Om vårt behov av hämnd.

Jag är en vänlig människa, en fridsam person som mycket sällan blir arg.
Jag är dålig på att uttrycka aggressivitet men jag lovar er – skadar någon min Onge allvarligt vet jag inte vad jag gör. Gör någon onämnbara ting mot mitt barn kommer jag fantisera om blodisande ting och min skrikande själ kommer vråla efter hämnd.

För jag är människa, jag älskar min Onge och gör vad som står i min makt för att skydda honom.
Han är mitt allt.

Så fungerar vi människor, det är så, så har det varit i alla tider, och det är en sak att vara förnuftig och logisk och en helt annan sak att vara förtvivlad, vred och kränkt.
Logik når inte så långt genom sorg och panik.
Rädsla är en oerhört kraftfull känsla.

Så rop om dödsstraff vid våldsbrott, där barn dödats, lemlästats eller blivit utsatta för andra svåra övergrepp är mänskligt uttryck av förtvivlan.

Bartlet: What happened to the guy who shot your mother?
Charlie: They haven’t found him yet, sir.
Bartlet: If they did, would you want to see him executed? Killing a police officer is a capital crime, I figure you must have thought about it.
Charlie: Yes, sir.
Bartlet: And?
Charlie: I wouldn’t want to see him executed, Mr. President… I’d want to do it myself.

Precis det är skälet till att vi har ett juridiskt system.
Att vi har poliser och åklagare som undersöker vad som hänt, varför det hänt och vem som kan misstänkas.
Vi har domstolar som beslutar om dom och påföljd och vi har jurister som skriver lagar som vi i god demokratisk ordning beslutar om.
Vi har lämnat vendettor och blodshämnd.

I det ögonblick jag som förtvivlad förälder till ett saknat barn, ett mördat barn, ett lemlästat barn tar mig rätten att vara eller tillåts vara ett en aktiv del av det juridiska systemet övergår vi från att vara ett civiliserat samhälle till att vara något helt annat. Jag har svårt att hitta andra lämpliga ord än barbarer.
I Amerika inbjuds ett mordoffers anhöriga att bevittna själva avrättningen.

I Amerika döms människor till döden. Man verkställer dödsstraff trots att det finns tveksamheter om domens riktighet och man har fram till nyligen verkställt dödsstraff av fångar som vid brottet var minderåriga eller utvecklingsstörda. Långt fler än hundra personer har blivit friade, efter att ha suttit i fängelse många år, i väntan på dödsstraff. Jag undrar stilla hur många oskyldiga som dödats?

Dödsstraff påverkar inte brottsstatistiken. Det begås inte färre grova brott i där man utdömer och verkställer dödsstraff. Det avskräcker alltså inte från brott.

Så då finns det inget annat skäl för ett samhälle att godkänna dödstraff än hämnd

Om mcsarcne

Essa. Enastående. Ensamstående. Essantiell, emotionell. Elitistisk, Egoistisk Elemmírëansk Eller bara en massa trams..! Visa alla inlägg av mcsarcne

One response to “Om vårt behov av hämnd.

  • marcombythought

    Balansen mellan det primitiva och det civiliserade är alltid i extrema känslolägen mycket svår… men dödsstraffet gör ju ingen skillnad som du pekar på och det är ett barbariskt straff egentligen… balans…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: