Månadsarkiv: juni 2010

Det är här man ska komma på en passande rubrik.


Det är ganska exakt ett år sedan en liten pojke gav en annan liten pojke en smula märklig present.
Elias, mitt adopterade gudbarn, hade med sig en present till Lilla Essingen då han fyllde ett år.
En toarulle i en plastpåse, och i toarullen bodde enligt uppgift något som växte.
Någon sorts dagisprojekt. Man hade planterat något, som grott, och nu fått komma hem från dagis.
Vi förärades det lilla skottet, och det fick en kruka med jord och en plats i köksfönstret.

På ett år har den lilla plantan vuxit till sig avsevärt. När den kom var det en liten pinne med två lite nervösa blad på. På ett år har den växt ungefär en decimeter och gjort sig ett antal stiliga, lätt behårade blad med tydliga nerver.
Man kan inte låta bli att undra vad det ska bli av det hela?

Vi pratar om det, jag och Lilla Essingen, som hans vårdträd. Han fick det ju på sin ettårsdag och någon sorts träd verkar det bli av det och intressant nog har de växt ungefär lika mycket under året. Eller inte, kanske leder barnet med några centimeter, det är inte så gott att veta.
Men tankfull är jag när jag står i köksfönstret och tittar på det, och hör barnet leka i köket bakom mig. Han pratar, brummar, sjunger och skrattar.
Ett år går fort, så larvigt fort.
Förra året hade jag en baby och förlossningen fanns i färskt minne. Nu har jag en liten pojke och förlossningen känns som en evighet bort.

Nu har vi firat hans tvåårsdag, faktiskt flera gånger om, och på kvällarna sover han lyckligt med sin duplo-polisbil i famnen. En annan uppskattad present var den nya vagnen, den som han vägrade kliva ur när vi kom hem från affären, som han satt i medan han tittade på Tåget Thomas så vi ställde den helt enkelt mitt i vardagsrummet.
Dagen därpå ”kjättlade” han upp i den lagom tills det var dags att gå till ”Dadi”. Ja, i normala fall går vi, för det är nog inte ens hundra meter, men … ja, idag tog vi vagnen. Lycka – ända tills vi kom fram. För då måste man kliva ur vagnen och lämna den utanför dörren?!!.
Vad det är för vagn? Ja, den är orange… Den har fullt liggläge och en rejäl suflett, vilket jag efterlyst, och den är skapt för människor som är mer än 165cm långa vilket jag är med god marginal. Helt plötsligt kan jag gå med vagnen utan att kuta med ryggen. Det tar nog däremot lite tid att vänja sig vid det där flipprande framhjulet. Men det kan jag leva med, när jag slipper få en puckel mellan skulderbladen.

Slutligen har jag utökat min samling av lila saker.

Jag vet inte vad det är med lila men jag blir så larvigt glad av lila saker. Lila är en färg som inte kompromissar. Den är nästan vulgär, men bara nästan.Den tar i, märks och sticker ut, den är glammig och lite lätt utflippad. På något sätt passar det mig så fantastiskt bra, och de lila sakerna i min tillvaro blir sakta men säkert fler.

Om någon har en teori om vad det är för sorts sak som växer i mitt köksfönster får ni gärna dela med er av den kunskapen.

Annonser

Det är skillnad på folk och folk.

Jag drabbades av en ganska besvärlig insikt här om dagen.
En diskussion i soffhörnet hemmavid, upprunnen ur nyheten om att världskulturmuseét i Göteborg väljer att inte visa Elisabeth Ohlson Wallins bilder från Jerusalem.

Diskussionen är balanserad och intressant men jag störs av trångsyntheten hos min kombatant – helt uppenbart är att han inte alls störs av att man väljer att inte visa bilderna av hänsyn till ditten och datten då de kan uppröra en och annan.
Jag förstår att det lika mycket handlar om hans o..obekväma känsla inför homosexualitet som något annat. Han använder ord som ”respekt för andra” och jag argumenterar om yttrandefrihet och den absoluta rätten till det vi (gudskelov) har (?).

Och så hör jag mig själv.
I hans ord.
För jag har varit lika irriterad på den där idioten Vilks och hans respektlösa skändande av något som är heligt för en religiös grupp som mannen i soffan är irriterad på Ohlson-Wallins bilder av homosexuella.

Det är inte någon smickrande insikt, nej.
För jag tycker verkligen illa om Lars Vilks belåtna flin när han provocerat fram ännu några löpsedlar i Expressen.
Jag tycker att han är en smaklös idiot och att han gott kunde hålla truten.

Insikten är otrevlig men glasklar.
Yttrandefrihet
är ingen enkel sak att hantera.