En liten bluff.

Barnet ska sova.
Det är kväll.
Kväll efter en lång rolig dag, massor av lek på dagis, duplobygg och mammaärminklätterställning-lek. Frukost, lunch och middag. Mellis däremellan.
Barnet är trött.

Men

Barnet vill inte sova.
Nu är det inget ovanligt.
Moderskapet är inte speciellt chockad, om man säger så.

Han står i sängen så fort jag vänder ryggen till.
Piper.

”Upp!”

Nej, hjärtat, säger jag och lägger honom ner igen.

Strax står han där igen.

”Upp! Upp!”

Det är dags att sova nu, hjärtat, kontrar jag och lägger honom ner ytterligare en gång.

Beslutsamt ställer han sig upp igen.

”Bajs!”

Va, frågar moderskapet förvånat, har du bajsat? Nej, det tror jag inte på..?

Men likväl måste man kolla. Knäpper upp pyamasen, gluttar ner i blöjan.

Inget bajs.

När jag ser barnets insikt; inte ens nu fick jag komma upp, biter jag ihop om ett skratt.

En stund senare sover han, min lille simulant.

—————————————————————————————————————-

Här står om en annan typ av bluff. Trist på alla sätt.