Etikettarkiv: Amerika

Om de där omöjliga valen – och om de självklara


Embryot börjar likna en människa. Käkarna är färdiga, munhåla och näsa förenas. Öron och näsa syns och ansiktet börjar se riktigt mänskligt ut. Halsen utvecklas. Fötterna är cirka två millimeter. Embryot blir mänskligare på flera sätt då det utvecklar känsel och reagerar på beröring. Det kan även få hicka. Svansen försvinner nu och i den här veckan börjar könsorganet att anläggas.

Längd huvud till stjärt 27 mm.

Det här är en beskrivning av ett foster i vecka nio. Bilden till höger föreställer min pojke, Lilla Essingen, ungefär då.

Texas är en av flera delstater i USA som infört en lag där kvinnor som söker abort ska tvingas genomgå ultraljud, och bli informerade om sitt barn, inför aborten. Syftet är att avskräcka från abort.
Om det här kan man tycka massor, beroende på vad man tycker om aborter.

Jag tycker inte om aborter. Vem gör det?
Men
Frågan är felställd.
Det handlar inte om huruvida aborter får ske, eller inte får ske.
För det gör de.
Det handlar om huruvida de ska var legala och säkra eller illegala och osäkra.

Gång på gång när jag försöker skriva om det här snubblar jag över min egen vrede. Vrede över att det här så kontroversiellt. I mina ögon borde det inte vara det, det måste finnas något som jag verkligen inte förstår här. I Amerika sprängs abortkliniker, läkare mördas.

Ibland tänker jag: Om man skulle att tvinga de blivande papporna att följa med till doktorn, och titta på de där ultraljudsbilderna, med det där lilla pickande hjärtat, vad skulle hända då? Om det vore män som bar ett barn, som kräktes (nej, man slutar inte kräkas bara för att det inte är morgon längre. ”Morgonillamående” är en myt) och som såg de närmaste tjugo åren av livet drastiskt förändras, skulle det fortfarande vara så självklart att livet i alla lägen vore okränkbart? Om män våldtogs? Om män förlorade sina jobb?

Frågan om den legala abortens varande eller inte varande överlever just för att det bara handlar om kvinnors hälsa.

Sextioåtta tusen kvinnor dör årligen, världen runt, efter att ha genomlidit osäkra illegala aborter. Miljoner skadas.
I Sverige dog en kvinna i veckan, då, på trettiotalet, när inga legala aborter fick genomföras. Många tusen illegala aborter genomfördes.

Wikipedia om Abort
Läs också Charlottes postning.
Lyssna gärna på ”Från brott till rättighet” – en dokumentär från Sveriges Radio P3.


Om vårt behov av hämnd.

Jag är en vänlig människa, en fridsam person som mycket sällan blir arg.
Jag är dålig på att uttrycka aggressivitet men jag lovar er – skadar någon min Onge allvarligt vet jag inte vad jag gör. Gör någon onämnbara ting mot mitt barn kommer jag fantisera om blodisande ting och min skrikande själ kommer vråla efter hämnd.

För jag är människa, jag älskar min Onge och gör vad som står i min makt för att skydda honom.
Han är mitt allt.

Så fungerar vi människor, det är så, så har det varit i alla tider, och det är en sak att vara förnuftig och logisk och en helt annan sak att vara förtvivlad, vred och kränkt.
Logik når inte så långt genom sorg och panik.
Rädsla är en oerhört kraftfull känsla.

Så rop om dödsstraff vid våldsbrott, där barn dödats, lemlästats eller blivit utsatta för andra svåra övergrepp är mänskligt uttryck av förtvivlan.

Bartlet: What happened to the guy who shot your mother?
Charlie: They haven’t found him yet, sir.
Bartlet: If they did, would you want to see him executed? Killing a police officer is a capital crime, I figure you must have thought about it.
Charlie: Yes, sir.
Bartlet: And?
Charlie: I wouldn’t want to see him executed, Mr. President… I’d want to do it myself.

Precis det är skälet till att vi har ett juridiskt system.
Att vi har poliser och åklagare som undersöker vad som hänt, varför det hänt och vem som kan misstänkas.
Vi har domstolar som beslutar om dom och påföljd och vi har jurister som skriver lagar som vi i god demokratisk ordning beslutar om.
Vi har lämnat vendettor och blodshämnd.

I det ögonblick jag som förtvivlad förälder till ett saknat barn, ett mördat barn, ett lemlästat barn tar mig rätten att vara eller tillåts vara ett en aktiv del av det juridiska systemet övergår vi från att vara ett civiliserat samhälle till att vara något helt annat. Jag har svårt att hitta andra lämpliga ord än barbarer.
I Amerika inbjuds ett mordoffers anhöriga att bevittna själva avrättningen.

I Amerika döms människor till döden. Man verkställer dödsstraff trots att det finns tveksamheter om domens riktighet och man har fram till nyligen verkställt dödsstraff av fångar som vid brottet var minderåriga eller utvecklingsstörda. Långt fler än hundra personer har blivit friade, efter att ha suttit i fängelse många år, i väntan på dödsstraff. Jag undrar stilla hur många oskyldiga som dödats?

Dödsstraff påverkar inte brottsstatistiken. Det begås inte färre grova brott i där man utdömer och verkställer dödsstraff. Det avskräcker alltså inte från brott.

Så då finns det inget annat skäl för ett samhälle att godkänna dödstraff än hämnd