Om att stå sitt kast

Jag skrev att jag är lyckligt lottad och det står jag för.
Många kämpar på med hem, barn och ekonomi med betydligt sämre marginaler än jag.
Många har inte alls fått de chanser jag fått, eller haft så goda förutsättningar som jag har.
Eller har haft

För jag undrar vilka chanser jag har idag ifall jag skulle vilja förändra mitt liv.

En gång var jag 22 år, nästanklar med socionomutbildningen, och med fast jobb som socialsekreterare.
Något gick mycket fel, och den tjänsten passade mig ganska snart mycket illa. Jag flyttade, fick ett vikariat som tog slut och med det var jag arbetslös, för geografin gav inte så många alternativ.

Så man bryter ihop och kommer igen.

En gång var jag 27 år, nyutbildad nätverkstekniker med en hel hög fina certifieringar inom det som då hette Novell Netware, och Microsofts olika produkter. Jag har diplom och pins som minne i någon låda. Jag fick jobb, jag kämpade, jag slet och jag hade roligt. Jag hade tur i oturen för jag blev klar ungefär samtidigt som luften gick ur it-branschen, då, på nittiotalet, ni som minns.
Så blev jag uppringd, blev rekryterad till en ny tjänst, en tjänst där jag höjde min lön avsevärt, jag satt på en restaurang i Luleå och löneförhandlade, hade min Nokia Communicator (!!) framför mig, bockade av punkt för punkt på checklistan. Det lät för bra för att vara sant, jag dansade hem.

Det var för bra för att vara sant.
Det blev en katastrof, en långt utdragen katastrof som jag idag hade skjutit mig ut ur långt tidigare än jag då gjorde. Då var jag fullt upptagen med att bevisa för mig själv och världen att jag var en duktig tekniker. Minst lika duktig som någon kille. Det är sant, det där man säger: En kvinna måste vara dubbelt så bra för att räknas till hälften.
Så jag gick sönder. Inte för att jag var svag eller dålig utan därför att uppdraget var omöjligt och då KAN man inte lyckas. Inte utan hjälp och jag var mycket mycket ensam.

En gång var jag dryga trettio år, med några års sjukskrivning i baggaget.
Det är ingen merit om man vill fortsätta som nätverkstekniker.
Inte ens JAG skulle vilja anställa en tekniker som inte jobbat på flera år. Kunskap åldras onödigt fort just i den branschen. Det är svårt nog att komma tillbaks efter en föräldraledighet. Jo, jag sa att det var en rätt manlig bransch, va?

Så man bryter ihop och kommer igen.

Jag ber A-kassan dra åt helvete när jag inser att jag inte kommer få några pengar från dem på tolv veckor (eller vad det nu var) och jobbar svart under en period. Hyran måste betalas. Jag fixar ett vitt jobb, ett anständigt men lågbetalt jobb, ett jobb jag vet att jag klarar, där jag inte behöver slåss med väderkvarnar eller plugga ikapp flera års bortavaro.
Jag blir personlig assistent.

Det finns mycket gott att säga om det jobbet. Det är lätt att gilla det på försommaren när vi promenerar längs med årstaviken och äter glass. Det är lätt att gilla det när vi åker på musikaler eller konserter tillsammans. På lördag ska vi visst på hockey.
Men det är ett lågbetalt yrke och halva min tid som yrkesarbetande har passerat.
Jag har ångest över att en dag inte arbeta längre, utan leva på en antagligen otrevligt knaper pension.
Dessförinnan ska jag försörja en pojke som kommer bli tonåring, och en tonåring är avsevärt mycket dyrare i drift än en tvååring.

Så vad ska jag göra?
Jag vet inte ens vad jag ska söka för sorts jobb längre?

Annonser

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

18 responses to “Om att stå sitt kast

  • Kidneybönan

    Min ”karriär” påminner otäckt mycket om din. Jag har tyvärr inga bra idéer, men jag vill gärna tro att livet kan överraska en på ett positivt sätt också ibland.

    • mcsarcne

      Jo, hopp har jag! Men eftersom jag är en ensamstående småbarnsmamma rätt nära 40 är det nog bra om jag inte bara sitter och hoppas 🙂

  • Älvan

    Jag hade väl tur i oturen då som blev sjuk såpass tidigt – jag har ju haft chansen att ta mig en funderare, byta spår och plugga något annat. Som råkar vara välbetalt, men det var väl inte riktigt därför jag valde det. Jag har inga förslag annat än att titta på vad du tycker är roligt.

    • mcsarcne

      Älvan, man hittar så sällan någon somvill anställa twittrande surfande fikande scrappande småbarnsmorsor bara. Gifta mig rikt? 😉

  • deeped

    Du är beteendevetare och du har teknisk kompetens. Vi är mitt i en gigantisk revolution som handlar om digital socialitet.

