Etikettarkiv: lilla essingen

Two of a kind

En liten hand i min vänstra hand och ännu en till liten hand i min högra.
Vet ni, det är bästa sortens eftermiddagshäng, det.


Det är florsocker. Jag lovar.

Lill Lindfors har sjungit in en liten sång, Eine Kleine Mazarin, som jag ofta nynnar på.


(Tyvärr hittar jag inget youtube-klipp med henne, men här är sången)

Den är också lämplig i att man lätt kan ändra texten en smula, när man kommer till dagis och i princip får skrapa ner barnet från väggarna, full fart, massor av lek och energi, så det gör jag, och Dennis har skrattat åt mig mer än en gång. Jag brukar -inte utan desperation-  fråga honom om inte jag också kan få lite av vad-det-nu-är de utfodrar barnen med?

Nu försökte vi få skära till glasfiberväv i köket medan barnet for omkring som ett torrt skinn.

Så hör jag honom, sjunga för sig själv i köket, med mina ord till den kända melodin

”Amfetamiiin, amfetamiiin, det e en massa amfetamin’in…”

Jag ska nog sluta sjunga den texten, det kan helt klart missuppfattas.


En ständigt pågående jakt…

 

Bingo!!


Lila.

”Mamma! Ja ska plocka blommoj åt dej!”


Den funkaj!!

Lilla Essingen provdansar en av klänningarna vi packar upp ur lådan från Ester.

Mamma! Den funkaj!!


Leve Leklusten!

Jag har ju bloggat en hel del om barns lek och hur vi vuxna överför vårt genusstereotypiska tänkande på barn tidigare.

Därför blir jag jätteglad när jag ser den här artikeln i Dagens media.

Leksakskedja tar strid mot könsstereotyper

I Leklusts senaste katalog kör en pojke i spidermandräkt en dockvagn medan en annan pojke plockar med plastkastruller på en spis. Samtidigt är flickorna fullt upptagna med att trampa trampbil.

Jag känner inte till Leklust sedan tidigare eftersom de dessvärre inte har några butiker i Stockholm, men här kan man titta på katalogen i PDF-format.

Nu kan man, om man är petig, påpeka att alla uppslag inte är lika snygga som det här, men det är en god början!


Om hur det hänger ihop

-Mamma, kommer mjölk från koj?
-Jo, så är det. Varifrån kommer äggen då?
-Från hönojna.

Så tänker mamman att hon ska vara lite listig:

-Varifrån kommer köttbullarna då?
-Men fjån stekpannan!!

—-

20120317-200831.jpgDet här är Britta. Hon bor i skåne, hos @martiniholma, och gillar ensilage, foderbetor och glittrigt nagellack. Hon ska få en kalv 9 maj.

Jo, vi behöver prata mer om det här, jag och min onge, men inte just idag.


Samarbete

20120311-200344.jpg

Den här bilden säger en hel del om mitt och min onges liv tillsammans.

Någon blev avbruten.
Någon annan tog chansen.


Om allt jag har

Jag älskar semlor.
Det är nog faktiskt det godaste bakverk jag vet.
Mandelmassan, som ska vara riktig, med mandelbitar i, inte för ”slät”.
Bullen, luftig men ändå så där skönt tung.
Vispgrädden.
Locket ska vara trekantigt och jag vill ha den simmande i gott om het mjölk.

ÅH så gott det är!

Barnet har också fått smak för det hela, och igår gick vi upp till vårt lokala konditori och köpte några semlor, på väg hem från Dadi.
Efter maten fick han sin semla.
Han hade tjatat till sig att få en egen, och inte bara få smaka på min.

Det är klart att en treåring inte orkar en hel semla. Inte efter att ha ätit upp sin mat, först (Ja, det var ett villkor, så taskig är den här mamman)
Han orkade faktiskt inte ens halva, men han låg i soffan, som en stoppad korv, och var nöjd och riktigt däst, precis som man ska vara på semmeldagen.
Sista dagen innan fastan.
Stora Moffar-dagen.

För nu, nu har tant bestämt att det inte blir något fikabröd. Inte minsta lilla kaka, kex eller bulle till teet eller kaffet. Choklad går, glass går men inga macarons, inga kanelbullar, inga semlor eller wienerbröd. Inte ens minsta lilla bragokex.

Inte förrän till Påsk.

Jisses. Jag som älskar sånt.

Men det är nyttigt att påminna sig själv, lite då och då, om hur lyckligt lottad jag är.


Where should birds tweet if not on twitter?

Männisor, som får en idé, och genomför den, även om den är lite knäpp. Eller egentligen, faktiskt inte alls så knäpp.
Jag bara älskar’t.

Så en lettisk tidningsredaktion placerar ut fett på ett tangentbord, och ställer ut det så att fåglarna kan komma och kalasa på godsakerna.
Och därmed få uttrycka sig. För alla har rätt att säga sin mening.

Och var ska inte fåglar få kvittra, om inte på twitter?

Sa jag att jag älskar’t?

Så, trots att det är måndag går veckans första #ff till @hungry_birds

Jag tror att de och @Lilla_Essingen skulle förstå varandra.