Etikettarkiv: ComHem

Mina stjärnor

Man har bytt bloggläsare.
Till slut.

Så nu kan jag stjärna minnesvärda små karameller, och tänk så lätt det blir att dela med sig av dem då!

Smulgubbe skriver om att levitera. Om hur lycklig i hjärtat man blir av att lämna sitt barn på dagis när barnet uppenbart stortrivs där. Jag känner igen mig. För Lilla Essingen älskar sitt ”Dadi” och kastar sig lyckligt i famnen på fröknarna när de kommer in i rummet, om de så bara varit borta någon minut. När han har tid, och inte leker eller dansar eller målar eller springer eller ritar eller … eller… eller…
Idag, när min värld är full av massor av nysnö önskade jag sannerligen att Smulgubbe kunde få sin dotters rullstol att levitera, om inte annat.
För nog sjutton är det lättare för mig, som helt enkelt tar barnet i famnen och pulsar, istället för att han ska snöa ner sig till nästippen.

Carina har varit på 4-årskontroll med sin dotter och skriver roligt om det. Och visst är det märkligt att det känns ungefär som att åka till bilbesiktningen. Godkänt eller inte?

Kundtjänster.
Är det inte märkligt att det är så svårt att ta hand om de kunder man har?
Jag har en evighetsseg kamp med/mot ComJävlaHem för att få mina digitalkanaler att fungera.
Försäkringsjävlakassan orkar jag inte ens tänka på just nu.
Drottningsylt är arg på Telia och Newyn på Tele2 och Unionens A-kassa
Varför måste det vara sånt krångel med allt jämt??
Kan det inte bara funka?

Peter tar tag i tillvaron och det är stort och starkt. Hurra! Hejja!

Anjo skriver roligt om våndan av att välja lunch.

Alla har vi gått i skolan. Haft bra lärare, haft dåliga lärare. De flesta har vi glömt men vissa minns vi. Enligt Min Humla skriver om en av sina gamla lärare och gör det lysande. Missa inte!

Sorgen efter ett barn går inte att förstå men en stackars pappa försöker.
Hans, och hans bloggande döttrar är det svårt att inte läsa nu. Jag önskar dem allt gott och hoppas att de finner mycket kärlek och styrka i alla kommentarer de får.
Samtidigt så känns det lite märkligt att, för mig som inte alls känner dem, läsa om något så oerhört privat som en stor sorg…

Slutligen har Boppen löst svaret på livets gåta. Han utbrister helt enkelt Heureka!
Jag skrattar, men föredrar Fazers blå, om jag nu ska äta fulchoklad.


Rättanmälan

”Men nu har du ju …du, dina digitalkanaler fungerar..?!”
Barnets far zappar fram och åter med fjärrkontrollen. Jodå. SVTs kanaler, trean, fyran och femman. Barnkanalen får man skriva 153 för att hitta igen, och barnet blir irriterad när den kommer, för att sen försvinna lika fort, så zappandet tar stopp där.
Vad vi gjort?
Inget.
Vi kom hem. Satte på tv:n.

Faktum är att det ALDRIG fungerat fullt ut. Inte sedan jag flyttade hit, innan Lilla Essingen föddes.
Att det inte är fel på hårdvaran vet jag: av någon underlig anledning har 3:an funnits i digital form en tid, men de andra kanalerna har vi tittat på via ComJävlaHems analoga basutbud. Som är synnerligen magert här: 1, 2, 4, Barnkanalen, SVT24. (Trean dök upp efter att Lilla Essingen näst intill programmerat om hela tv:n. Antagligen gjorde han (ännu!) en kanalsökning. Han är snabb när han lyckas få tag på en fjärrkontroll.)
Nu är jag ingen stor fantast av tv-tittande och MYCKET TRÖTT på att ringa till Comhems såkallade kundtjänst för att felanmäla för trettionde gången så jag har skitit i det hela, tittat analogt och varit glad över att åtminstone bredbandet funkat.

Men ve den teleförsäljare som ringt från Comhem och stört, och försökt sälja kanalpaket.
Ojojoj.
Fel tant att ringa till, helt klart fel tant.

Men nu står vi där, konstaterar att allt fungerar och … Allah’u’Ahkbar.

Kanske ska man ringa och Rättanmäla?

Jo.

Det ska man nog kanske göra, faktiskt.
Nästa dag gör jag det.
Fast då har flera av kanalerna helt plötsligt försvunnit igen.
Jaja.
Då blev det väl ännu en felanmälan då, igen. Mest för att.

