Kategoriarkiv: Utmaningar

Att dö litegrann

Att sträcka sig, att försöka lite extra, att utmana sig själv, sina drömmar och sina belackare.

Idag har många människor varit modiga. Nästan lika många har blivit besvikna, men några har blivit lönade. Kanske börjar ett nytt liv för någon, kanske blir just den här dagen den där dagen man aldrig någonsin glömmer.

…och för andra är det en vanlig dag på jobbet. Man sopar ihop skräpet, åker vidare och ställer upp kravallstaket i en ny stad.

Där nya människor fyllda av drömmar om en annan framtid väntar, utmanar drömmen och riskerar att den spricker, naggas i kanten eller … uppfylls.


En vän i nöden.

I en tidigare utmaning uppmanas jag skriva om min bästa vän.

Jag kan inte.

Det är omöjligt.
Omöjligt att säga att Jeez är viktigare än Fröken Moe, Carina viktigare än Joey, och på många sätt så är barnets far också en kandidat. Nej. Och min syster. Kära systeryster. Och… och…
Det där är omöjligt, och det är sannerligen något att vara tacksam över.
Oändligt tacksam.
Att ha så många riktigt nära vänner att de inte går att rangordna.


Ännu en dag: Om maten

Det här inlägget har fått vänta ett tag. Men nu är det dags, nu drar jag igång en LCHF-period igen.

det här har jag ätit idag:

En skål turkyoghurt med vispgrädde, och någon matsked tinade hallon.

Ett kokt ägg med lite lite kaviar och en kopp te

En näve rostade blandade nötter. Macademianötter är galet gott!

Köttfärssås och en driva smörslungad broccoli. Barnet fick spaghetti.

Ännu en kopp te och till den lite brie-ost.

Dag ett. I morgon bitti ska jag väga mig, och ta ett måttband runt väl valda delar av kroppen, och så hoppas vi på att det här fungerar.

 

 

 


Dag 1 – Om Mig.

Jag har inte speciellt mycket att berätta om mig själv.
Det känns bra att det är så.

En gång skrev jag en lång text, en självbiografi och lade ut på ett slutet forum (Ja, jag saknar QS, det gör jag.)
Nu ids jag inte ens leta rätt på den.
Den är ointressant.

Det är en av de bästa förändringarna i mitt liv, med det att min lilla pojke kom – mitt fokus flyttades från mig och mitt varande och mående till honom.

Jag är så oändligt trött på allt ältande och dividerande och att skifta fokus är befriande.

Fantastiskt befriande.


Att vara sen på bollen eller att bida sin tid

Det har cirkulerat en sån där bloggutmaning i min bloggrulle en tid. Många har hakat på och jag har läst och roats, men utan att haka på.
Man kan säga att jag är sen på bollen.
Man kan säga att jag bidar min tid.

Nu, när några av mina vänner avverkat hela listan börjar jag, för inte kan vi väl låta den dö ut, utmaningen?!

Jag känner mig själv.
Trettio bloggposter.
Det kommer INTE vara avverkat på en månad.

Men jag är stor, jag gör som jag vill.
Kanske lägger jag till något.
Kanske hoppar jag över något.

Vi får se det som ett äventyr, och se vart vi hamnar.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick


Floskelmaskinen.

Gränsen är hårfin, gränsen mellan goda råd och floskler.
Det är betraktarens, läsarens, privilegium att avgöra på vilken sida om gränsen en formulering, en text hamnar.
Så lite läskigt känns det att fortsätta min predikan

Det här med att vara lycklig.
Jag har levt ett liv där jag pendlat ganska våldsamt mellan största lycka och djupaste sorg. (Nå, jag är ju nu inte färdig med levandet än på länge!)
Men jag har funderat en hel del över det här med lycka och misär, på hur lätt det är att älta, att tycka synd om sig själv, att inte se sina valmöjligheter och framförallt hur lätt det är att trycka ner en offermössa över öronen och tycka synd om sig själv. (Det är det väl ändå ingen annan som gör, suckar man när man stövlar fram i all misär…)

Det är så lätt att man trampar upp mentala stigar, att man vänjer sig vid att tänka på ett sätt.
Missförstå mig inte: En upplevelse är alltid sann, en upplevelse går inte att ifrågasätta. Är jag ledsen, kränkt, rädd, lycklig, glad etc så känner jag de känslorna, och det får mig att uppleva verkligheten ”filtrerad” genom de känsloglasögonen.

Däremot är det inte lika säkert att känslan jag upplever har grund i verkligheten.
Jag kan ha missuppfattat, vantolkat, haft förutfattade meningar, helt enkelt gissat fel… Det finns tusen skäl till att ompröva en tanke, en känsla. Särskilt när den är negativ, särskilt när den inte gör mig starkare, gladare.

Plättlätt, eller hur?
Well.
Det finns gott om folk som skrivit gott om böcker om det här och antagligen tjänat en spänn eller två på kuppen. Så helt lätt är det väl inte för hade det varit det, så hade marknaden för dylika epistlar knappast varit så lönsam.

Mmm. Man får knoga på, öva och utmana sig själv.
För mig, personligen, har ju begeppet tacksamhet blivit ett användbart verktyg.

