Kategoriarkiv: Rent mjöl i påsen

Hela havet stormar.

Alla har vi lekt leken, spelat spelet. På kalas, på skolgymnastiken, i verkliga livet: Alla rusar runt, och när musiken stängs av gäller det att sätta sig på en ledig stol. Tävlingsmomentet består i att det hela tiden finns en stol för lite. Den som blir stående åker ut.

Nu är det ett gäng biljettkontrollanter hos Securitas(som om jag förstått det rätt tidigare var anställda av SL på samma tjänster) som blir stående utan stol när musiken tar slut. De blir av med jobbet, eftersom Securitas avtal med SL går ut. Nej. SL lär nog inte förnya det, eftersom man kommit på att Securitas fuskat, och rapporterat fler kontroller än vad som genomförts.

SL ska genomföra en ny upphandling,enligt konstens alla regler, och räknar med att den är klar till årsskiftet.(Om nästan ett år alltså)
Biljettkontrollanternas fack försöker få SL att skynda på processen, och rädda anställningarna för de sextio kontrollanterna. Jag gissar att tanken är att den som vinner upphandlingen också ska anställa dem.

Vilka som förlorar i den här historien är uppenbart.
Det är inte Securitas, som tjänat gott om pengar i utbyte mot lite dålig press.
Det är inte SL, som kan tacka några av sina fd anställda för hjälpen: en fuskande underleverantör blir av med sitt avtal.

Det är de lojala fd SL-anställda som rakryggat berättat om fuskandet och om kulturen på Securitas som drivit fram det, som nu betalar. De blir av med jobben, dessutom riskerar de att uppfattas som tjallare av kommande arbetsgivare.

I år. År 2012,som kallas The Year of the Whistleblower

Annonser

[Blackout]


Om debatten som helt missar målet.

Jag har fött ett barn.
Det kostade mig fyrahundra spänn.

Jag skulle aldrig ha råd att betala vad ett akut kejsarsnitt kostar, men vi har ett system där vi solidariskt delar på vissa kostnader och därför är jag inte skuldsatt resten av mitt liv för den förlossningen.
Jag har rätt till sjukvård.

Jag fattar fortfarande inte
varför en partiledare för det parti som just pratar om att solidariskt bära kostnader för det som är för viktigt för att avstå från men för dyrt för den enskilda människan roffar åt sig pengar han kanske eventuellt har rätt till, men absolut inte behöver, lika lite som jag behöver gå till doktorn en gång i veckan, även om jag faktiskt har rätt till det.


För bra för att vara sann?

Apropå förra bloggposten

(Via twitter, via någon på Facebook…?)


Nej, förlåt, men jag förstår inte.

Regler är inte alltid lätta att förstå sig på. Man måste hitta rätt blankett, man måste fylla i den på rätt sätt och man måste se till att rätt myndighet, förvaltning, handläggare får resultatet av ens samlade mödor.

Men först måste man ha en anledning.

Saknar man jobb ansöker man om A-kassa.
Saknar man inkomst ansöker man om socialbidrag. Förlåt, försörjningsstöd heter det visst nu för tiden.
Är man lågavlönad kan man ha rätt till bostadsbidrag.
Det är ingalunda någon självklarhet att man har det, men man kan.

Så man sitter och räknar ut sin inkomst, man fyller i alla papper och man skickar in dem till försäkringskassan.
Men det visar sig att man med sin inkomst på en dryg hundralapp i timmen före skatt faktiskt har för hög inkomst och att hyran, som är hälften eller en tredjedel av inkomsten inte är tillräckligt hög, alltså är man inte berättigad till något bostadsbidrag.
Surt, eftersom man lite för ofta hamnar på röda siffror vid månadsbokslutet, men ok. Man knogar på, muttrandes.

Tills någon med en mångdubbelt högre inkomst anser att han inte ska betala sitt boende själv. Att jag ska betala hans boende med de kronor jag betalar i skatt. Som jag vill ska gå till min onges dagis, till sjukvård, till potthålen i gatan här utanför och till en anständig kriminalvård där personalen slipper bli ihjälslagen på jobbet.

Ärligt talat.
Jag SKITER i om Juholt begått ett misstag, inte förstått regler, inte vetat eller begripit.
Däremot skrämmer det mig att företrädaren för ett parti som säger sig värna den lilla människan (Hahaha!) inte tänker tanken om han behöver hjälp för att betala sitt boende eller inte utan självklart tar det han kan få.


För Sverige i Tiden

Det är mycket nu.
Jag måste medge att jag är glad över att inte jag drabbats av samma drev som nu Kungen försöker navigera i. Amiral som han är, och allt.
Jag tror att det är ganska svårt.
Jag tror jag skulle vara lika usel på det som han är.
Jag skulle inte vilja byta plats med honom, inte för allt smör i småland.

Debatten är rörig, och alla har olika agendor.

