Etikettarkiv: kvinnlighet

De där Tjejsakerna…

Ja, det är inte min grej.
Jag är dålig på dem, känner mig ofta vilsen och klumpig när det kommer till det där klassiskt feminina, det där uttalat kvinnliga.
Make Up till exempel.
Visst kan jag sminka mig hjälpligt, men jag gör det sällan och när det händer känner jag mig både fin och obekväm. (Ja, jag pratar bort läppstiftet på nolltid och råkar klia mig i ögat utan att tänka mig för. Varje gång)
Jag avskyr att köpa kläder och än värre är det att köpa skor. (I helvete ”vara fin och lida pin”. Jag har HÄLLT blod ur ett par vita pumps en gång)

Därför har jag lite roligt åt mig själv nu, när jag helt plötsligt kommit in i något sorts nagellacksnoja.
Helt sprunget ur skyn är det inte. Ansvar fördelas jämnt mellan Malin och Filippa. Själv är jag – självklart – fullständigt ansvarslös. Som alltid.
Malin har nämligen en alldeles underbart charmig liten sminkblogg, som även en människa som egentligen är ganska ointresserad av smink kan läsa med behållning. Stor behållning till och med. En sminkblogg som inte bara visar upp olika läppstift och nagellack, utan också bjuder på personliga reflektioner, utmaningaroch gyllene stunder. Och då kan någon som jag åka dit. Och helt plötslig gå till Åhléns City och köpa nagelgrejs för femhundraspänn. Barasådär. (Tro mig, jag är inte den som bränner pengar på skönhetsprodukter)

Så.
Vad köpte jag då? Jo, här Carina, kommer det där vi pratade om idag. Nail Food, från Scratch. Malin lovar att den där lilla flaskan innehåller magiska droppar för såna som oss, som har korta, trasiga, flisiga naglar. Och jag vill så gärna tro på henne att jag köpt den.

Dessutom köpte jag det här underlacket och ett överlack. Det skulle ha blivit Malins rekommendation, det med men jag tiltade nog lite av makeupavdelningsöverslag att det blev OPIs Top Coat och det får duga gott. Lilla Essingen var med under hela äventyret, ledsnade hårt av mitt velande och snurrande bland hyllorna och fick som muta välja ett helt eget nagellack, då bland Depends billiga små mini-lack. När en flaska kostar 25 spänn kan man ta ut svängarna lite.

Om någon tvivlade så vet vi nu, det här är min pojke, det är det, för han valde … ett lila lack! (Helt utan påverkan av Mamman. Sådetså!)

Ja. Ganska mesigt är det, men han är ju ganska liten, med det att han växer till sig blir nagellacken säkert häftigare!

Annonser

In case of…

Jag är dålig på många såna där klassiska ”tjejsaker”.
Hemma hos mig är det mer troligt att man hittar ClasOhlson-katalogen inne på muggen, än Elle, Veckorevyn eller vad man nu förväntas läsa. (Jag inser att jag inte ens har koll på vad de heter, tidningarna…)
Jag slänger smink, inte för att förpackningarna blir tomma, utan för att de blir gamla och äckliga.
Jag avskyr att köpa skor.

Jag är dålig på handväskor.
Helt enkelt för att jag är rädd att jag (Ja, det kallas självkännedom) ska lämna den på en disk någonstans och gå. (Ja, det har hänt)
Jackfickor, i dem rymmer man det man behöver:
* plånbok
* nycklar
* mobiltelefon
* mp3spelare/pocketbok.

Så mycket mer än så behöver jag sällan.

Jag har klarat en vecka i London på en ordinär kabinväska. (Jag avskyr att behöva checka in baggage)
Jag äger ingen riktig resväska.
Min necessär brukar vara en zipbag med en tandborste, kanske en mascara också eller så, om jag tror att jag behöver ”vara fin”.

Men sen kom Lilla Essingen.
Nu har jag en stor svart bag i bomullscanvas. (Alla som tror att det är en Urban Jungle, inköpt för 1279 kr räcker upp en hand…)
Den är stor och mörk som ordinär koppargruva…

I den finner man garanterat
* ziplockpåsar med våtservetter, blöjor, torra tvättlappar, en extra body (ja, det händer att blöjor läcker…)
* en slaskhandduk eller två,
* en burk med majskrokar,
en nappflaska med vatten,
näsdukar/servetter, tomma påsar att slänga använda blöjor i,
en bananburk med banan, sked, en barnmatsburk, en burk med en extra napp…

…och alltsom ofta ännu mer grejer. Ett par kvarglömda strumpor, ett par minimala vantar, en bärsjal, en extra nappflaska färdigladdad med vällingpulver, en brio-tax, en pekbok, något mjukdjur…

Ifallatt. För man kan ge sig på att åker man hemifrån utan banan så får man sitta på pendeltåget med ett gråtande och urhungrigt barn. (Ja. Han är från Biafra, han har aldrig fått mat förr.)
Att lämna hemmet utan extra body är att be om trubbel.

Det är tur att jag inte är en riktig kvinna, för skulle jag dessutom ha en ordinär handväska med smink och sånt skulle jag behöva en syskonvagn för att få med mig allt junk.

jag vilar min väska…

(Eller önskar att jag kunde!)


Böjelser och begär.


En man jag en gång i tiden gick på date med avslöjade en av sina soft spots. Han berättade att han är förtjust i tår. Små söta tår, helst i sandaler, och jag skrattade och målade mina tånaglar röda för hans skull. Sandalerna älskade jag ändå – jag som nu avskyr obekväma skor och faktiskt tycker att de flesta skor ÄR obekväma.

Men visst är det så, vi har små favorit”objekt”, saker vi faktiskt tycker lite extra mycket om. Inte självklart en fullt utvecklad fetichism med klart definierade sexuella drag utan kanske bara något man uppfattar som manligt, kvinnligt, näpet eller läckert.
Jag har, hemma hos Älvan och Besökaren, oblygt givit en – för mig i övrigt okänd – man komplimanger för hans fantastiskt vackra handleder. Det är något jag gärna hänger mig åt att se på – en mans handleder. Handleder är viktigt. Inte livsviktigt, men viktigt. Min Svärdsman har bra handleder. Inte de vackraste jag sett, men fullt tillräckligt bra för att tillfredställa mitt behov av vackra handleder. Skulle han ha Helt Fel Handleder skulle det störa mig. (Pinsamt nog)


Men ett par handleder är. Sen kan man göra saker också. Till exempel raka sig. Själva rakningsproceduren tycker jag om att bevittna. Det är en så uttalat manlig procedur. Blöta ansiktet litegrann, raklödder, sedan rakhyveln, medhårs, det där raspande ljudet, och sen lite mothårs – alla gör olika! – och jag sitter helst bara och tittar på.

Kärleken blir nästan generad. Försöker smita undan, men häromdagen lyckades jag haffa honom. Då inser jag att det för honom är något väldigt intimt, att raka sig, att det är något han helst gör själv och han jämför det med att gå på toaletten. Det gör jag också helst själv, men jag har inget emot att borsta tänderna ståendes i köksfönstret.

Så olika gränser vi har, och så olika saker vi tycker om och fascineras av. Någon av mina vänner berättade om en man som verkligen njöt av att se en kvinna måla sina läppar med läppstift – något jag gör (när jag ids!) utan att överhuvudtaget reflektera…


…oj..?

Jag har aldrig ens tänkt tanken att man kan/ska/borde sminka sina ben..??

Ibland känner jag mig som en nucka, jag som får okristligt ont av att ens ha högklackat!

Läs om skimrande ben här!

.