Vad har jag att vara tacksam för?
Det är en bra tanke på kvällen, när man släckt för natten – man somnar gott på den.
Den är ännu bättre när något precis kört ihop sig.

Som här om dagen.
Jag kommer med pendeltåget hem.
Kliver av. Tar första rulltrappan.
Kommer fram till den andra rulltrappan – som står still.
Inser att även hissen gör det.
Shit

Jag har ett val.

Antingen vänder jag, tar rulltrappan ner på perrongen, går hela perrongen bort för att ta hissen upp på andra sidan, och därefter få en ganska ordentlig extra promenad.

Eller så lägger jag mig ned och dör.
Man kan också vänta in en hissreparatör.

Eller detta:

dsc00048

Jag lovar. Inget av alternativen känns kul.
Alls.
Barnvagnen jag har är en nitton år gammal Brio, ursnygg men i stadigt svenskt stål. Väldigt lite trendigt aluminium. Den är lastad med allsköns bråte, barn, påsar och pryttlar.

Spottåfräs.
Jag tar sats och knogar upp för den oändliga trappan.

För det kunde vara värre.
Hur sjutton hade jag gjort om jag kommit där med en rullstol?
Suttit i en rullstol?

Nu tänker jag utmana er.
Berätta om en liknande händelse.
Inte en som hände igår eller i förra veckan.
Berätta om det som inte hänt än, det elände du hamnar i idag, som du hittar dig själv i, i morgon, och försök att, när du är där och inte i efterhand (hur många bisatser kan man ha i en mening??) se vilka val du har, och hur det kunde vara ännu värre.

…och ja, jag tänker utmana några specifika offer. Inte för att just de är i något större behov av det utan för att antagligen ingen törs/orkar/ids/whatever haka på annars! 😉

Drottningen
Nws.
Jeez
Petra
Mia*
KULL!

————-

Update:
Ajaaaa.
Det blev nog fler bisatser än vad som var nyttigt där.
Alltså:
Berätta om en händelse eller situation du hamnar i, där du kommer ihåg den här eminenta blogpostningen och därför inte bara svär i högan sky över tillvarons allmänna jävlighet utan ser fler alternativ/möjligheter och kanske till och med mitt i eländet ser att det kunde vara värre.
Eftersom du ska tänka på den här blogposten kan du inte berätta om något som redan har hänt, utan du får lita på att något nytt jävelskap drabbar dig!


Kastad handske

När man utmanar andra, bör man nog se till att plocka upp de utmaningar man själv får, även om de är lite tuffa.

1. Finns där någon i din länklista som du skulle vilja ha sex med? Nej

 

2. Sex på morgonen, eftermiddagen eller kvällen? Jovisst. Under förutsättning att jag är pigg så 🙂

3. Har du behövt stanna vid vägkanten för att kräkas? Nej. (Är det här en ”vågad fråga”?

4. Har du någonsin fått betalt för att ta av dig kläderna? Nej. Å andra sidan så har jag aldrig fått betala för att få ta av mig kläderna heller 😉

5. Duscha eller bada samtidigt som du har sex? Njae, det vore ju synd om man drunknade, opraktiskt, lixom…

6. Vill du ha någon aggressiv eller passiv i sängen? Jag är förtjust i utveckling, gillar inte när något är likadant jämt. Alltså. Människor kan vara både och,  kanske bara inte samtidigt.

7. Älskar du någon i din länklista? Japp

8. Kärlek eller pengar? Ett liv helt utan kärlek, vore det ett liv? Men å andra sidan: Hur skulle ett liv här i vår kultur vara om man vore fullständigt utan pengar? Antagligen, tyvärr, ganska fattigt även på kärlek…

9. Kreditkort eller kontanter? Eh? Lånade pengar eller mina egna pengar? Mina egna, any day!

10. Har du någonsin velat ha din (eller en) bästa vän? Att ha sex med? Nej.

11. Camping eller femstjärnigt hotell? Gissa!! *asg*

12. Var är det konstigaste stället du haft sex på? Vad är ”konstigt”?

13. Skulle du kunna tänka dig att raka dig helt (även huvudet)? Never!

14. Har du någonsin varit på en strippklubb? Nope!

15. Någonsin varit på en bar? Eh? Jo..!?

16. Någonsin blivit utkastad från en bar eller klubb? *asg* Skulle inte tro det, jag blir aldrig full 🙂

17. Någonsin varit så full att någon annan fått bära dig? Som sagt… Knappast!

18. Haft sex på bio? Nej 🙂

19. Haft sex i badrummet? Ja.

20. Har du haft sex på jobbet? Det beror lite på hur generöst man definierar ”jobbet”, men ja, det tycker jag nog att man kan säga.

21. Någonsin varit i en sexleksaksaffär? Japp, ihop med Frigg

22. Köpt något från en sexleksaffär? Mjo, jag köpte någon massageolja, har jag för mig.

23. Har du blivit ertappad med att ha sex? Nej

24. Har någon snuskiga bilder av dig? Nej. Inte snuskiga, däremot nakna, men snygga.

25. Någonsin haft sex med någon och tilltalat dem med fel namn? Hahaha! Nej!

Så, nu har jag gjort min plikt.

*s*