Etikettarkiv: tröst

En näve tröst

Vissa dagar vet man redan från början att det inte blir någon ordning på.
De saknar förutsättningar att bli bra.
De kontamineras av något riktigt riktigt uselt och kan därför bara bli usla.
Rakt igenom usla.

Igår var en sådan dag och en sådan dag är det bara att ta rak på.

Ingen räddning finns, ingen annan teknik eller strategi hjälper.

…och mitt i misären råkar jag sticka ner handen i fickan.
Jag hittar inte bara Blixten McQueen.
Jag hittar två Blixten, jag hittar Francesco Bernoulli, Holly Blinkers och Carlo Maserati (VAR i filmen är han med?!?)

Ajaaa. Jag tar ett djupt andetag.
Det går nog an.
På något sätt.


Kofot – bra att ha när man bryter tankespår


Med en kraftansträngning bryter jag bort tankarna efter morgonens hemska telefonsamtal. Ut i tillvaron behöver jag komma, distraheras. Koncentrera mig på det i mitt liv som är gott nu.
Miraklet som pågår; ständigt i bakgrunden, ständigt närmre mig än något annat.

Idag är en bra dag för en premiär.
Nästan som ett statement.
Jag har valt rätt.
Jag är så oerhört välsignad över att detta lilla liv, denna människa kommit till mig, sakta (men samtidigt väldigt väldigt fort) skapas inuti mig.

Samtidigt kan jag inte riktigt släppa rädslan över att något ska gå fel.
Framför allt kommer nog den rädslan ur vissheten om att sånt verkligen sker.
Jag vet åtskilliga exempel på det.
Närmast är väl min egen mamma: Hon har upplevt fyra förlossningar, men bara kommit hem från BB med tre barn.

Jag kan inte föreställa mig hur jag skulle överleva det. Jag törs inte ens ”känna på tanken” utan att paniken bubblar upp.

Men här om dagen bestämde jag mig.
Inch’Allah.

Skulle detta otänkbara ske är det vidrigt och katastrofalt på alla tänkbara sätt; inget blir bättre av att jag inte unnat mig att njuta och fantisera om det som är gott.
Inget blir bättre av att jag undviker att förbereda i det praktiska livet, för att min lilla skorv ska vara välkommen.

Så i badrummet står numer ett skötbord, galant ditburet av yours truly och Jeez.

På det ligger resultatet efter en stunds bläddrande bland kläder på Lindex:

Jag hoppas du trivs i det här, lilla skrov…


Sked


I mörkret ligger vi, och jag är ledsen och jag står inte ut i att dessutom vara ensam och jag vet ju hur det är, hur välsignad han är med förmågan att kunna somna oavsett hur bekymrad han är, vad som än händer så somnar han gott, lugnt och tryggt inom tre minuter från det att han lagt huvudet på kudden och jag ligger vaken med hjärtat fullt av oro och i det är jag så ensam – eller just där och då känns det så i alla fall.

I det står jag inte ut, inte alls.

Snälla, håll om mig, jag är så ledsen…

Och han håller om.
Håller i.

Till slut somnar vi. Tillsammans. Jag slipper bli liggande ensam kvar i vakenheten. Omhållenfasthållenihållenhandhållensammanhållen.

.