När man ringer till ComJävlaHems kundtjänst får man först ett knappval över huruvida man redan är kund eller om man vill bli det.
(VEM VILL DET??)
Man håller på att dra in fiber här, från Telia. GISSA om ComJävlaHem åker ut när det är klart??
Sen får man knappa in sitt kund- eller födelsenummer, för snabbare handläggning.

Så fort man sen efter tillräckligt lång tid kommer fram till en …ja, vad kallas de? Tröttmössorna som svarar i alla fall, så frågar de UNDANTAGSLÖST efter ens kund- eller födelsenummer.
Jo.
Det jag knappade in en god stund tidigare.

Nej.
Tröttmössan hade ingen egentlig teori om vad som gör att digitalkanalerna inte fungerar, än mindre varför de spontant BÖRJAR att fungera, för att sedan försvinna igen.
Han ville skicka en antennkabel och det kan han ju få göra. Allt annat på min sida om uttaget fungerar ju bevisligen.
Följetongen fortsätter.

Jag bara skakar på huvudet.

Åkjävlabortsåforsommöjligt, tack.


Har comhem tappat bort sig?

Det ringer på dörren.

Utanför står en lång drasut från ComHem. Nyttjar jag deras tjänster?

Eh, jo, det gör jag ju.

Telefoni? Jo.

Bredband? Jo.

KabelTV? Jo, fast det fungerar så erbarmerligt dåligt, så i praktiken tittar jag på de analoga utbudet, svarar jag lydigt men en smula irriterat. Vad vill du?

Tack då, säger han artigt, och vänder sig för att plinga på nästa dörr.

…Eh?

Jag är helt säker på att fakturaavdelningen på Comhem har koll på det där, så vad ville den här tjommen??


ARP del 2

”Jo, telefonin fungerar inte därför att det hus du nu bor i förut var ett UPC-hus, ditt bredbandsmodem behöver vi därför byta ut. Jag skickar hem ett nytt till dig, så fort du har det kommer telefonin att fungera.”

Gott.
Bra.
Enkla lösningar tycker jag om.

Och när nu bredbandet fungerar kan man ju börja bry sig om mindre viktiga detaljer, som IP-telefoni och kabelTV och sånt.

Något dygn senare klappar bredbandet ihop.

Eh?

Jag ringer Comj*vl*Hem igen.

”Jo, det verkar som om man redan registrerat ditt nya modem…”
”Du menar det som kommer att levereras på andra sidan om den här långhelgen, på måndag eller mer troligt inte förrän på tisdag?”
”Jo…”

Jag tror jag blir knäpp på det där företaget!?

Minns ni det där med ARP-förfrågningarna? Hur det fungerar med DHCP?

Nu har alltså någon IDIOT registrerat på mitt nya modem, det som inte levereras förrän långt senare, det modemets mac-adress.
Så när jag med mitt gamla modems mac-adress snällt frågar en DHCP-server om ett IP-nummer får jag inget svar.
Vilket känns ungefär som FuckYouBigTime.

Nej. Bredbandskollaps är ett I-landsproblem, visst är det så, men det är också mycket opraktiskt att vara utan sin blogg, sin mail och sin msn när alla tror att man ligger och föder barn istället, eftersom man inte är online någonstans.
Det är också mycket opraktiskt att vara hänvisad till sms och mobiltelefoni istället för att kunna eniroa fram adress- och telefonuppgifter, kunna surfa och kolla försäkringsbolag för det kommande barnet, handtag till köksluckorna, busstider och allt annat som jag dagligen använder mitt bredband till.

Men till slut kan jag hämta det nya modemet.
Kopplar in det.

Heureka.

Funkar kalasfint.

Eller inte

Jorå.
Jag får ett IP-nummer.
Jag får en subnätmask. (Till ett B-nät?!)

Men.

Jag får ingen Default Gateway.
Jag får ingen DNS.

En Default Gateway är nödvändig, det är en server från din ISP (Internet Service Provider, remember?) som helt enkelt är din ”port” ut till Internet. Ytterdörren. Utan den står du och trycker näsan mot en vägg och viftar med ditt fina ip-nummer men kommer inte UT!

