Etikettarkiv: hysteri

Sankt Valentin

Jag tycker inte om den här dagen.
För varje år blir min allergi lite skarpare.
För varje år blir de röda rosorna på Ica dyrare, för att reas ut i morgon, och för varje år ska det köpas små nallar, chokladaskar och sexiga underkläder.
Visst, varsågoda.
Gör det.
Blanda bara inte in mig i det.

Det är egentligen trist, för tanken är ju god. Att uppvakta någon, att visa sin kärlek.
Men hysterin, människor. Paniken i blickarna hos männen i blomsteraffärerna, när de inser att de blir uppskjörtade men inte kan komma hem utan röda rosor.
Och sorgen i vetskapen om alla som inte får det där kortet, som inte blir ihågkomna, som inte känner sig utvalda och viktiga.
Den sorgen.

Så jag säger:
Överraska mig när du vill. Kom med choklad, diamanter eller lagfarter på slott om du vill, men gör det vilken annan dag som helst på året.

Så.
SÅ känner jag inför 14 februari.
Mitt hopp står till en Majken. Eller vad hon nu kommer att heta.
En av mina bästa vänner åkte in till SÖS i eftermiddags.
Gud hjälpe dem, att förlossningen går bra!
Föds barnet före midnatt kan jag fira hennes födelsedag just denna dag, resten av mitt liv.


Mitt in i plytet, rätt ner i halsen.

Facebook, facebook, facebook.
Helt plötsligt började alla prata om facebook, och jag, som aldrig hört talas om det hela vände mig till wikin och undersökte. Jaha, ännu en community. So, what’s the big deal?

Jag blir tvärsöver när något körs ner i min hals. Då vill jag inte ha, oavsett kvalité, funktion eller smak. Oxfilé eller pölsa, det är egalt. Bort!! Undan!!

Samtidigt är det lite intressant… Jag är ju en cynisk typ och kan inte låta bli att undra: Vem är det som driver den här hysterin? Att det skulle vara en tillfällighet att ämnet helt plötsligt är på var mans läpp tror jag inte en sekund på.

Häromdagen lyssnade jag på ”Medierna” i P1, man sände ett reportage om Fallet Madeleine McCann, den engelska fyraåriga flickan som försvann i en portugisisk turistort tidigare i somras. Massmedias sätt att rapportera om händelsen, och om föräldrarnas sökande efter sin dotter studeras och man konstaterar bland annat att det ligger en genomtänkt och mycket skicklig strategisk plan bakom det som sedan blivit en stor nyhet, engagerat många journalister och som faktiskt stör det polisiära arbetet och alltså motarbetar det egentliga syftet: att återfinna den lilla flickan.(Programmet kan du lyssna på via länken här ovan)

Så, hur kommer det sig att alla helt plötsligt pratar om Facebook? Vem, vilka vill att vi ska göra det?
Fler än jag verkar undra.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 980 andra följare