Etikettarkiv: jobb

Pay up, please.

Du har varit i situationen massor av gånger. Du vet.
Träffa ny människa.
Prata lite.
Vad pratar vi om? Jo, jobbet.

”Och vad jobbar du med?”
Då är det fint att för det första kunna svara.
Alltså att ha ett jobb.
Då är det fint att för det andra ha ett trevligt jobb.
Jo, jag är Webdesigner/Projektledare för yadayada/Jurist på whatever…
Då är det inte alltid roligt att svara helt sant.

Jo, jag är Personlig Assistent. Nej, inte för någon flådig businessman som jag ringer och fixar saker åt.

Jag är Personlig Assistent till en kille som är riktigt riktigt sjuk.

Ibland blir det lite tyst när man svarar det. Eftersom det genast ingår en påminnelse om svaghet, sjukdom och dödlighet i fortsättningen på det samtalet.
Ibland blir det lite tyst eftersom det är ett skitjobb. Bokstavligen talat. Något ingen annan vill ha.
Ungefär som den där städerskan Mymlan skriver så välfunnet om.
Fast jag är svensk.
Alltså är jag en smula misslyckad som har ett sånt jobb.
Särskilt när jag avslöjar att jag har en betydligt mer avancerad utbildning eller bara för att göra det ordentligt, två utbildningar.

Räddningen i samtalet blir ofta att höja mig till skyarna. Över hur fantastisk jag är som gör ett så viktigt jobb. Vilken tur att jag finns.
Jotack.
Det är ett viktigt jobb.
Bra mycket viktigare än mången webdesigners och projektledares.
Visst.
Jag gör absolut skillnad i en människas liv. Mitt jobb är att göra en människas överlevnad till ett värdigt liv. Skitviktigt faktiskt.
Tänk, vi är överens.

varför har jag då så sopigt betalt?

”Fram för mer beröm till städare, taxichaufförer och andra som gör sitt jobb och gör det bra, vare sig de är invandrare eller ej.

Även om det faktiskt är så att många invandrare inte är så skitnödiga och lata som många svenskar som vägrar befatta sig med en viss typ av jobb, kanske på grund av stigmatiseringen? Det kanske har att göra med att de i högre grad än svenskfödda är tvingade att ta tag i sin egen situation på grund av diskriminering hos arbetsgivare, det kan också ha att göra med att många som kommer från andra länder fått lära sig att den som vill ha något gjort får så lov att göra det själv, istället för att vänta på att staten eller ”samhället” ska ta sitt ansvar för individen.

Oavsett vilket, så kan vi väl sluta stigmatisera de där jobben som få av oss vill göra, men alla vill ha utförda? Själv kan jag inte torka andras skit utan att kräkas, och är precis som Edvard full av beundran inför alla andra som faktiskt gör det. Och tacksam så in i helvete, för att jag slipper.”

Vet ni.
Jag tar gärna en timlön som ligger i paritet med mitt ansvar istället för all världens beundran.


Kan vi förlåta? Kan NI förlåta?


Jag bläddrar förbi notisen i DN, den om Jackie Arklöv men fastnar när jag hör om det hela på P1 Morgon.

Där intervjuas kommunalrådet i Storumans kommun om Ankarsunds intresseförenings beslut att låta polismördaren Jackie Arklöv ha en konstutställning, och byaföreningens ordförande uttalar sig också.

Mycket jordnära fångar de hela problemet i sin enkelhet. (Nej, jag kan inte citera exakt, eftersom jag inte hade papper och penna tillhands, och ljudfilerna av sändningen ännu inte lagts upp av Sveriges Radio)

…Det han gjorde var ju fruktansvärt, händelserna i Malexander…samtidigt måste man ju tro på att en människa kan sona sitt brott och återrehabiliteras i samhället…


Jag associerar vidare till en artikel jag ögnade i Aftonbladet igår. (Nej. Jag köper fortfarande inte såna skittidningar, men den låg på jobbet och jag hjälpte min brukare att bläddra och läsa)

Det är Monica Svensson som utbrister: Nu har jag klippt mig och skaffat mig ett jobb!!
– Vad händer nu?

Monica är före detta missbrukare, som lyckats göra sig fri från sitt missbruk, fått ordning på livet och som nu ska läsa på universitet – om hon lyckas hitta någonstans att bo på studieorten. Goda referenser är det ingen som kollar, om man är en gammal knarkare med gamla betalningsanmärkningar.

När förlåter vi en människa? Hur många chanser kan vi ge, kan de få? För så är det ju, återigen tänker VI välordnade på DE missanpassade, stänger ute. Precis såsom de utestängda, ”missanpassade” i sin tur stänger ute det ”normala” och skaffar en egen subkultur, en egen ”normalitet”.

