Dagsarkiv: augusti 27, 2011

Om ljus och mörker

Du, din blogg är bitvis väääldigt mörk…

Förvånat utbrister jag: ”Tycker du?” och så bläddrar jag tillbaks.
Hittar inlägg jag inte alls minns att jag skrivit, förvånansvärt många såna och visst.
Somliga är sorgsna, och ganska många lyckliga, men även de glada har ofta en lite sotad kant, en bitterljuv ton. Många av de mörka har en galghumoristisk knorr.
Ja. Det är högt och lågt och så är det eftersom jag är sån. Även i mina lyckligaste stunder är jag ohyggligt medveten om hur tunn linjen mellan lyckan och katastrofen är, och aldrig aldrig aldrig kommer jag ta min onge för given.
Det går inte en dag utan att jag tackar Gud för att han tillslut kom till mig, ongen min. (Nej, att jag tror att min onge är Gud, fullt så stor är inte min hybris.)

Livet är sånt. Det nattsvarta är sällan helt och hållet beckmörkt, ofta kan ett skratt glimra till även i den värsta förtvivlan, och ofta finns det en skugga av saknad eller sorg i de glada stunderna.

China Glaze – Black Diamond

Det här nagellacket trodde jag var svart. Men inte förrän efter fyra lager blev det det, innan dess var det grått och klart tydligt grönt, beroende på ljuset.

Annonser

Lördag morgon

Jag vaknar i ottan, men det är ok.
Jag har sovit hela natten.
Mer än sju välsignade timmar i rad och nu knorrar det i magen, solen skiner och jag går upp.

Lilla Essingen är hos sin Pappa, så jag är ensam och njuter av lyxen att vara just själv.

Jag gör mitt te, sitter i soffan och tittar på ett WestWing-avsnitt.

Viker tvätt. Små kalsonger, t-shirtar med fläckar av lek och äventyr som inte går bort. Parar ihop små små strumpor.
Inser att t-shirtarna faktiskt inte är små ändå.
Jeans som får min lille kille att – tillsammans med Mojmojs skinnjacka – se ut som en liten liten tonåring.
Det doftar gott, och jag viker och viker.

Hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen, ni vet, känslan när revbenen tar emot.

Jag tror det kallas Kärlek