Månadsarkiv: maj 2011

Tadaaa!!

Jag blir lycklig ända ner i tårna när jag ser den här bilden.
Den är bara några timmar gammal, jag tog den med den skitdåliga kameran i telefonen (Åh, varför använde jag inte den riktiga kameran??) ute vid Sundby Gård tidigare i kväll.

På väg hem från jobbet sladdade jag in på ica, köpte en liten liten klotgrill, tändblock, grillkol, korv, korvbröd, tre festisar och Chilisås. (Nej, ketchup är inte gott.) Tändstickor och kniv hade jag redan.
In med allt i skuffen på bilen, och sen upp till Dadi, för att hämta ett barn.
För övrigt det skitigaste barn jag sett på länge.

Så for vi iväg: Kom, vi ska på utflykt, vi ska grilla korv!

Och så blev det. Precis en lagom stor utflykt för en pojke och hans mamma så där efter jobb och Dadi.
En välsignad stund, och som märkligt nog också fastnade på bild.

Men bilden berättar mer än om en välsignad stund en sommarkväll.

Den säger en del om en liten pojkes lust till livet.

Han springer in i mitt kök, in i mitt liv och i mitt hjärta, tar ett språng, slår ut armarna och utbrister:

HA! JA VANN!!

eller ännu hellre

TADAAA!! HÄJ E JA!!

Han är lycklig, han tar plats, han är trygg och full av tillförsikt.

Barns utveckling är konstant men växlande. De senaste månaderna har enorma förändringar skett. Han utvecklas i raketfart nu.
Det är fantastiskt att få vara med om och bevittna det.

Och vem kan värja sig mot en tjurrusning, ett leende som inte ryms i ansiktet och sandpanerade läppar som ömsom pussas, ömsom utbrister:

Mamma! Ja älskaj dej, du e min bästa kompis!


Lila saker.

Det finns för få lila saker.
Å andra sidan så är de som finns ofta sjukt snygga.
Så för att uppmärksamma världen på det tänkte jag bjuda på några.
Lila saker alltså.

Allium.


Om att sova.

Nu gör somliga det inte. Jag nämner inga namn men någon i min absoluta närhet borde sova sedan minst en timme.
Men.
Någon, och jag behöver kanske inte nämna några namn, somnade i bilen på väg hem från helgen med pappa. Vi hann två hundra meter ungefär. Sen fick jag sitta själv och sjunga i bilen.

Ja.
Så här är vi nu.

http://www.twitvid.com/embed.php?guid=UNSJA&autoplay=0

Ja. Vi kör en repeat på den filmsnutten.
För varje vända upp i soffan får jag en puss på kinden, och ett lyckligt ”Du är min bästa kompis”.
Sen dyker han ner, försäkrar mig om att det gick bra, och sen upp igen.
Och igen.
Och igen.

_____

Nähä. Filmsnutten syns inte direkt i bloggen, klicka på länken, jag har inte tid att fixa, jag har ett barn att brotta omkull.


Trumsolo

20110526-085554.jpg

Jamendåså, då tar vi väl fram slipklossen och lackburken, då…


Korkat

Det blev inte som jag tänkt det.
Min irritation var stor, det var den, och jag orkade inte ta tag i det hela. Tiden gick men tillslut skrev jag det där sammanbitet artiga mailet.
”Det tjänar inget till att vara otrevlig” men varför är det så här? Varför går de sönder, varför är de så dyra, varför måste man köpa FLASKOR för att få tag på nya korkar?

För det var irriterande. Jag fick min fina fina sodastream och använder den mycket, men eftersom det inte är standardmodell så har den också speciella flaskor i glas, med en annan sorts kork än de vanliga. Och denna kork envisas med att spricka. Jag fick två flaskor tillsammans med maskinen och ganska fort hade båda korkarna spruckit. Irriterat for jag till MediaMarkt för att köpa nya, insåg att man måste köpa flaska för att köpa kork. Så jag köpte två flaskor till. För 160 spänn styck. (Förstå irritationen!) Ännu en kork sprack och nu var jag alltså inne på den sista. Tror ni att jag känner att jag behöver fler flaskor?

Så fick jag då svar från SodaStream. Jo, man ska visst kunna köpa bara korkar hos återförsäljarna, men ville jag bara meddela min adress kunde de skicka några korkar.
Så nu sitter jag här med fyra nya fina fungerande korkar och all min irritation bara pös bort, ungefär som kolsyran ur en flaska vatten med otät kork.
Jag som skulle vara Kränkt Konsument och allt!


Med eller utan örnblick

Om man lånar promenadsällskapets kamera, där invid kaffekoppen, kan man ta en helt annan sorts bilder än man är van vid.

Det gäller bara att hitta sig rätt sorts promenadsällskap…

(Ja. OM det dyker upp en sån kamera i en present så KAN jag gå med på att jag fyller 40 år i sommar. Det KAN hända.)


Om det ögat längtat efter

Jag ser upp mot skyn, jag tror inte mina ögon. Är det fel på dem, har de på något sätt blivit felkalibrerade? Kan ett träd verkligen HA den här färgen? Är det så att ögonen längtat så efter annat än smutsgrått, smutsbrunt, smutsbeige och smutssvart att de helt flippat ut?

Lönn i full blomning


Saker man behöver för att baka bästa sortens muffins.

Vi hjälps åt.
Han är duktig, Lilla Essingen. Jag hjälper honom att knäcka ägget mot skålens kant, och han rör medan jag häller i strösocker.
Sen rör han och rör, och emellan varven tar jag några tag, så att blandningen blir ljus och fluffig.
Under tiden micrar jag en snutt smör och mörk choklad på halv effekt.
Vi rör i vetemjöl, hackade nötter, kakao och bakpulver.
En gnutta salt.
Och min lilla pojke rör och rör. Det blir lite lättare när fettet och chokladen kommer, och en slurk mjölk hjälper också till.

Vi bakar för att vi tycker om att baka.
Vi bakar för att vi tycker om muffins.
Vi bakar för att bjuda Mojmoj på, när hon kommer. Sen ska hon ta med sig Lilla Essingen till Orris över helgen.

Jag skedar upp smeten i åtta små muffinsformar. Det är så vi vill ha det. Vi gör muffins, inte jättelika cupcakes. Åtta små formar, medan min lilla pojke (var sjutton är min Bebis?!) sitter och slickar skålen.

Sen går allt snett. Mojmoj kommer tidigare än beräknat, så baket är inte klart i tid. Det är brått iväg, för att hinna före all helgtrafik. Fullfart. Nej.
Det är faktiskt inte alls tid för kaffe.
Inte ens för muffins-i-låda-att-ta-med.

När jag tar min lilla pojke i famnen för att trä på honom jackan blir han helt mjuk i kroppen. Jag känner hur hela han plötsligt slokar när han inser att han bakat muffins, väntat på muffins i ugnen och nu inte kommer få äta några muffins. Jag pussar på honom och försöker förklara och han är smärtsamt tapper. Vi pussas, jag går med dem ut och väntar på Bonusmorfar och den färdigpackade bilen. Vi får stå några minuter och vänta. Vi pussas och jag vinkar.

Sen går jag in och tar ut en plåt muffins ur ugnen.
Muffins som stått någon minut för länge. Som blivit brända i bottnen. Som inte alls är goda, eftersom de fastnar i halsen, inte kommer förbi klumpen som redan är där.
SÅ brått ska det inte vara.
Inte så att en pojke inte får smaka, bjuda på sina muffin.
En mamma som ser och förstår ska faktiskt säga till en liteföreffektiv mojmoj: Vänta fem minuter. FEM minuter.

Helgen går, och plötsligt står jag i trapphuset och håller upp porten och ser bonusmorfar pillra ut ett nyvaket litet barn ur bilbarnstolen. Lycklig är jag och lycklig är han och härligt har de haft det och kramas gör vi.
ÅH så vi kramas. Så mycket kärlek och längtan.

Så är vi bara vi två igen. Lugn och ro. Jag frågar om han vill ha lite mellis. Kanske lite yoghurt? Eller en smörgås?

Mamma. Ja vill ha muffins me foklaa.


Sånt som är fullständigt sjukt.

Det finns en hel del.
En hobby som heter ”Scrapbooking”. Sjukt amerikanskt. Sjukt kul.
En grupp fruntimmer som är ansvarig för allt ont. Ungefär. Ja, jag pratar om er, Scraphäxor.
En annan sak som är fullständigt sjuk är den här cheesecaken.
Sjukt god.

½ pkt (ca 200g) digestivekex (krossa dem till smulor)
1 msk vaniljsocker
100g smält smör

2 pkt (400g) philadelphiaost
½ dl vaniljsocker. (Nej. Inte vanillinsocker. ALDRIG vanillinsocker)
2 dl florsocker.
En lime

3 dl vispad grädde.

Börja med att smula kexen, och blanda smulet med smält smör och vaniljsocker. I ursprungsreceptet tillsätts en hel del socker, men jag gör tvärtom. Jag brukar ofta slänga med någon tesked salt, jag gillar det lite salta i digestivekexen. Det bryter bra mot den ganska söta ostmassan.
Ta en form, gärna en med löstagbar botten, och klä den med gladpack, och tryck sedan ut ett pajskal i formen med fingrarna.
Ställ in pajskalet i frysen.

Blanda sedan samman philadelphiaost, socker och saften av en lime till en slät och blank massa.
När det inte finns några ostklumpar kvar vänder jag försiktigt ner den vispade grädden.
Blanda noga, så det inte finns några ”gräddstråk” kvar i ostmassan.
Provsmaka INTE (för risken är stor att äventyret tar slut precis här då)

Själp ner ostmassan i pajskalet, stryk ut så det blir snyggt och fint och ställ in i frysen några timmar.

Ja.
Precis så enkelt är det.
F Ä R D I G !!

När den ska serveras tar man ut den ur frysen, tar isär formen, lossar kakan försiktigt (det är här gladpacken är bra!) och låter tina.
Servera med färsk frukt.

cheesecake

Enligt obekräftade uppgifter botar den migrän.
Personligen är jag inte förvånad.
Jag tror den kan rädda liv.


Att dö litegrann

Att sträcka sig, att försöka lite extra, att utmana sig själv, sina drömmar och sina belackare.

Idag har många människor varit modiga. Nästan lika många har blivit besvikna, men några har blivit lönade. Kanske börjar ett nytt liv för någon, kanske blir just den här dagen den där dagen man aldrig någonsin glömmer.

…och för andra är det en vanlig dag på jobbet. Man sopar ihop skräpet, åker vidare och ställer upp kravallstaket i en ny stad.

Där nya människor fyllda av drömmar om en annan framtid väntar, utmanar drömmen och riskerar att den spricker, naggas i kanten eller … uppfylls.