En livsnödvändig drog: Syre

En kväll i min förort.
Via Lilla Essingens dagis får jag möjlighet att gå en RödaKorset-kurs. Livräddning – Barn. Självklart ska jag det. Vi har redan hunnit fara på akuten en gång, även om det nu inte var så farligt, så var det ändå otrevligt så det räckte. Kunskap och goda redskap är bra sällskap.
Märkligt nog har jag aldrig gått en riktig Hjärt-lungräddningskurs. Bara fått det snabbt demonstrerat i föreläsningar och demonstrationer.

Det är roligt, jag dyker in i övningarna med entusiasm, låter mig läggas i framstupa sidoläge (det heter visst något annat nu? Jag ska läsa i boken strax) och vi övar heimlich-manöver på varandra. Obehagligt men nytttig.

Men så tar vi fram dockorna.

Det kryper längs med ryggen på mig.
Javisst. Det är läge att bita ihop. Lyssna och lära. För det kan faktiskt hända något riktigt farligt redan i morgon, och då är det bra att ha … kunskap.

En liten docka. Man stoppar in en svart plopp i munnen på den, täpper till luftvägarna, och sen gäller det att få ploppen att lossna. Flyga ut.

Det bara ilar i hela kroppen av obehag när vi övar, men jag biter ihop.
Biter ihop.

Sen springer jag hem i snöyran, bråttom bråttom.
Mormor har varit barnvakt. (Bästa barnvakten ever. Tvätten är ihopplockad, disken är ren, diskbänken är tom. TOM!)
När hon gått står jag intill Lilla Essingens säng, ser på honom där han ligger och sover.
Tryggt.
Stilla.

Gode Gud.

Låt mig aldrig behöva de här kunskaperna på ett barn.
Allra helst inte mitt eget.

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

7 responses to “En livsnödvändig drog: Syre

  • mcsarcne

    Yep.

    Amen på det.

  • Eva

    Den svarta ploppen i munnen på dockan gör mig så obehaglig till mods att jag ryser.
    Det har alltid varit min största skräck.
    Både när Tonåringen var liten och nu n
    är Bebis är liten.
    Men också för MIn Älskade och för mig själv.
    Att någon sätter i halsen.
    Äkta skräck är vad det är.

  • mcsarcne

    Ajaaa. På något sätt är det läskigare än allt annat. Blod kan jag hantera, men det här är ruggigt.

  • MacDanne

    Ja, det är bra att kunna HLR. Jag har faktiskt varit tvungen att göra en Heimlich’s manöver på ett barn, som satte en hård karamell i halsen. Det var en unge som jag inte ens kände. Det hände ute på en minigolfbana, och det var en unge från en familj på banan bredvid oss.

    När jag förstod vad som hade hänt, så ropade jag snabbt till min kompis att ringa 112, medan jag påbörjade Heimlich. Jag lyckades innan min kompis hade kommit fram till 112.

    • mcsarcne

      Ajaaa. Det händer ju sånt, det är ju så. Så det är bra att kunna. Att öva på, att vara förberedd på…

  • Om undantaget som bekräftar regeln. « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te

    […] så tänker jag på kursen jag gick, i hjärt-lungräddning för barn, för inte alls så lång tid […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: