45

Rise and shine

Mamma, vi sovej en liten stund till…

?!??

Ved är det för unge, och var är min??

Two of a kind

En liten hand i min vänstra hand och ännu en till liten hand i min högra.
Vet ni, det är bästa sortens eftermiddagshäng, det.

Det är florsocker. Jag lovar.

Lill Lindfors har sjungit in en liten sång, Eine Kleine Mazarin, som jag ofta nynnar på.

(Tyvärr hittar jag inget youtube-klipp med henne, men här är sången)

Den är också lämplig i att man lätt kan ändra texten en smula, när man kommer till dagis och i princip får skrapa ner barnet från väggarna, full fart, massor av lek och energi, så det gör jag, och Dennis har skrattat åt mig mer än en gång. Jag brukar -inte utan desperation-  fråga honom om inte jag också kan få lite av vad-det-nu-är de utfodrar barnen med?

Nu försökte vi få skära till glasfiberväv i köket medan barnet for omkring som ett torrt skinn.

Så hör jag honom, sjunga för sig själv i köket, med mina ord till den kända melodin

”Amfetamiiin, amfetamiiin, det e en massa amfetamin’in…”

Jag ska nog sluta sjunga den texten, det kan helt klart missuppfattas.

En tummetott..?

Det skulle ha blivit ett par sockor…

En ständigt pågående jakt…

 

Bingo!!

Lila.

”Mamma! Ja ska plocka blommoj åt dej!”

Den funkaj!!

Lilla Essingen provdansar en av klänningarna vi packar upp ur lådan från Ester.

Mamma! Den funkaj!!

Stängda dörrar och öppna fönster

Jag har fönstret i köket på glänt.
Liljorna jag fick av kollegorna i torsdags kväll är fantastiska men det är likväl klokt att ha ett fönster på glänt.
Och jag älskar doften.

I fredags googlade jag, för att ta reda på var arbetsförmedlingen har sina lokaler. Sedan gick jag dit, ställde mig i kö (ja, precis som på mcDonalds!) och när jag köat duktigt och fint och fyllt i något webformulär (”Vad snabb du var?”) fick jag en nummerlapp, fick träffa en mycket närsynt handläggare och vi kom överens om att ha så lite med varandra att göra som möjligt.
Det passar mig utmärkt.

Helgen har varit god. Mycket god. Somligt blev som det var tänkt, annat blev mer komplicerat och ännu något blev inte alls – Hördu Leif, ge HIT!

Igår kom barnet springande, i full fart, gjorde en handbromssväng vid hallbyrån, och sladdade in på toaletten.

”Ja kissade på mig igen.
Ja fölojade loppet”

Tänk, allt vi faktiskt kan, lyckas med, allt det där självklara som vi ständigt förmår och genomför, och som vi inte alls längre ser eller uppskattar.
Jag har blivit arbetslös, men solen skiner, jag har en fantastisk unge som – emellanåt, om livet inte är för spännande precis där och då – faktiskt försöker hinna till toaletten i tid, jag är älskad, frisk och jag har rätt till A-kassa så inte ens arbetslöshet en kortare period är en katastrof. (Men röda siffror kommer det att bli varje månad så många får de inte bli)

Dessutom skiner solen idag.

Leve Leklusten!

Jag har ju bloggat en hel del om barns lek och hur vi vuxna överför vårt genusstereotypiska tänkande på barn tidigare.

Därför blir jag jätteglad när jag ser den här artikeln i Dagens media.

Leksakskedja tar strid mot könsstereotyper

I Leklusts senaste katalog kör en pojke i spidermandräkt en dockvagn medan en annan pojke plockar med plastkastruller på en spis. Samtidigt är flickorna fullt upptagna med att trampa trampbil.

Jag känner inte till Leklust sedan tidigare eftersom de dessvärre inte har några butiker i Stockholm, men här kan man titta på katalogen i PDF-format.

Nu kan man, om man är petig, påpeka att alla uppslag inte är lika snygga som det här, men det är en god början!