handen borsta bort den värsta sandpaneringen innan mammapussmunnen anfaller. Men antagligen inte.

Annonser

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

6 responses to “Panerad pojk

  • Anaiah

    Jag både längtar och fasar inför detta! Till våren, till våren…

  • Maths

    Panerad, en sån härlig och kärleksfull omskrivning!

  • mcsarcne

    Det har gått bra, förvånansvärt bra. Jag tror att det delvis beror på att vi övat en del, varit med barn mycket, bl.a. på Öppna Förskolan. Andra barn är ROLIGT, inte läskigt. Att vara med dem är roligare än att vara med Mamma.

    …men visst kommer det att komma andra dagar. Jag pratade med en av förskolelärarna på dagis och hon sa att det är ganska vanligt att det dippar lite när man gått på dagis några veckor, när det inte är nytt och spännande längre utan kanske lite jobbigt också, då blir det ofta gråtåtårar vid lämningen.
    Så jag är redo, så kan det bli snart…

  • mcsarcne

    Tack, Maths! Den stämmer förfärande väl 🙂

    Här om dagen, när jag kom till dagis för att hämta gossen, sprang han åt ett håll, i strumplästen, medan fröken sprang runt och letade efter de avsparkade skorna. Joru. Sand, det har vi gott om här hemma 🙂
    (Jo, den ena hittade vi, den andra hoppas vi dyker upp…)

  • benke_farsan

    Jag minns en liten tjej som ”hjälpte” till med lägerelden under fisket i Lse. Svarta händer, sotigt ansikte och skitiga kläder och en mamma som gav upp.

  • mcsarcne

    Pappa: FÖRTAL!! Jag var ett mycket renligt och ordentligt barn. Så det så!

    *hrmpff*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: