Etikettarkiv: läsande

I Tant Teklas Bibliotek…


…finner vi

Tatuerad Torso av Helene Tursten

Frustrerat sätter jag – bildligen – tänderna i den här deckaren, efter besvikelsen ”porträtt i sten”.

Man hittar en del av en styckad kropp på en strand utanför Göteborg. Det är en del av en torso, skändad och man har anledning att misstänka att det inte är en styckning av ”transporttekniska” skäl utan en styckning med sadistiska och necrofila motiv. På kroppen finns en konstfull tatuering som leder polisen till Köpenhamns mer … illustra kvarter.

Det börjar bra. En Polis jag begriper mig på, som får färg och form i min fantasi, med en familj och en hund och kollegor och sammanhang.

Men när denna polis, Irene Huss kommer till Köpenhamn är det som om författaren inte litar på sin historia, utan blir övertydlig. Över varje figur som introduceras svävar en liten skylt som beskriver vilken roll personen har, vilken schablon författaren kalkerat med. Irene beter sig naivt, och helt plötsligt kan jag inte tro på henne längre. En jättelik japan, del i den undre världen i Köpenhamns porrkvarter, blir blixtsnabbt hennes allierade (hur kan hon så självklart lita på honom mer än på sina poliskollegor?) och bundsförvant.
Samtidigt privatspanar Huss åt en god vän, vars dotter, som bor i Köpenhamn, varit lite dålig på att höra av sig. På sitt hotellrum bläddrar hon bland reklamblad för porrklubbar, får syn på en bild av flickan, som några timmar senare hittas, styckmördad även hon. (Oddsen på det då? Att Den Första Porrklubben Irene Huss ringer till är den rätta? Hur många porrklubbar finns det i Köpenhamn?! Dessutom får mördaren veta det, och bestämmer sig för att ”skicka ett meddelande” till Irene Huss genom att döda och stycka flickan…?

Nä.

Det är som om författaren försöker tvinga på oss historien; för att den ska ”stå ut” tillräckligt krånglar hon till den, de nekrofila styckningsdetaljerna staplas på varandra, morden blir fler och fler, mer och mer makabra och jag längtar efter en hederlig pusseldeckare med ETT mord, en polis, en klipsk hjärna och helst utan några större perversioner.

Självklart är det här en bok som sålt bra, och som är omvittnat bra. 😉

Jag är nog bara en grinkorv, som vanligt!

@@@@@


I Tant Teklas Bibliotek…

…hittar vi

Porträtt i Sten av Julia Wallis Martin

Historien är raffinerad. Dykare finner ett lik i en vattenreservoar, och kriminalinspektör Rigby börjar utreda mordet, med mer eller mindre hjälp av en pensionerad (Läs:passionerad!) kollega: Driver.

Kroppen identifieras och kopplas till ett gammalt försvinnande, Helena Warner, ett fall som Driver inte lyckats lösa på sin tid, och de personer som senast såg den försvunna, nu upphittat döda, introduceras för läsaren.

Jag får inte kläm på personerna i den här historien. Det är antagligen mig det är ”fel” på, för boken är – märkligt nog! – prisbelönt, bland annat just för sina personporträtts skull. För mig faller den platt, eftersom den, för mig, mest är rörig och krånglig.

Kanske är jag bara grinig av någon anledning?

Jag vet inte.

I bokhyllan står också Fågelhägnet av samma författare. Jag vete sjutton om jag ids läsa den…

@@@@@


Tant Teklas ToppenTips


Skruva igen locket på termosmuggen innan du lägger den i väskan, intill broderiet, en bok och en massa annat junk.

(Det gick bra. Broderiet klarade sig, bara lite te kom på boken, det mesta sögs upp av något annat gammalt tyg som jag av någon anledning råkade ha i botten på bagen.)

Dessvärre är boken lånad, av Älvan. Jag får köpa en ny åt henne om hon vill, den är likväl bra nog att äga själv, och jag har inga problem med tefläckar i bokhyllan.

*s*

Boken i fråga.

Eh…

Hmm. Den verkar vara slut på förlaget. Illa. Nå, det brukar gå att lösa.