Månadsarkiv: oktober 2009

En ganska vanlig torsdagmiddag

Man hade tagit fram ett paket (ca 4 hg) köttfärs ur frysen. I kylen låg ett paket bacon.
Ok.
Då kör vi.
Lite hackad lök (jag gillar rödlök…) Ett ägg, lite skorpsmulor, en liten skvätt mjölk; rör ihop, låt svälla en liten stund.
Blanda ner köttfärsen. Rena händer är det absolut bästa verktyget.
Riv ett syrligt, gärna svenskt, äpple på den grova sidan på rivjärnet och blanda ner i färsen.
Kryddor är bra. Jag gillar svartpeppar och timjan. Massor.
Sen formar du rejäla biffar, tänk hockeypuck, och linda en baconskiva runt den. Säkra med en tandpetare.

Fräs gärna lite rödlök och äppelklyftor som garnityr, och jag gillar mandelpotatis, så det har jag gärna till.

Hugg in! IMG_2431

Till det f

Annonser

Den där kärleken…

Jag avundas er som får till det.

En gång levde jag i den.
Antagligen var han Mannen I Mitt Liv. Sju år delade vi; rikt och stort, och störst av allt var kärleken, större än avstånden i det här långsmala landet, större än fördomarna om ålder och fjollträskare, större än nästan allt.
Men inte allt, och kärleken dog, den kvävdes av arbete, av hussvamp, av omöjliga ekvationer och hopplösa projekt.
Vi sumpade det.
I efterhand sa han att han aldrig fick ordning på livet efter det.

Mitt liv är gott, jag har väldigt lite att klaga på, och sedan Lilla Essingen (äntligen!!) kom så … Ja, ”Lycka” är ett så futtigt ord.
Men.

Det där med kärlek.

Ni som får till det, hur gör ni??

*suckar*


En ganska vanlig onsdagmiddag.

En rödspätta, färsk.
En röd lök
Två halva paprikor, olika färger.
En halv, ganska stor morot.
Ett äpple, svenskt, syrligt. Antagligen Aroma.

Rödspättan – tunnare än jag trodde :/ i en form i ugnen – jag är så dålig på att filéa plattfisk, för lite västkust i den här bönan 🙂 – på 110 grader, bara lite olja i formen och salt på fisken. Less is more. Tar väl någon halvtimme eller så.

Quinoa i kastrull, kokas efter anvisningen på paketet – om man har paketet kvar.
Det har inte jag, så jag kokade ganska mycket för mycket 🙂

Grönsakerna strimlade i lämpliga bitar. Lite plockstort så där. Frästa i den där bra gjutjärnspannan, så småningom lite tomatpure och en liten droppe flytande honung. Det blir gott när det nästan blir lite bränt. Timjan, en ordentlig nypa timjan och lite salt. Det blir till någon sorts snabbratatouille.

Skymningen faller utanför fönstret, jag försöker att fota i alltför dåligt ljus, medan barnet – det hungriga – blir närmast hysteriskt.

GE HIT MIN MAT, MAMMA!!

Ja. Bilden blev som den blev, men maten tog slut fort.

DSC00426


Björntjänst

Mormor och bonusmorfar tog hand om Lilla Essingen under helgen.
Vackert så.
Mamman fick en trevlig fredagkväll med en god vän, en margarita på Gondolen och en middag.
Mamman fick sy lite på sin kappa
Mamman fick jobba två NuBlirDetOB-pass

Välkommet på många sätt.

Men vad har de gjort med barnet!?

När han kommer hem efter en helg på Orris har han lärt sig säga ”nej”.

Klart och tydligt.
Ilsket och bestämt.

Nej!!

Update: Mitt på bröstet sitter en tatuering. Man kan ju inte låta bli att undra om det finns ett samband?


Apropå strykjärn

”Patrik ******* wants to remember your birthday! [-ACCEPT-] 3 seconds ago”

How ironic.

I min newsfeed på facebook fann jag raden.
Min älskade bror.
Vill uppenbarligen komma ihåg min födelsedag. Vackert så. Tänk om han hörde av sig någon gång. Det är väl ett par år sedan sist nu. Fem eller så.

Ja. Jag saknar honom, men jag känner honom inte längre.