Etikettarkiv: nattsömn

Peppar!

Pepparpeppar.
Jag inleder inlägget med den skyddande ramsan, för att inte utmana Murphy.
Men.
Lilla Essingens sovrutiner har blivit bättre.
Märkbart bättre, stabilt bättre.
Nu, när det gått någon månad törs jag tro på det, och planera utifrån det.
Förut krigade vi ju nästan varje kväll, och … vem gillar krig?
Jag nötte på med vår kvällsrutin och helt plötsligt började det bara funka. En kväll så vaknade han inte efter de där 20 minuterna, inte efter 45 heller..?
…och nu är han trött tröttare tröttast där strax före sju och oftast somnar han vid halvåtta, med en slurk kvar i vällingflaskan.
Senare under kvällen piper han till:

Mamma!! Var är du?!?

…och jag studsar upp ur min fåtölj, lägger händerna om hans kinder och han svarar genast:

Åh, där var du ju, jag behövde bara kol…

…och så har han somnat om.

Jag njuter av att ha fått tillbaks kvällarna.
En stund i lugn och ro.
En tekopp, något skräp på TV (Det är verkligen sällan något att se?) och återigen faktiskt en och annan DVD-film.
Jag har startat ett broderi.

Jag har saknat den här sortens ”egentid” men tänker inte börja räkna med den.
För gör jag det så blir jag sur och frustrerad den kvällen som rutinen inte funkar; när något är bakåfram, utåin och på något annat sätt bara fel.

För min pojk är aldrig ivägen.
Jag har bestämt att så lyder regeln. Aldrig ivägen.

Men likväl.
Han är oerhört näpen där han ligger i sin spjälsäng, och jag går förbi och tittar till honom då och då under kvällen och gläds åt att han nu blivit så stor att han litar tillräckligt på tillvaron för att våga sova själv utan min famn, utan min doft helt nära.

Så väldigt mycket för tidig jag var som försökte få honom att somna iegen säng utan min kropp intill sig när han var fyra månader, han var redo när han var sju! Se, där är något att lära sig av: Lyhördhet!
Varje natt vaknar han till, och då lyfter jag över honom från spjälsängen till min stora säng och jag medger gärna: Han stör mig lätt, det blir lite för varmt, han ligger helst som ett litet plåster intill mig och…men åh, så härligt det är att hålla armen om honom och snusa honom i nacken.

Annonser

04.40

Dunk
Dunkdunkdunk

Dunkdunk

”Uäuäuärrrllllllli….iiooooouuuuuuurrllllll…..Äuummmmmmrlll..

*kravelkravel*

*mammaarmen fälls ut, drar tillbaks barnet från sängkanten*

Mmmmoouurrrrrllllllll…..aaiirlll….ililililililiii… (Fri översättning: Åh, mamma, är du vaken, så bra, vad tror du om lite frukost? Gröt kanske? Kolla, jag har en massa tår här, vill du smaka?)

*mamman muttrar och försöker inbilla sig att hon fortfarande sover*

Äuummmmmmm…ihihihih…rrrrrlll………

*kravelkravel*

*mammaarmen fälls ut, räddar barnet-utan-rädsla-för-att-ramla-från- sängkanten från just sängkanten*

”Älskade, ska vi inte sova en stund till, det är så tidigt, mamma är trött…”
Ihihihih….ääääääärrrllllllllllllll……….(Fritt översatt: Trött? Varför är du trött?? Lite välling då?)

*mamman bökar sömndrucket bland lakan och täcken, makar barnet intill sig, försöker amma en stund.
Funkar väl sisådär.

UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!(Tycker du verkligen att du behöver en översättning på det?)

Nej!! Du får INTE BITAS!!

*Mamman är fortfarande väldigt trött men helt plötsligt också väldigt vaken.*

UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!

