Etikettarkiv: roligt

Sikta mot stjärnorna?

Vi har fått en ny lekplats på vår gård, barnen klättrar lyckligt i den stora klätterställningen, gungar i kompisgungorna och till och med de minsta har fått en alldeles nästan riktigt polisbil att köra. Lyckan är stor i kvarteret och det fullständigt kryllar av ungar där om eftermiddagen är varm och solig. Vi vuxna är glada för att arkitekten tänkt på att ställa dit lite bänkar och bord, vilket gör vårt häng betydligt trevligare och tålamodet längre.
Jag var med på en informationsträff redan i vintras om den här lekplatsen, och fick se bilder på det förslag som presenterades.
Klätterställningen är imponerande och jag tänkte iskallt: Det är lugnt, den där tar sig inte Lilla Essingen upp i i första taget.

Vi kan väl säga så här.

Jag hade fel.

Han klättrar som en liten apa, högt upp i den, uppskattningsvis tre meters fallhöjd om något skulle gå snett och jag sitter med hjärtat i halsgropen.
För hur ska jag göra, ska jag förbjuda honom från att leka i den, när den är så vansinnigt rolig och spännande?
Den är alltså i princip utanför vår port. Det är inte helt lätt att undvika att hamna där ideligen.

Och jag funderar lite, en smula, på hur man bygger lekparker.
För jag minns mötet, hur vi resonerade och hur klokt och bra det tänktes, och jag tittar på den lilla skylt som finns på denna klätterställning, och jag trampar prövande i den lite sviktande gummiasfalten. Man bör alltså vara sex år för att klättra här.

Nog hade det varit skönt om en så kort människa som min Lilla Essingen faktiskt inte KUNDE ta sig så högt upp.
Inte förrän om kanske en decimeter eller så. Nästa sommar.

20110908-155052.jpg

20110908-155205.jpg

20110908-155308.jpg
Notera skylten som förbjuder barn från att klättra utanpå rutschkanans rör, rörets mycket klättervänliga konstruktion, de underdimensionerade Klättra-inte-här-hinder och pojkens innovativa nyttjande av just dessa skyddande hinder.


Saker som skett och absolut INTE skett.

Igår sammanstrålade jag med Carcol och Peterlina.
Also Known As Scrapdårarna
Där var också ett fat med fantastiska muffins, en Mycket Välbakad banankaka med vidhängande Jeez och Min-Guddotter-i-blivande.

Samt.

Drottningen, hennes yngre syster och en Oerhört Lila Tårta. Cooolt.

Tanken var OND från Scrapdårarna. Precis som langare: Vi bjuder flott, så torskar dom.
Och de bjöd.
Och trevligt var det.
Och KUL var det. Skitkul faktiskt.

Så långt skedde somligt.

Nu ska vi gå in på sånt som INTE skett sedan dess.

I natt har jag inte drömt om pappersark och den där klämcuttermojängen. (Den kallas visst KUK..! Och nej, det är absolut inte mitt påfund!)

I dag har jag INTE varit på Panduro.
Jag har INTE köpt en plastmapp att ha scrapark i.
Jag har INTE köpt bakgrundsark, såna där styva, och jag har INTE köpt såna där mönstrade ovanpåpapper.
Nej.
Nejnej.

Inte jag, inte.

Och OM någon spårar en sådan dylik händelse, t.ex. genom en elektronisk betalning på 135 kronor så är det ett Falsifikat.

Bara så ni vet.