Etikettarkiv: buss

Apropå att ta bussen till förlossningen…

Jo.
Jag gjorde ju det här i går morse.
Jag hade inte bråttom.
Jag hade inte ont.
Jag var sur redan från början, eftersom jag visste att de skulle skicka hem mig igen – men likväl skulle de nödvändigt ha mig att åka in.

Hela jag kändes som i sketchen: I helvitte heller, jag tar fembussen!!

Jag menar.
Jag har ju gener att leva upp till.
En får int vara blöt.


Prioriteringar.

Jag räknade efter. Jag började jobba efter semestern 13 augusti.
Sedan dess har jag sovit i snitt var tredje natt hemma. Resten har varit på jobbet, och de därutöver hemma hos kärleken.
Det är inte bra, inte alls bra. Det gör att ett hem slutar vara ett hem. I hemmet finns en katt som blir för mycket ensam. Inte heller bra, även om hon är ganska bra på att stå ut med det.
Men bra är det inte. Inte för henne och inte för mig.
Jag är gärna hemma, och jag är gärna hemma hos kärleken, men flaxandet och flängandet mellan tre ställen så här fungerar inte, så nu tog jag – helt oombedd kattan på axeln och skapade viss uppståndelse på tunnelbanor och bussar och tog med mig henne hem till kärleken, den kattallergiska kärleken. För jag orkar bara inte med en vecka till där jag ska flaxa och flänga som ett stoll så här. Det är illa nog att behöva flaxa iväg till ett jobb.

Hon accepterar honom. Inte ett uns mer. Hon ligger i den (fula!) gula fåtöljen och studerar honom vaksamt. Kommer han för nära drar hon, in under en säng eller bakom en gardin eller under ett bord. Hon är mycket skeptisk.

Han är inte heller begaistrad. Han är ingen kattmänniska (hur kan jag tycka om någon som inte tycker om katter!??) och därutöver så känner han av sin allergi. Självklart är det här något som inte är lätt eller okomplicerat.

Men jag tog henne ändå med mig utan att blinka.
Jag står faktiskt inte ut med det här flaxandet längre.
NÅGRA dagar vill jag få ha bara ETT hem, helst ett hem där både min katt och min kärlek rymms.

Permanent lösning? Nejnej, det är det självklart inte, det går inte, men precis nu orkar jag inte med mer kryssande :”Måstehemtillkattenärhemmahoskattentretimmarivägtilljobbethemtillkattenivägtillkärlekenkramkrammiddagivägtilljobbetjobbajobbaiväghemtillkattenåsamvetetsomsvider.”
Nog är nog.

Jag har en katt. Han tycker om mig, då får han hacka i sig att hon finns, åtminstone för stunden.

Och ja. Det är förklaringen till det glesa bloggandet – vem hinner samla tankarna om man hela tiden far som ett skållat troll??


Kollektivtrafik här och där, hit och dit

DN rapporterar:SL höjer priset på månadskort

Här i vår kungliga huvudstad kostar ett länstäckande 30-dagarskort för resande med pendeltåg, buss eller tunnelbana 620 kr.

Ett länstäckande 30-dagarskort i Norrbotten kostar 1600 kronor. Då kan man åka från Luleå till Kiruna till Haparanda till Kalix om man vill. Norrbotten är ett STORT län. Men jag lovar er, det är inte några halvtimmestrafik på de busslinjerna.

Men vem bryr sig om hela länet? Ok. Vi tittar på Luleå stad. 485kr per månad. Luleå är rätt litet. I alla fall om man jämför med vad man får för 620 kronor i Stockholm. (Ett helt län, tiominuterstrafik på tunnelbanan, djurgårdsfärjan soliga dagar i maj och buss ända ut till Gålö en midsommarafton)

Ett länstäckande 30-dagarskort i Skåne kostar 890 kr. (Ja, vad stod det nu i Metro, det skulle bli 900 kronor här i Stockholm..?)

Ett länstäckande 30-dagarskort i Västra Götaland, alltså det län Göteborg ligger i kostar 1200 kronor. 515 kronor räcker till om man bara vill hålla sig inom Göteborgs kommun. (Den är rätt liten den också, och då gäller kortet inte nattetid. Det gäller för övrigt natt-trafiken i Luleå också)

Kort sagt.
Vi i SL-Land har varit ganska bortskämda.