*grannarna vaknar, ringer 112 och anmäler att ett mord håller på att ske*

*mamman stapplar upp,ut i köket, skakar ihop en liten flaska med välling*

*klunklunklunklunklunklunk* (ljud av barn som lyckligt dricker välling ur nappflaska)

*rrrhhhhhhhhhhh……….rrrhhhhhhhhhhhhhh* (ljud av barn som sover)

*hhhhhhmmmmm……..* (ljud av mycket trött och klarvaken mamma)


Blöthjärta, that’s my middle name

Dunk.

Dunkdunk.

Dunkdunkdunkdunkdunk.

Jag vaknar.

I mörket, nattmörkret kommer jag på mig själv med att le.

Jag är så oändligt lycklig över att ha en liten pojk som sparkar mig i ryggen.

Sen, att klockan är mittinatten vet ju inte han. Han har bara vaknat, och ropar Hallå!! på sitt sätt.

Jag vänder på mig, drar honom till mig, intill mig, nära nära, och så somnar vi om igen.


Om nätterna…

…kan man sova.
Eller så kan man fylla i meningslösa listor och test.

Men inte jag, inte. Jag är hardcore.

Jag gör en andra strykning av den där bänkskivan på balkongen istället.
Stänger noga dörren efter mig, eftersom jag vet precis hur sugen på att få komma ut i friska luften Fröken Morrhår är.

Kombon nymålad bänkskiva och fyra tassar är … inte optimal.

Luften är underbar, egentligen är det inte jag som är knäpp som är uppe, utan världen som är knäpp som sover så dags.


Awkward.

Awkward.
Bara titta på ordet.

Sällan har ett ords stavning passat så väl med dess innehåll?

Obekväm. Underlig. Besvärlig. Krånglig. Opraktisk.

Det är en underlig känsla att något INUTI mig rör på sig, oberoende av mig.
Jag har aldrig funderat över hur det skulle kännas, men jag trodde inte att det skulle kännas så här?
Det är inte helt behagligt. Nästan obehagligt.
Ibland gör det till och med nästan ONT..?
Jag har inte vant mig, det händer att jag vaknar av det om natten, vilket är en smula besvärligt, för jag behöver min nattsömn – jag har svårt att somna om.

Konstigt.

Det här barnet kanske är ett konstigt barn?

Kanske ska det få heta Åckward? 😉

Jag lär få vänja mig, har jag en känsla av!


Var försiktig med vad du önskar…

För många år sedan, ja herrejösses, det är verkligen många år sedan, fick jag ett blomskott av en vän, numer har vi ingen kontakt och jag undrar fortfarande varför det blev så, men skottet det lever i all högönskelig välmåga.

Skottet kom från hennes porslinsblomma, en porslinsblomma som kom från hennes mamma, som alla hennes systrar hade skott från, och en gång hittade jag också en ättling till samma porslinsblomma i ett fönster i Farsta där jag aldrig kunnat tro mig hitta mig själv.

Men envis var min porslinsblomma. För blomma tänkte den inte göra. Nono.
Hur gör man för att … Vad gör jag för fel..?

Någon sa, jag tror det var Drottningen: Spöa dem. Sluta gulla, vattna. De ska plågas.

Och äntligen fick jag en ensam blomma och lyckan här i hooden var stor och glatt njöt jag av väldoften.

Så blev vi sams, jag och min porslinsblomma.
Den blommade snällt lite då och då, skräpade ner min fönsterbräda med torkade blommor och växte och frodades.

Men inatt blev vi osams. Helt plötsligt har den kommit på att den ska blomma med massor av blommor samtidigt, och helt plötsligt övergår doften till att vara en stank. Tre på natten stapplar jag upp, med huvudvärk. Snubblar ut i vardagsrummet, hämtar den, bär ut på balkongen – spritt språngande naken, jag hoppas ingen såg mig!

Sen somnade jag om, och nu får den stå där ute tills den blommat av sig, och kan betros med äran att vistas i möblerade rum igen.

.