Ve den som försöker gå tillbaka, få vara med inne i värmen igen.

Då hjälper det inte att klippa sig och skaffa ett jobb.

Likväl är det en inte helt enkel tanke: Har en man som begått oerhörda brott i krig, som är uttalat främlingsfientlig, som rånat banker och mördat två poliser rätt att göra något så normalt som att få visa upp sina egenhändigt målade tavlor?

Hur kan vi orka ge en man som honom, en kvinna som henne ännu en chans?

Har vi råd att låta bli?

På något sätt tycker jag att människorna i Ankarsunds intresseförening har anledning att vara lite stolta över att de tror på till och med ett ”hopplöst fall” som Jackie Arklövs förmåga till återanpassning och rehabilitering till samhället.

.


Midsommarfreak!


Jag fortsätter på samma tema: Midsommar.
Det är ju onekligen en smula aktuellt.

Expressen tillhandahåller det ultimata Midsommartestet.

Ditt resultat: 0 av 10
Hallå! Dags att rycka upp sig. Ibland kan det faktiskt vara kul att anstränga sig lite. Lite färska jordgubbar, blommor i håret och midsommarromantik innebär inte att du är slav under traditionerna. Du kan till och med få kul på köpet.

——————————————————————————–
Du har införskaffat linnekostym/blommig klockad klänning och stråhatt.

Nej.

(Vaddå skaffat? Jag hade ju sånt sedan tidigare? Fast det tänker jag inte ha på mig i morgon. Jag ska jobba!)

Du har minst ett garanterat ligg (plus backup-lista) inför midsommarnatten.

Nej.

(What?! Förväntas jag ha det? Kärleken är ju inte där jag är! Backup-lista!?)

I veckor har du jämfört priset på dill i lösvikt och provsmakat sill och färskpotatis.

Nej.

(Äh, varken sill eller dill är speciellt dyrt. Abbas senapssill och skärgårdssill är god, det vet jag sedan tidigare. Hur svårt kan det vara??)


Ölen ligger redan på kylning i vattenbrynet, precis som i reklamen.

Nej.

(Öl är gränslöst äckligt. Aldrig jag skulle förstöra en dag med en öl.)

Du har laddat ned reklamfilmsmusik, skaffat gitarr och kan Ledins ”Blå blå vindar” utantill

Nej.

(Jag gillar inte alls Ledin! Huvva!)

Till festen kommer du barfota i vit uppknäppt skjorta/urringat med blommor i håret.

Nej.

(Fest? Vilken fest? Jag ska hem efter jobbet.)


Under midsommarafton går du vilse i skogen i din desperata jakt på sju sorters blomster.

Nej.

(För det första: Vilken skog?? Jag bor i betongförort! För det andra: Jag behöver bara gå ut på balkongen för att få ihop sju sorters blommor. För det tredje: Jag går – av princip – inte vilse. Särskilt inte på min balkong.)

Du har planerat ditt midsommarfirande i mer än åtta veckor och har klockat dagen in i minsta detalj.

Nej.

(Jag trodde midsommarafton var på lördagen: alltså att jag skulle vara ledig. När jag upptäckte att det var fredag som var The Day tog jag ett extra arbetspass, eftersom storhelgen ändå var ”förstörd”. Då kan man lika gärna jobba lite extra.)

under kvällen hoppar du över sju gärdsgårdar med fara för liv och lem.

Nej.

(Jag har nog gjort det. När jag var fjorton.)

Du ska till varje pris festa vid vatten, även om din ärkefiende håller i festen.

Nej.

(Som sagt. Vilken fest. Fast å andra sidan, det kanske är lite festligt att få vara ifred på sin egen balkong, ihop med en katt och en dator? Det är dessutom rätt nära ner till Mälaren…)

Vi konstaterar att jag nog antagligen är fullständigt missanpassad!

.


Midsommar.


Aftonbladet kan man rösta och visa hur mycket man skolkar från jobbet idag.
Enligt Knuff.se är de mest omskrivna ämnena just nu midsommarafton, midsommar, jordgubbar, sill, så indexerar jag på de orden så är jag hederlig och normal 😀

Själv är jag ledig idag. Helt och hållet ledig och i skrivande stund ligger jag och latar mig i sängen, med en kopp te.

Jag kommer inte delta i något trafikkaos – det här är ju en av de stora trafikhelgerna. Jag blir kvar i stan.

Jag jobbar nämligen både i morgon och i övermorgon.

Med ett jobb där man inte kan smita minsta lilla minut i förväg.

Å andra sidan sett behöver jag inte ha kramp över hur lyckad helgen måste bli: Jag vet att den kommer bli som vilken helg som helst – antagligen ganska bra!