Etikettarkiv: reklam

Free media time

OM man heter Paul McCartney och har gjort ett nytt album, och gör en musikvideo till en av låtarna, och låter Natalie Portman och Johnny Depp teckentolka den, får man väldigt mycket gratisreklam i all världens medier.
Det är ganska smart gjort.

Och faktiskt ganska snyggt.

Annonser

Om konserverad gröt.

Jag avskyr reklam.
Ja. Jag vet att den finansierar tidningar och tv-program, jag vet att den fungerar och att den behövs så nej jag behöver inte den föreläsningen. Jag avskyr den och just den här konsumenten biter ihop tänderna när Fabian gapar sönder en film för mig och får mig att dyrt och heligt lova att aldrig någonsin under några som helst förutsättningar gå in på en SIBA-butik igen. Och ja. Jag blir lika irriterad på Iprentanten som gråter, på all fånig dubbad schampoo/riesen/balsam/whatever-genusstereotypsmörja och reklam i radio står jag helt enkelt inte ut med. Inte under några som helst förutsättningar.

Så att jag hyllar en reklamfilm måste ses som sensationellt.


Lacrimosa

Mozarts Requiem.

Ett musikstycke som står på den där – korta! – listan över absolut oförglömliga verk, som Milos Forman berättade (dock inte helt sant, nej!)om i filmen Mozart, och ett stycke som för mig är djupt personligt.

Mozarts requiem.
Både en djupt innerlig religiös text om Jesus död på korset och fullständigt fantastisk musik.

Av tradition framförs det ofta lagom till Allahelgonahelgen och därför sjöng jag det i kören jag då var medlem i, i Luleå domkyrka i november 2004.
En dryg månad senare steg det som ett vrål av smärta från jorden, från de långt fler än hundra tusen människor som dog, och de mångdubbelt fler som drabbades, som förlorade någon, som förlorade något. Hem, framtidstro, familj, fruar, systrar, män och bröder.
Och barn. Små barn i stora vågor.
Det var annandag och det drog in en tsunami över stora delar av Indonesien, Thailand, Sri Lanka, Indien, till och med på Afrikas horn drunknade människor, långt långt från jordbävningen som utlöste flodvågen.
Det var kaos, det var domedagsstämning.
Djup förstämning.
Nöden enorm bland de som överlevde. Särskilt bland de som inte kunde åka hem från semesterorterna, som inte hade flygplan som hämtade hem dem till rika länder långt bort.

Vi , i vår lilla stad lång långt bort från katastrofen, arrangerade i samarbete med Röda Korset en konsert till förmån för tsunamins offer och sjävklart var det Mozarts Requiem som vi framförde.

Och vi sjunger. Vi sjunger för de som dog och vi sjunger för alla som överlevde och vi sjunger för de som mötte de överlevandes upplevelser. Vi sjunger för alla som försöker hjälpa, vi sjunger som jag aldrig sjungit förut.
På liv och död.
Somliga textrader kan jag fortfarande inte uttala utan att halsen tjocknar.
Somliga textrader var jag tvungen att stålsätta mig inför.
Med en tjocknad hals kan man nämligen inte sjunga.

Lacrimosa dies ilia
Qua resurget ex favilla
Judicandus homo reus.
Huic ergo parce, Deus,
Pie Jesu Domine,
Dona els requiem.

Mournful that day
When from the dust shall rise
Guilty man to be judged.
Therefore spare him, O God.
Merciful Jesu,
Lord Grant them rest

…och jag kan fortfarande inte höra den här musiken utan att se flodvågen, utan att få en svag svag aning, förnimmelse om paniken och all gränslös förtvivlan alla som såg flodvågen i verkligheten måste ha upplevt.

Kort sagt.
För mig är Mozarts Requiem oerhört kraftfull musik, starkt känslomässigt förankrad och näst intill helig.

För alla är det inte så.
Självklart inte.

Visst förstår jag det.
Ändå blir jag stött, näst intill kränkt av den här reklamfilmen.

Bygga hus, skärbrädor..!??


Meningslöst..?

Nej.
Däremot kan jag konstruera en mening.


Olika perspektiv.

Sist jag var hos barnmorskan för rutinmässig magmätning, hjärtlyssning, blodtryck- och blodvärdestagande och fick jag en ”Babybag”.
En ”Goodiebag” för blivande föräldrar.

Ja, där ser man!

Så, vad var det i påsen då? Ja…

Naturligtvis en laddning blöjor, i det här fallet från Pampers.
De kommer nog helt säkert till användning, tror ni inte? *s*

Sen en liten body i storlek 56 från Lindex, ajaaa, det blir nog också bra…

En provförpackning av Neutral tvättmedel, en reflex från vägverket, en tandborste för mycket mycket små tänder, en tub idomin, lite babyolja från ACO och en liten tub hudkräm Oliva från CCS.

Och en hel BUNT av broschyrer och papper. (Jag förväntas antagligen läsa dem… *ögonhimlar* )

Men vad är det här? En blå MOJ i en plastpåse!? Vad sjutton ÄR det för något??

Jag öppnar plastförpackningen och ut flärpar en MOJÄNG..?!? Åh, en sån där solskärm man ska ha i bilen… Panodilreklam… Jösses, katten bara studsade..! Undrar om den alls går att få ner i förpackningen igen, jag har ju gudbevars inte ens någon bil…

Nu var det väl tomt i påsen… Nä, inte riktigt. *jag rotar lite mer*

Upp får jag en dvd-film i litet pappersfodral.

Allvarligt!?

Teletubbies!? En 61 minuter lång film med Teletubbies?!

Tror ni de smittat ner blöjorna och bodyn!?

———————————————————————–

En annan sorts goodiebag för andra sorters människor med andra behov. (Fast jag kan donera dvd-filmen any day!)