Själv är jag less på den, och ärligt talat struntar jag fullständigt i om Kungen varit på porrklubb eller inte.
Och om han nu HAR det så är det knappast något lagbrott att ha en kaffeflicka i knät och en paljettrosa på den kungliga skulten istället för amiralsmössan.

Vad värre är att även om det VORE brottsligt skulle det spela någon roll.
Kungen kan inte åtalas.
Inte ens om han begick betydligt tyngre brott.
Kungen kan mörda utan att kunna åtalas.

Så kan vi släppa snacket om porrklubb eller inte porrklubb?

Men pengarna då?
Ja.
Vi (som i Svenska Folket, Skattebetalarna) förser Kungen med ett apanage. Det är väl att betrakta som en lön, en ersättning för det arbete han gör och för att han underhåller ett och annat slott.
Om han nu använder skattemedel för att betala kaffeflickor?
Ja.
Det får han göra.
Han får sitt apanage och med det kan han göra vad han vill.
En statlig myndighet utsätts för revision och granskning, delar av verksamheten omfattas av offentlighetsprincipen och vi har rätt till en hel del insyn. Ett aktiebolag har ägare, styrelse och bolagsstämma och även där kan man granska och ifrågasätta beslut i efterhand. Fråga Skandia, de vet en del om hur man duckar för frågor om vem som visste vad och vem som beslutade om vad.
Men Kungen får sitt apanage och med det är det färdiggranskat.
Antagligen mer färdiggranskat än min personliga ekonomi, för jag undrar om Kungen ens behöver lämna in någon självdeklaration? Hur som helst, han kan skattefuska hur mycket han vill, för – som sagt – han kan inte åtalas för ekonomisk brottslighet (heller).

Så jag känner mig ganska generös. Tjommen får shitloads med stålar och kan göra vad han vill med dem. Å andra sidan är det han som har fotografer hängande i fönsterkarmarna och inte jag.
Men varför gör vi så här? Vad har vi honom till? Vad är poängen med Monarki?

Jag börjar undra.

Förutom de hisnande tankevurporna som man måste acceptera för att kunna förena monarki och demokrati (likhet inför lagen, religionsfrihet etc) så, vad är monarkin bra för? Ofta hänvisar man till marknadsföringsvärdet. Det är helt enkelt good for business för svenska företag utomlands att ha en Kung att skicka på invigningar, goprata med högdjur och bringa lite stjärnglans.

Så då vore det ju bra om Kungen vore riktigt vass på marknadsföring, på kommunikation och på att vårda sitt eget varumärke.
Då vore det ju bra om Kungen inte stod och ljög inför alla sina uppdragsgivare i TV.

(Tack Wahlstrm för skärmdumpen!)


Och dag läggs till dag…

…och formar veckor, månader och år.
Men jag kan likväl inte förstå varför en kommun – i det här fallet Östra Göinge kommun – väljer att ha två minderåriga barn placerade på barnhem istället för familjehemsplacerade. Alltså, boende i en vanlig familj, en familj där samma mamma kommer hem från jobbet varje dag, där personalen inte byts ut eller har semester och där två små barn kan få knyta an lite, och borra ner en och annan liten trygghetsrot?

Dessutom törs jag – utan att helt säkert veta – gissa att familjehemsplaceringar är billigare än institutionsvård på barnhem.

Eller är det kanske det som är problemet – att det är praktiskt om barnen inte rotar sig, knyter an, bygger upp ett starkt socialt nätverk som kan hjälpa dem, ta hand om dem och stötta dem – och deras mamma – eftersom det blir svårare att utvisa dem då?

Det är inte bara jag som tycker att det här är konstigt.

Det gör socialstyrelsen också.

– Vi tycker det är anmärkningsvärt att barnen varit institutionsplacerade så länge. Därför vill veta vad kommunen har gjort för att hitta andra placeringar för barnen, säger Lena Bohgard på Socialstyrelsen.

Enligt myndigheten är placeringen på den aktuella institutionen att ses som tillfällig.

Barn placeras där i avvaktan på utredning som ska göras tillsammans med hemkommunen.

Källa: Kristianstadsposten

Tre år kan inte på något sätt vara ”tillfälligt” och det får inte ta så lång tid att göra en utredning över hur man bäst ska stötta och hjälpa barnen och deras mamma.

För det ÄR krokigt att Migrationsverket vill utvisa två minderåriga barn, utan sin mamma, till ett land där de inte har någon anknytning och inte heller kan språket.

För ja, det allra mest akuta hotet är avvärjt. De kommer antagligen inte bli avvisade på torsdag. (Ja, torsdag den HÄR veckan, överövermorgon) men de kan bli det på fredag, måndag eller tisdag nästa vecka. Migrationsverket har ”öppnat ett ärende” och ska ”göra en ny prövning” men hur lång eller kort tid det tar vet ingen.

Skriv under namninsamlingen, eller skicka ett mail till Migrationsverket.

Jag har också pillat till en facebook-grupp, gå gärna med i den!