En DNS är fiffig uppfinning. Det är den server som läser, och översätter, ditt mål: Du skriver vart du vill surfa i din browser, t.ex. http://www.dn.se.
Men var finns DN? Vilket IPnummer har DNs servrar?
JAG vet inte.
DU vet antagligen inte.
OM du vet kan du skriva http://ipnummmer istället, och antagligen komma någorlunda rätt men nu är ju vi människor sämre på att komma ihåg tolvställiga sifferkombinationer än ord…

…men DNSen (Domain Name System)fungerar i princip som en telefonkatalog:
”Ok, du vill till http:\\www.dn.se, ok, vänta, jag kollar…du ska surfa till 62.119.189.4, där bor DN. Trevlig lässtund!

Så där sitter jag med mitt nya bredbandsmodem, med ett ip-nummer och fortfarande ingen surf.

De är rätt olyckliga nu, på Comhem.
Min logg där är rätt full av rätt mycket anteckningar från rätt många människor som gjort fullt tillräckligt med misstag utan att sedan kunna rätta till dem.

”Jo, en tekniker måste nog titta på det här, på torsdag…”
”TORSDAG!? Nej. Du förstår, den senaste månaden är det lättare att räkna dagarna mitt bredband har fungerat än de dagar det inte fungerat.
En tekniker kommer titta på det här SÅ FORT SOM MÖJLIGT. Det betyder att det INTE kommer att ligga i en ”inbox” till på torsdag.
Det kommer att ligga ÖVERST i en inbox mycket kortare tid än så, förstår vi varandra?”

…och det gjorde vi tydligen, eftersom bredbandet just kickat igång, och det bara är onsdag förmiddag.

Så nu har jag väntat in de nylackerade köksluckorna.
Nu har jag väntat in ett fungerande bredband.

Nu är det bara skorven kvar…


ARP


Address Resoulution Protocol.

Ett av alla protokoll i den så kallade IP-stacken.
TCP är ett annat, mer känt, FTP ett tredje, HTTP ett fjärde. Du känner säkert igen förkortningarna, även om du inte riktigt vet vad de betyder eller innebär.

Ett protokoll är helt enkelt ett ”språk”, ett sätt för t.ex. datorer eller program att kommunicera med varandra.

Alla de här olika språken i IP-stacken är nödvändiga för att en dator ska kunna kommunicera med Internet. Det finns andra nätverksprotokoll-uppsättningar än IP-stacken, men de fungerar inte just på Internet, utan bara i lokala nätverk.

Vill man surfa är det IP-stacken som gäller. (IP står för övrigt, inte så förvånande, för Internet Protocol)

Olika protokoll har olika funktioner, alla är nödvändiga för att du ska kunna spela ditt World of Warcraft, shoppa böcker eller skivor, läsa eller skriva bloggar eller chatta över msn.

En grundläggande förtusättning för det är är att du, eller snarare din dator, har en IP-adress.

Utan IP-adress – TJI SURF.

Hur får man då en ip-adress?

Jo.

Din ISP (Internet Service Provider, exempelvis Telia, bredbandsbolaget eller i mitt fall Comj*vl*Hem) har en DHCP-server (Dynamic Host Configuration Protocol), och en DHCP-server har som enda funktion att hålla rätt på lediga och upptagna ip-nummer, och dela ut dem till höger och vänster. Poängen med en DHCP-server är att man slipper ha en stackars liten tekniker som håller rätt på att Nisse på Storgatan 12 vill ha ett IP-nummer, och förse honom med det – istället sker det hela automagiskt.

Men hur vet då DHCP-servern att Nisse (eller snarare hans dator) vill ha ett IP-Nummmer?

Jo, lite förenklat: När Nisse startar upp sin dator och vill ansluta till Internet så går det ett litet vrål, en ARP-förfrågan från Nisses dators nätverkskort/bredbandsmodem/whatever ut genom nätverkskabeln: Ett ”Hallå Världen! Jag, Nisses nätverkskort med mac-adress xxxxxxx, vill ha ett IP-nummer! Är det någon som hööör mig?!

Då svarar en DHCP-server: Hej Mac-adress xxxxxxx, jo, här har du ett ip-nummer, det kan du använda, varsågod, ha en kul surfstund!

…och lyckan är gjord, du kan porrsufra, fejsbooka, leta bombrecept eller vad du nu hade för obskyra planer.

Det här är alltså något mycket enkelt.

För alla utom för ComJ*vl*Hem.

För dem tog det två veckor att ordna.

Men varför sura.

Nu ska jag starta bloglines och kolla hur många tusen olästa bloginlägg jag har.