    Du vet vad jag är och vad jag plötsligt gör nu.

    Allt står öppet för dig – om du inte väntar på att du måste certifieras för det du vill göra.

    Och behöver du hitta lite udda sätt att vara anställd men ändå jobba eget finns det flera ABs som kan lösa det lilla problemet.

    Vännen, ingen har större potential i hjärna och hjärta än du.

  • Christina

    Deeped säger det jag tänker. Jag _vet_ inte men hoppa bungyjump med slak lina? Jag har fått så oerhört mkt i mitt liv endast och enkom för att jag har tagit chanser, hoppat med slak lina och vägen ner tänkt ”nej fan, det här kommer inte att hålla”. Det här kan också låta vansinne men kan du börja med att sätta dig ner och göra tre listor: Vad vill du göra i ditt liv, Vad vill du bli i ditt liv, Vad vill du ha i ditt liv? Bara på skoj. Hjärngympa. Helt när liten sover. När du har skrivit den listan har du iaf spänt på dig snöret. Så ser vi vidare då. Sedan ska jag twittra några länkar t dig. Inte nu, inte till lunch kanske men jag ska. Puss ❤

    • mcsarcne

      Mmmm, Christina. Jag vet nog ganska väl vad jag vill det är bara det att folk sällan betalar en för att göra det, men jag ska göra som du säger och skriva ner det, för när man skriver ner saker tvingas man bli mer konkret och tydlig och det är bra. Och jag ser fram mot dina länkar och så jobbar vi vidare sen! Hoppas att du har det härligt i Visby!

  • Tweets that mention Om att stå sitt kast « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te -- Topsy.com

    […] This post was mentioned on Twitter by Essa, Essa. Essa said: Nybloggat: Om att stå sitt kast https://mcsarcne.wordpress.com/2011/02/08/om-att-sta-sitt-kast/ Om någon har en bra idé lyssnar jag! […]

  • Christina

    Fy sjutton vilken nödig kommentar jag skrev. Den kan man ta bort. Vi pratar när vi ses istället. Kram.

  • Filippa

    Ja, frågan är nog vad du vill ? För man måste nog inse att det är ont om väldigt välbetalda jobb som funkar med dagistider. De finns, men är få och svårhittade.
    Men jag tror på att skriva ner vart man vill, söka jobb man kanske inte på pappret är riktigt rätt för men peka på erfarenheten – som arbetssökande behöver man inte längre ha ”cerifikat” på allt.
    Jag ska luska lite och återkommer 😉

    • mcsarcne

      Jo, Filippa, det är ont om såna jobb, ja. Men det måste det inte vara väldigt väldigt välbetalt, det är lätt erbjuda mig en högre lön än jag har nu 😉

  • Drömmen som tog slut « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te

    […] förekommen anledning så tänker jag försöka tänka och skriva om drömmar. Om vad jag önskar mig, vad jag längtar […]

  • Studiomannen

    Jag går på nattgammal is varje dag med min egna firma. Och är oerhört trygghetsberoende. Jag har en enda fallskärm: mitt lastbils- & busskörkort. Och det är inte det enklaste.

    Jag är förment framgångsrik. I själva verket hade jag behövt leta efter andra jobb om jag haft några barn att ta hand om.

    Men jag är skitbra på det jag gör och trivs oerhört bra. Så jag trampar vidare och hoppas att jag bottnar när jag trampar ner i en vak.

    Du har flera och bättre grejer i bagaget än vad jag har. Jag tror stenhårt på att det ska gå att hitta en ny karriär för dig, min vän.

    • mcsarcne

      Tack, Studiomannen. Det borde kunna gå!
      With a little help from my friends, som det heter i sången.

  • Lars

    Jag håller med Filippa. Börja med att fundera vad du vill göra. Vad gillar du mest att hålla på med? Vad brinner du för? Vad skulle du vilja göra 24 timmar om dygnet (förutom att vara med lilla E)? Sätt dig ner och skriv en lista på allt det som du verkligen gillar att hålla på med och leta jobb efter det. Om man är passionerad och ihärdig så blir man duktig och om man är duktig så får man (i alla fall rätt ofta) anständig lön.

    • mcsarcne

      Lars. Jag grubblar och grunnar över just det. Jag var nog en väldigt mycket mer passionerad människa innan jag blev sjuk, mer driven. Nu är jag kanske lite för lycklig i vardagen? Men visst finns det saker jag verkligen tycker är kul…

  • Att vilja eller välja – om att köra fast och komma vidare | Malins tankar

    […] här bloggposten, om “Om att stå sitt kast“, om att köra fast, vilja gå vidare, men inte veta vart, satte en hel del tankar och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: