#fail

Allt var ok.
Nästan hela dagen.
Jag jobbade. (Utan att bli hemringd från Dagis)
Jag åkte hem. (Tunnelbanan kom. Bussen gick i tid)
Jag hämtade barnet på dagis. (Lycklig var han, lycklig blev han)

Sen började det.
Med en liten liten fadäs.
Barnet bär jag på axlarna, och efter sisådär tjugofem meters promenad inser jag att jag fortfarande har de blå skoskydden på mig. Halkigt och fint, men med ett barn på axlarna får de sitta där de sitter. Det är inte läge för att stå och vingla på ett ben.

Men sen ökar det.
Öppnar kylskåpet, tar ut äggkartongen. Tar tre ägg, knäcker i en skål, vispar ihop med vetemjöl och vanilj och…

Nej!!

Barnet börjar förskräckt gråta när äggkartongen rasar i golvet och ett halvt dussin ägg går sönder. Ett överlever märkligt nog.

En smula städning blir det ja, och ägg blir ohyggligt kladdigt väldigt fort.

Vi äter och leker en stund.
Barnet är inte lika hungrigt som vanligt, men det är ju olika från dag till dag.

Vi leker mer, och så är det så småningom dags att göra kväll. Byta blöja. Smörja in med hudkräm. (Inget bad idag, nej. En torris som den här killen får inte bada varje dag) Pyamas och nagelklippning (så torrisen inte klöser sig blodig i sömnen dessutom.)
Nu går det åt skogen ordentligt.
Hur det nu går till så … Tånaglarna går helt enligt plan, och de högerhandens små naglar får sig en duvning.
Men vänsterhanden, då händer något, barnet rycker till, och jag skalar av en god bit av fingertoppen istället för nageln. Blodet sprutar, barnet skriker i högan sky.
Fram med skräphanddukar, förbandsmaterial men barnet är mycket lite samarbetsvilligt, far omkring som en iller på speed i min famn.
Jag konstaterar.
Det här fungerar inte.
Gör om, gör rätt.
Jag lindar om handen med en handduk, kramar ihop pojken – endast iförd blöja – och stoppar ner honom i åkpåsen, knör en filt om honom så att han inte ska bli kall. På med kängor och jacka, patientbricka mellan tänderna och nycklar om halsen. På andra sidan gatan ligger närakuten. Jag behöver fler händer.
Nej. Skadan är inte så illa att vi egentligen behöver söka hjälp för den, men som sagt. För få händer. Två behöver hålla om och lugna barnet, och två tejpa ihop lite fingrar.
Så blir det.

Vi får hjälp fort, barnet får sitt lilla bamseklistermärke och vi går hem igen. Han somnar i min famn, väl hemma igen lyfter jag bara över honom från åkpåsen till sängen.
Det blir ingen välling.

En granne kommer över på te.
Jag torkar upp bloddroppar från köksgolvet, serverar brysselkex och pratar om …ja, vad det nu var, och så piper barnet till. Jag är snabb som en iller, dit med nappen igen, men nej, tjorv, och nej, välling vill man inte ha och vips har han fått tag på det fina paketet sköterskan slagit in fingrarna i och vips blöder det igen och upp och få fram kompresser och gasbinda och …
…och nu har jag ju faktiskt hjälp eftersom grannen är där. Barnet sitter och blinkar i min famn och skruvar på sig och är trött och pipig och … kräks ner hela mig.
Eh..!?
Whatthefuck??

Jo.

Nu går tvättmaskinen.
Några gånger till har han hunnit kräkas.

Jag hoppas han inte smittade min granne.

Det finns onekligen stunder när det är praktiskt att vara två vuxna som tar hand om ett barn. Magsjuka och blödande sår är två exempel på såna.

Nu avslutar vi den här dagen (well, I wish, det lär väl bli en del spring i natt…) och hoppas på att morgondagen blir bättre. (Well..Som sagt, I wish..)

Advertisements

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

12 responses to “#fail

  • Monica (Mc_Andersson)

    Det hoppas jag med 😉 Men vilken helvetes dag ni har haft sen du kom hem. Ta hand om dig och Essingen nu. Jag ska inte bli sjuk, jag ska inte.

    Kram kram

    • mcsarcne

      Jo, det känns som om det räcker nu, men… Är det magsjuka har vi ju ett hårt dygn framför oss. Eller två. Eller fler – om jag också blir sjuk, och det blir man ju.

      Min bror brukar säga: Det som inte dödar, det härdar…

  • Drottningen

    ja, okej.. magsjuka blir lite för mycket faktiskt.

    men.. har essingen en egen patientbricka? varför har inte krypet det? borde det fixas?

  • Ulrika

    Åh!
    Klippa till barn är aldrig kul. Magsjuka är aldrig kul. Kombinera… Nä, två fel ger inte ett rätt.

    Kram!

    (och plötsligt är jag glad att jag redan tidigare lämnade idén om att köra över ikväll – dels har jag haft fullt upp med att förbereda morgondagens mat men att hamna mitt i ert… Nå, det finns nog bättre dagar för det…)

    /eder äckelmagade

  • mcsarcne

    Inte vet jag om det behövs, men människor i vårdsvängen envisas med att fråga mamman om barnets fyra sista siffror, och sånt är överkurs. Då är det praktiskt att kunna hiva fram en patientbricka.

  • mcsarcne

    ..och nej, jag kände mig inte som någon speciellt trevlig värd, Ulrika, så det kanske var tur att du inte dök upp 🙂

  • Drottningen

    ah! Ja, fyra sista är överkurs. Skönt att höra att vi inte är de enda som inte klarat den kursen 😉

  • SqZ

    Fy farao vilken dag. Måtte det vara något kortvarigt han fått.

  • Ladyn

    herregud.. ja ibland är Murphy och hälsar på, ordentligt dessutom!

    lite som jag, nyss.. gjorde världens smartaste grej.. kokade knäck, spillde på fingrarna- och min första reaktion var INTE den bästa:
    ”ajfan! helvete vad varmt! jag måste SLICKA BORT!!!”

    inte rowligt. men jag skrattar åt det.. trots att det gör ont.. och konstaterar att jag inte funkar bra under press.

    men jag såg framför mig hur du mosade in ungstackarn i ett stort paket och löpte iväg till närakuten, och skrattade lite.. inte åt att stackarn gjort illa sig, men åt själva synen *S*

    gott nytt år!

  • mcsarcne

    Jo, SqZ, det verkar vara något kortvarigt och jag har inte känt mig konstig (än) så om Gud är God så kanske det inte var så smittsamt heller.

    Att slicka i sig kokande knäck är inte så bra, nej… *s*

    Jag funkar nog ganska bra under press, jag förmådde skratta åt galenskaperna både med droppande blodflöden och kräkrinn på bröstet, till och med där och då. Dråpligt.

  • Att klippa barn. « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te

    […] klippa barn. Det är inget jag är förtjust i. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: