Etikettarkiv: vår

Lila.

”Mamma! Ja ska plocka blommoj åt dej!”


Mössa?

20120331-115224.jpg

Kan man sticka toppluvor till små frusna krokusar?


Wtf?!?

20120331-065946.jpg

Ja.
Jag vet att det är normalt med bakslag för våren.
Men jag måste inte tycka om det.
Alls


Den femte årstiden

Dagen, här i kungliga huvudstaden, har bjudit på strålande sol och mer än en handfull plusgrader.
En underbar vårdag.
Åh, så jag älskar våren, den här tidiga, som egentligen är lika mycket vinter – och det kan lika gärna snöa i morgon! – och senare, när de första vårblommorna kommer.

Men just den här tiden, då saknar jag åren i Jokkmokk.

Vårvinter.

Bor man i Lappland har det ordet en speciell klang.

Det doftar av kokeld, av souvas och gahkko, av kaffe och skoteravgaser.

Jag är välsignad, som levt ett liv med så många växlingar och ja, jag kommer nog aldrig rikigt sluta vara norrbottning.

Ren på Skansen

Det var tuffa år men samidigt alldeles fantastiska.

(och vet ni. Jag tappade hakan här om dagen, när jag hörde min onge:”Mamma, ska vi faja till pappa i mojjon?” #indoktrinering)


Om det ögat längtat efter

Jag ser upp mot skyn, jag tror inte mina ögon. Är det fel på dem, har de på något sätt blivit felkalibrerade? Kan ett träd verkligen HA den här färgen? Är det så att ögonen längtat så efter annat än smutsgrått, smutsbrunt, smutsbeige och smutssvart att de helt flippat ut?

Lönn i full blomning


Krokus

Jag älskar den här tiden.
Livet kommer åter.

Bilden tog jag en annan vår, under en promenad med Mia, och ja, jag minns också fuktfläckarna på knäna!


Vårtrötthet.

Jag överlevde.
Vintern tog slut.
Snödrivorna krymper, krokusar och vintergäck hugger dem i hasorna och min lättnad är fysiskt påtaglig.
Mycket.

Jag är fullständigt slut.
Jag orkar inte tänka, inte blogga, inte surfa.
Jag sover som medvetslös, väcks av barnet, har svårt att somna om och är sedan döende under dagen.
Huvudvärken lurar bakom ögonen.

Är det bara våren?
Det är nog lite den förkylning som stör också, och så är det lättnaden över att Lilla Essingens Farmor överlevt och piggar på sig.
Annat i tillvaron verkar också på något underligt sätt falla på plats och även det är outsägligt skönt.

Spänningarna släpper.
Jag släpar mig hem från jobbet, hämtar Lilla Essingen från dagis och häller ut duplolådan. Bollibompa är vår vän, frysen och micron likaså.
Ont om långkok är det gott om.

Jag är så oerhört galet sinnessjukt trött.