Kontext.

Sammanhang.
In i det är jag född, in i min familj. Människor jag inte valt utan som helt enkelt är där ändå.
En mamma.
En pappa.
Så småningom kom en bror.
En skilsmässa.
Därpå en syster.

Dessutom finns där en morfar. Det fanns en farmor och en farfar. En farbror. Någon gammelmoster, en kusinkryllingbrylling. Ingifta bonusar.

That’s about it.
Inga högar med kusiner.
Inga buntar med fastrar och mostrar.
En ganska liten familj.

Ändå så komplicerat. Skilsmässor river sönder, sveken bränner fula hål, minnet är förfärande gott.
Varför är det så svårt?
Varför är det så lätt att polarisera, att ta ställning, utse en syndabock?

Men det finns hopp ändå.
De där fula hålen läker sakta, men de får ändå någon sorts ärrvävnad, hud med åren.
För det är ju en av skillnaderna mellan familj och vänner.
Familjen är kvar väldigt mycket längre än vännerna, de nöter man ner, de tar slut, de blir man av med och de försvinner.
Visst kan man välja bort delar av sin familj, eller än värre, bli bortvald, men det är svårare, kostar mer och är aldrig helt slutgiltigt.
Det finns alltid ett frågetecken i slutet av den konflikten. Ett aldrig så litet hopp om försoning, förlåtelse, förståelse.

Men filmen ”Tomten är far till alla barnen” klarar jag inte av att se.
Av den får jag sån ångest att jag får svälja hårt för att inte spy i soffan. Adrenalinet pumpar, blodsmak i munnen.
Nej.
Den filmen klarar jag inte av.
Ärrvävnadens hud är alltför tunn.

Annonser

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

3 responses to “Kontext.

  • studiomannen

    Du absolut. Förstår precis. Grejar inte den jag heller. Mina föräldrar skilde sig för övrigt de också men gifte sig sedan igen! 🙂

    En film folk gärna skrattar åt är The Full Monty. Allt eller inget, alltså. Strippande arbetslösa män i England. Jodå. Men den scenen som ETSAT sig fast är mannen som hoppade av och smet iväg och tröståt choklad för att han tyckte att han var för tjock för att visa sig naken. Fast hans fru tyckte att han var fin.

    När jag såg den för första och enda gången tillsammans med min dåvarande fru började tårarna trilla på mig då och sedan var den filmen förstörd. För henne också kan man säga, för hon började också gråta… hm.

  • Anita

    Essa Essa, så många år har gått och visst finns du i mina tankar lite då och då. Hoppas du och din lilla essing har det bra, kramar från mig, Anita

  • mcsarcne

    Åh, Anita? Nita!??
    Long time no see!
    Så roligt att höra av dig, och så roligt att du lämnar en epostadress efter dig. Check your mailbox, my dear!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: