Frihet i en liten ask

Mitt liv är i det lilla.

Jag går upp, Lilla Essingen vaknar. Vi gör frukost, äter den.
Sen tittar han på bollibompa medan jag klär mig, hittar ett ansikte (tar max 30 sek, blir inte snyggare än så) och klär honom.
Strax efter halv sju går vi till ”Dadi” och tio i sju sitter jag förhoppningsvis på en buss.
Sen jobbar jag till kvartövertrehalvfyraish.
I bästa fall hinner jag med bussen hem som går 15.40. De går i tiominutersintervall.
Jag kommer till dagis tjugo över fyra. Halvfem, sisådär.
Där får jag jaga ett fnittrande barn, pussa och killa ner honom i overallen.
Vi promenerar hem (vi stannar och pratar med koltrastarna, har vi riktig tur möter vi en hund)
Väl hemma ordnar vi middag, äter, leker lite.
Tittar på bollibompa.
Diskar. (Om mammans ork räcker till)
Borstar tänder, byter blöja, tar på pyamas. Skakar välling.
Läser lite ur Mumin-boken (Tack, än en gång, Morceleb!)

Lagom till Rapport brukar barnet sova.

Sen har jag två timmar för mig själv.
Lite twitter.
Lite bloggläsande.
Lite slöTVtittande
En tekopp.

Jag bör ha pallrat mig i säng till tio för att orka upp nästa morgon.

I den här tillvaron finns det inte mycket utrymme för variation.
Ännu mindre för frihet.

Frihet att kunna åka in till stan efter jobbet, sammastråla med någon och ta en kopp kaffe, en drink, en middag.

Just det saknar jag. Ofta. Det sociala umgänget. Att bara kunna dra iväg ett sms till någon och fråga: ”Fika?” – eller få det, och genast kunna svara ”Självklart! Var?”

Som ensamförälder är det knepigt.
Det ska ganska mycket till för att jag ska ordna med barnvakt.
Inte för att mormor eller moster misstycker, för det gör de inte.
Men ändå.
Jag ringer inte mormor och ber henne hämta Lilla Essingen på dagis bara för att jag ska såsa omkring på stan och fika litegrann.
Det måste liksom vara något viktigt för att jag ska göra det.

När det – mycket sällan! – händer så OJ så jag njuter. Njuter.

Så jag skulle kunna känna mig som en mycket ofri människa.
Hårt tuktad av verkligheten, av mitt barn och av hans behov.

Märkligt nog gör jag inte det, inte egentligen. Inte i det stora.

Friheten sitter inte i begränsingarna av tillvaron, utan i vad jag gör med de möjligheter jag har.

Och jag har en liten varm hand i min.
Ihop med den lilla handen hör en mun som lyckligt piper och säger ”Titta!” medan ett vägrarhavantarpåsigfinger pekar på koltrastarna i rönnarna.
En dryg halvmeter under den munnen går två små lila kängor med korta men stadiga steg i trappor och på knölig snö.

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

11 responses to “Frihet i en liten ask

  • mumari

    Så sant och så fint skrivet. Jag hade inte riktigt uppfattat tidigare att du var ensamstående.
    Jag vet hur det är, det är kämpigt, just med de där små ”onödiga” stunderna man sällan får.
    Samtidigt så är det värt slitet, på alla sätt.
    Kramar

  • mcsarcne

    Klart det är värt det.
    Och det är inte det minsta synd om mig.
    Jag är galet lyckligt lottad.

    Men ibland är det lite ensamt.

  • mumari

    Jo, jag vet, det är det som är värst. Jag blev så rastlös när jag var ensam så jag kunde inte ens sitta still och se på tv.

  • mcsarcne

    Rastlös blir jag inte, det är ingen fara, men ofta önskar jag att någon hade plockat undan efter middagen medan jag söver barnet.

    Men återigen.
    Det är inte synd om mig.
    Jag har valt det här.

  • Mia Ankarvall

    Åh, tack för den underbara låten. Hade glömt den..

    Känner igen vad du skriver om, och minns den tiden.. samtidigt som jag uppskattar min frihet nu när jag har stort barn nyss utflugen.

    Btw… trevlig blogg du har. 🙂

  • Kristina af Knusselbo

    Det är väl lite så också att var sak har sin tid i livet. Friheten kommer du att få tillbaka så småningom. Jag tycker det känns som att du har alldeles rätt inställning till det hela. 🙂

  • mcsarcne

    KaK.
    Ajaaa. Visst har du rätt. Var sak har sin tid.
    Och det är en sorts frihet att ge sig tid att prata med en pojke med väldigt få ord om koltrastar och hundar och traktorer och bussar och andra spännande saker.

  • behovet av frihet | något närmare Newyn

    […] egna) jag skrev för elva år sedan få lägga en grund. Kan det möjligen tänkas att man kan se behovet av frihet bakom […]

  • En dos hardcore-glamour « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te

    […] dos hardcore-glamour Vardagslivet är som sagt en smula enahanda, men ändock icke att förakta. Men. Visst vore det trevligt med lite glamour i […]

  • frihet i en liten ask « mymlan. the real.

    […] i en liten ask, hälsa, sjukdom, tanke, valfrihet, veckans bloggtema, yttrandefrihet by mymlan Essa skriver om frihet. Om frihet som begränsas när man får ansvar för en annan liten människa. Men […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: