Etikettarkiv: service

Om musikaffärernas död.

Minns ni Megastore, vid Sergels torg. En skivaffär i tre plan. Ett helt rum, ljudisolerat från resten av butiken, för bara klassisk musik. De hade allt du kunde tänka dig, de hade kunnig personal.
De var helt enkelt en riktigt bra skivaffär.

Nu är den borta.
I den mån man köper skivor, fysiska skivor, så köper man dem på internet nu.
Eller så laddar man hem musiken, utan vidhängande plast.
Det går till och med att göra det lagligt, och betala för nöjet.

Det finns inte så många skivaffärer längre, faktiskt.
Inte ens i vår kungliga huvudstad. De flesta har försvunnit.

Men här om dagen är jag befinner jag mig i en sådan.
Tillsammans med min brukare. Vi ska byta en skiva åt honom.
Det slår mig. Tänk om jag faktiskt skulle köpa den där skivan..? Jag har ju lyssnat på henne på spotify och hon är himla bra. Vore nice att ha i mp3spelaren.

De som känner mig lite mer förstår att här håller det på att hända något sensationellt.

Dessutom slår det mig att vi kan göra två flugor på smällen. Min brukares pappa fyller år. Antagligen skulle han gilla den här skivan.
Så jag ber biträdet i skivaffären sätta på just den här skivan, så min brukare får lyssna, bedömma om han tror att den kan funka som present.

Biträdet suckar, himlar med ögonen och byter bort tuggummipopen i högtalarna.

Jag säger att jag tar skivan, och biträdet vänder sig om för att stänga av musiken. ”Nej, vi vill lyssna på den här och nu” säger jag, och får återigen samma suck och ögonhimmel. Biträdet hämtar en annan skiva och jag avslutar köpet.

Min brukare – som missat biträdets beteende – gillar det han hör och köper en skiva han med.

Jag lovar mig själv att aldrig mer gå in i en skivaffär.

Annonser

Kryptiskt meddelande

I min hiss sitter just nu en lapp.
Fascinerat försöker jag läsa vad som står, och det går väl sisådär.
Det är värre att förstå det hela.

Det är alltså antagligen inte en lapp från en granne, utan någon sorts information från någon som anser sig reparera hissen.
Det är ju tacknämligt. Man talar också om att det inte är hissen som är trasig, utan dörröppnaren (på några våningsplan i huset bor det rörelsehindrade hyresgäster).

Den där dörröppnaren har varit trasig i månader

Men nu ska den tydligen åtgärdas.

(Lappen har suttit där sedan i torsdags. Man har inte så bråttom, nej.)

Festligast tycker jag ändå att den nedersta raden är.
Den som är noga överstruken.

”Vi gör vårt bästa för att åter få hissen i drift
och minska er olägenhet av stilleståndet”

Man gör alltså ABSOLUT INTE sitt bästa?

*s*

Av en händelse hörde jag på radio om David Batras nya bok
”Den som inte tar bort luddet ska dö”.

—————-

Uppdatering: Kolla in den här bloggen!

Där finns många roliga lappar!


Tant Tekla Terroriseras av Tillvaron


Vi är, efter några intensiva dagar i Visby, på väg hem, jag och Svärdsmannen.
Vi sitter i bilen, har kört från Nynäshamn och hem till honom från den hamnen är det en god bit, han bor långt norr om Stockholms innerstad. Klockan närmar sig halv sex och kylskåp är tomma och blodsockret lågt och när jag nämner ordet Pizza Hut svänger han utan minsta motstånd av mot Barkarby, där vår middagsräddning ligger. För ibland är det skönt med riktigt junk food, med en iskall cola och en rejäl pizza.
Själv äter jag inte det ofta, jag har lätt att bli less just sån mat, men nu är det läge för en Pizza.

Vi går in, restaurangen är nästan tom, men ändå tar det över fem minuter innan en tuggummituggande brunett har tid att låta oss beställa. Nå, vi har ju ingen panik, vi sitter och dinglar med benen på de höga barstolarna…

…men efter en stund börjar vi skruva på oss och titta på klockan.
Hur länge har vi suttit här egentligen? Hur lång tid tar det att grädda en pizza? Varför ler de aldrig, de som jobbar här, vilken trist attityd de har…?
Jag känner hur jag surnar till. Jag är verkligen hungrig och nu borde de… vad håller de PÅ med här?!
Jag säger till Svärdsmannen: Om fem minuter, exakt fem minuter går jag. Med eller utan pizza.

In kommer en kille. Han har ringt in och beställt. ”Jo, jag beställde …. den borde vara klar nu, det skulle ta en kvart…”
Han blir också sittandes.
Vi sneglar på varandra.

I Serveringsluckan från köket står kartonger med pizza, två kartonger och en påse. Antagligen är det våra pizzor, eftersom vi beställt varsin liten pizza och ett vitlöksbröd. De har stått där i flera minuter nu, men ingen i personalen verkar bry sig.

Jag är inte egentligen så jätteförtjust i pizza, jag äter det ganska sällan, men när jag ska äta sånt så vill jag göra det medan den är varm.
Jag gillar INTE kall pizza.
Jag ÄR grinig, hungrig och grinig. (Annars vore jag inte där!!)

Tuggummituggartjejen försöker slå in sina bongar från någon (för oss osynlig) kund och intill henne står en tuggummituggarkille och väntar irriterat, för att komma åt kassaapparaten.

Killen intill oss, han som ringt in och beställt, inser att ingen bakat någon pizza åt honom, att han kommer få vänta…

I samma minut som min sekundvisare slår Fem Minuter glider han ner från sin barstol och går ut.

Så gör även vi.

Svärandes, och hungrigare än någonsin.

Svänger in på den lilla pizzerian i Viksjö, nu är goda råd dyra, de pizzorna är inte lika trevliga, men spela roll…

Några minuter senare kliver vi in i bilen igen, nu med två heta kartonger i skuffen.

Samtidigt kliver samme kille, med likvärdig last, in i sin bil, precis intill oss.

Vi ler och skrattar igenkännande mot varandra, himlar med ögonen och åker sedan, var och en, hem till sitt.