Etikettarkiv: rättvisa

Monstret är borta!!

Jublet i Libyen hörs ända upp i norden, till min verklighet. Ett tweet i min mobifån får mig att surfa till aljazeera och jag läser och det är verkligen så. De har fångat Khadaffi, han är fångad som en råtta i ett hål i marken, kanske också död. Senare bekräftas det, han skadades och dog av sina skador i samband med att han fångades.

Man har kastat av sig ett ok, en förbrytare som våldtagit ett folk, ett land i över 40 år.

Och vad vet jag om förtryck, jag som bor i Sverige, som inte varit i krig på … så länge att jag inte vet exakt hur. (Eftersom man inte räknar kriget nere i Afghanistan, vilket man antagligen borde göra, eftersom soldater under svensk flagg onekligen är inblandad)

Jag har min demokrati. Jag har fungerande rättsväsende, sjukvård och barnomsorg. Jag svär över allt som inte fungerar i vårat samhälle, men ingen blir skjuten av staten utan rättegång här.

Så åh, så jag förstår lyckan över att en Khadaffi är infångad och dödad. Usama BinLadin fångades också, och sköts i eldstriden, och det är inte lätt att styra vad som sker och en kula dödar lätt. Men jag kan inte låta bli att undra, om man hatat en människa så, kan man förmå att låta bli att döda honom om man får chansen? Är jag den enda som tänker att det skulle ha varit bra om BinLadin och Khadaffi fått möta sina offer, blivit dömda på riktigt, av domare och sedan fått lämpligt straff utdömt?

Men han var kanske inte en människa längre, utan ett monster? Man avlivar kackerlackor, man är inte rättvis mot ohyra. Är det så vi tänker?

När slutar principen om att en människa är en människa att gälla? Hur kan en människas liv vara värt lika mycket som tusen andras? Och varför avrättades inte Marc Dutroux rakt av, av polisen, när man hittade hans tortyrkammare?
Egentligen är det kanske fel att Bering Breivik överlevde polisens ankomst till Utöya?

Efter Apartheidsystemets fall drev man, i Sydafrika, enTruth and Reconsiliation Comission och hade inte en sån process varit precis det som behövts nu, efter Khadaffis och Mubaraks och Ben Alis fall?

Hämnd är en överväldigande känsla.

Annonser

YES!!

Kära rara barn, välkomna till ert nya hemland!

Migrationsverket beslutade idag att de två små barn 5 och 9 år gamla som riskerade att bli utvisade till Makedonien får stanna i Sverige, de får permanent uppehållstillstånd. Mikael Ribbenvik, rättschef Migrationsverket och Lars H Gustafsson, barnläkare medverkar. 17-timmen


Om att #prataomdet

Jag läser berättelserna människor skriver, och många önskar jag vore hittepå.
Men det är ju inte så.
Mest skrämmande är att de är så många.
Att jag drunkar i all maktlöshet, imörkretdärådå-maktlösheten som gör att man sedan håller truten. Man vet eller tror att man inte blir trodd, man skäms, man … känner allt det där jag känner igen. Jag och alla andra.

Men nej.
Inför det här saknar jag ord.
Åren har gått och minnet har gudskelov bleknat och det är kanske en välsignelse och kanske på sätt och vis en förbannelse men just den episod i mitt liv jag tänker på har jag aldrig kunnat berätta om, och nu är minnet skevt, fragmentariskt och så får det förbli.
Där och då gjorde jag vad jag kunde för att få någon sorts rättvisa och blev grundligen rundad, ifrånsprungen och övergiven och det skadade mig långt mycket mer än episoden i sig.

Det händer att jag googlar några namn, och skulle jag upptäcka att de råkat ut för svårigheter: blivit sparkade etc skulle jag öppna en flaska vin och skåla för det.

Så ond är jag.


Om det analoga livet.

Jag fyller 40 år i sommar.
När jag var barn kom barnbidraget som en postavi i brevlådan.
Jag antar att mina föräldrars lön betalades ut på samma sätt. Jag vet helt säkert att de gick till banken före klockan tre för att ta ut kontanter.
Stod i kö, tillsammans med andra mammor och pappor.
Sen blev livet lite lättare, för då kunde man skriva ut en check och betala med den.

På TV:n fanns två kanaler, och när ett nytt program började i den andra kanalen blinkade en liten hjälpsam vit triangel i övre högra hörnet av rutan.
Jag tittade på ”halvsex”, en halvtimmes barnprogram varje dag, och därefter på ”Anslagstavlan” för det hände att det visades någon tecknad informationsfilm från Försäkringskassan då. På lördagmornarna tittade vi på Hyland i God Morgon Sverige, och där var det tecknat TVÅ gånger och på kvällen ”Tecknade pärlor” i en kvart eller så.
Så en hel timmes disney på julafton var s t o r t.

På min pappas jobb hade de rörpost, ett system där man kunde skicka papper i plasttuber med hjälp av tryckluft (eller?) mellan de olika delarna av huset.
Man använde telefoner med nummerskivor och de fick brev från amerika, pappa tog hem frimärkena som jag försiktigt ångade loss och sorterade.

När jag blev tonåring kunde man ringa ”heta linjen”, något som man gjorde i stor hemlighet, eftersom det kostade pengar att ringa med telefonen. I synnerhet om man ringde ”riks”. Pappa passade ofta på att ringa sin mamma, som bodde i Lycksele, från jobbet.

Vi kommunicerar helt annorlunda idag.
De tekniska hjälpmedel som kommit till har förändrat vårat sätt att leva.
Det är fullständigt självklart för oss att kunna nå världen precis i varje ögonblick, det räcker inte att kunna ringa och kunna bli uppringd i varje stund, vi kan också kolla saldot på bankkontot och flytta över från ett konto till ett annat när vi åker tunnelbana, titta på TV på bussen, läsa NewYork Times, The Herald eller Västerbottens Folkblad i samma ögonblick de publiceras. All världens kunskap finns bara några klick bort, vid middagsbordet googlar vi fram vad huvudstaden i Kirgizistan heter, eller väljer och bokar semesterresa i Thailand.
Världen är inom räckhåll.

Det är en fantastisk förändring under en livstid, som förhoppningsvis bara är halv än så länge.

Och jag älskar det.
Kontakten mellan människor, allt det givit mig.
Alla vänner jag lär känna – många av dem så goda och bra att jag hoppas att de vill finnas i mitt liv tills jag dör.
Mitt barns far. En god och klok man på många sätt och utan honom hade barnet mitt inte funnits och med det hade jag inte upplevt det i livet som gjort mig mest lycklig av allt.
Alla skratt, i vardagen, allt det som gör svenssonlivet till något färgskimrande och underbart.
Och perspektiven. Att det i min umgängeskrets finns långt många fler sorters människor än i min fysiska verklighet. Min värld begränsas inte av mitt etniska ursprung, av min geografiska vistelseort, mitt sociala sammanhang.
Jag är så rik, så berikad.

Nu skälver grundvalarna för allt det här, för allt som gjort och gör mitt liv rikt, där jag lever mitt lilla förortsliv.
Fantasibelopp i böter döms ut i en rättegång, den sorts belopp som annars bara förekommer i Amerika, för något som en stor del av landets befolkning inte alls uppfattar som ett brott.
Riksdagen jag varit med och valt beslutar att det är ok för en myndighet att läsa mina mail, övervaka hur jag surfar och lyssna på mina telefonsamtal.
Och nu hela cirkusen kring wikileaks.
Allt ifrån våldtäktsanklagelser till spekulationer om spionagerättegångar i USA.
De kvinnor som anmält att de blivit våldtagna/sexuellt ofredade, blir de trodda?
Kommer Assange få en rättvis rättegång, kan politiken hållas utanför rättsalen? (Hur lyckades det i Pirate Bay-rättegången?)
Och allt som kommer fram tack vare wikileaks, alla lögner och lögnare som avslöjas, allt från diplomatiskt skvaller till … ja, jag vet inte vad. Reaktionerna i världen är inte vackra och konsekvenserna omfattande.

Och jag blir förtvivlad.

Och jag tänker på min pojke.

Hur kommer världen han växer upp i bli? Kommer hans värld bli trängre och trängre istället? Mer och mer begränsad; kommer han välja att bara handla med kontanter för att slippa få sina inköp registrerade? Kommer han börja skriva brev med reservoirpenna på vackert lessebopapper för att det är det enda sättet att få ha sina tankar ifred?
Kommer han få läsa vilka böcker han vill?

Missa inte Opassandes lysande och förtvivlade text.
Jag är – som hon – absolut livrädd.

Jag tänkte avsluta min blogpost med ett smart citat om demokrati som jag såg på en presentation på Facebook för en tid sedan.
På dottern till en väns presentation.
Nu är den borta, det finns säkert ett helt oskyldigt skäl till det, men det gör mig ändå beklämd, just ikväll.

Uppdatering:
Missa inte Mymlan och Deeped som också skriver bra om wikileaks.


Diskbänksrealism

Diskbänken är full av disk, diskmaskinen vägrar göra sitt jobb – pumpen har tappat sugen – och jag finner mig i mitt öde. Än en gång.
Det är verkligen ett irritationsmoment, det här med disken.
Våra kvällar är korta, mina och Lilla Essingens. Jag hämtar honom på dagis. Jag försöker hålla honom – hungrig! – i schack medan jag får mat på bordet. Vi äter, leker lite, gör välling och sen är det dags för unge herrn att kvarta.
Vid det laget är jag ganska trött. Det är skönt att få göra kväll. Titta på Rapport, dricka lite te.
Men det var det där med disken.
För medan jag söver barnet är det ingen som plockar undan efter middagen och diskar.
Diskmaskinen gör inte ens ena hälften av det projektet.
Irriterande, som sagt.

Idag ställer jag barnet på sin pall intill mig vid diskbänken.
Medan jag diskar står han och leker vid sköljhon. Vatten strilar, han häller från plastmugg till kopp, från nappflaska till tratt, öser med skedar, undersöker hur vattnet fyller, rinner, droppar.
Lite ont i hjärtat får jag av slöseriet. Rent fint dricksvatten som bara spolar och spolar och spolar.

Vi är ju så lyckligt lottade här i Sverige. Gott om rent fint vatten direkt i kranen. Att köpa buteljerat vatten är kvalificerat vansinne här i vårt hörn av världen.
Vi gör vad vi kan för att spara enerig. Ström. Kanske för att det märks i plånboken. Elströmmen har blivit dyr, men än så länge är vatten inget vi är speciellt sparsamma med.
Vi borde vara det.

Vattenförbrukningen tycks däremot inte vara något som bekymrar svensken nämnvärt. Trots att den energi som krävs för att rena och distribuera vatten ökar utsläppen av växthusgaser har bara 32 procent av svenskarna minskat sin konsumtion hemma. Det är betydligt sämre än EU-snittet. I vårt grannland Danmark har 48 procent skruvat åt kranen på grund av klimatet, och på Cypern är siffran 66 procent. Om man utesluter industri och jordbruk är Sverige samtidigt det land i unionen som har högst vattenkonsumtion (121 kubikmeter per person och år), medan Nederländerna, med sina 28 kubikmeter, använder minst. Metoder för att spara vatten hemma är till exempel att installera vattensparande kranmunstycken och att använda tvättmaskinens korta program.1

Jag surfar runt lite, läser om vattenbrist, vattenkonsumtion, rika länder och fattiga länder. Visst anar jag hur det hänger ihop. Vi i västvärlden, i den rika världen använder alldeles för mycket vatten i förhållande till hur många vi är, i förhållande till hur mycket vatten det finns, hur många i världen som saknar tillräcklig tillgång till rent vatten.

Freshwater withdrawals have tripled over the last 50 years. Demand for freshwater is increasing by 64 billion cubic meters a year (1 cubic meter = 1,000 liters)

* The world’s population is growing by roughly 80 million people each year.
* Changes in lifestyles and eating habits in recent years are requiring more water consumption per capita.
* The production of biofuels has also increased sharply in recent years, with significant impact on water demand. Between 1,000 and 4,000 litres of water are needed to produce a single litre of biofuel.
* Energy demand is also accelerating, with corresponding implications for water demand.

Almost 80% of diseases in so called ”developing” countries are associated with water, causing some three million early deaths. For example, 5,000 children die every day from diarrhoea, or one every 17 seconds.2

Var sjuttonde sekund dör ett barn.
Och här står vi och diskar, jag och mitt barn, i rent fint dricksvatten, som inte tar slut hur länge vi än står här.

Vatten är liv.
Brist på vatten är alltså hot mot själva livet.
Självklart uppstår konflikter om tillgång till vatten.

I vattenrika Sverige, där den årliga förbrukningen ligger på 20 000 kubikmeter per person och år, är det kanske svårt att riktigt förstå hur vatten kan vara en källa till konflikt. I många andra länder är det mer naturligt. I exempelvis Mellanöstern och Nordafrika måste fem procent av världens befolkning dela på en procent av jordens färskvattenresurser.

Gränsen för vattenbrist går vid 1000 kubikmeter förnybart vatten per person och år. Det är minsta mängd som krävs för att klara grundläggande behov för matproduktion, hygien och dryck. I Israel är tillgången 300 kubikmeter per år, i Jordanien 100 kubikmeter och i Palestina (Västbanken) 70 kubikmeter3

Amnesty anklagar Israel för att medvetet begränsa tillgången på rent dricksvatten för Palestina.

Israel använder mer än 80 procent av vattnet från den viktigaste undervattenskällan, vilket innebär att palestinierna endast har tillgång till 20 procent. Detta är dessutom palestiniernas enda vattenkälla, medan israeler även har tillgång till vatten från Jordanfloden.4

Jag undrar vad en Loka Citron är kostar i Gaza City?

Vad kostar vatten i Port-au-Prince?

Ja.
Det här är vad jag tänker på, när jag torkat upp vattnet från golvet, vattnet som mitt barn lyckligt skvätt ut över köksgolvet, efter det att jag klivit i det med mina klarröda strumpor.


Skuld, skyldighet och ansvar.

.

”Jag är oskyldig”

Vad vet jag, huruvida just denne man är skyldig eller oskyldig, men två rättegångar har det blivit och fällande domar två gånger så rimligtvis borde risken att det är en felaktig dom vara ganska liten.

Jag är inte insatt i ärendet, men jag blev lite tagen av en blick, ett tonfall i ett av tv-inslagen om domen.

Jag såg inte en man, en styrelseledamot.
Jag såg en liten pojke, som förtvivlat insett att festen var över, att musiken tystnat och att han förlorat allt.

Fallet är onekligen ganska högt: har han vänner kvar än, så är det nog goda vänner.

.