All is well

”Ja VILL INTE, mamma!”
”Vad är det du inte vill, loppan?”
”ja VET inte.” [tonfall:men sluta tjata!!]
”ok”

Logik och konsekvens

Ibland är det svårt att förstå det ögonen läser. Jag läser igen, och baxnar.

kommunpolitikern Erik Hellsborn (SD) i Varberg menar fortfarande, efter att Breiviks identitet och motiv blivit kända, att det är vad han kallar ”islamiseringen” och massinvandringen som bär skulden.
”Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde”

Artikeln fortsätter:

”Mångkulturen är i mitt tycke något oerhört negativt. Attackerna i Norge visar bara ytterligare på de negativa konsekvenserna och jag ser ingen anledning att försvara den”

Jag tar ett djupt andetag.

Jag undrar vad Hellsborn tycker om lungcancer? Ska kanske alla cancersjuka vara vänliga nog att lägga sig och självdö så att inte någon urspårad hälsofanatiker måste spränga Radiumhemmet för att rädda fosterlandet?

En hel värld av kunskap

Vi plockar blåbär, för näst efter åkerbärssylt är nog blåbärssylt det godaste som finns och plötsligt gör vi ett fynd.

Lilla Essingen fnissar förtjust över att larven har ”en båsste i jumpan” och jag sliter fram iFånen för att fota och twittra krypet.
”Har vi någon etymolog i feeden? Vad är detta för en cool larv? http://lockerz.com/s/123254597”

Och vet ni, det funkar!
För shit, för det första ställer jag frågan fel. En expert på insekter heter Entomolog, inget annat.
Dessutom finns det någon som känner igen krypet, @mattiasb skickar en länk och där ser jag betydligt skarpare bilder på min larviga kompis. Det kan vara någon sorts tofsspinnare, och det är gott nog för mig.

Vill man nörda ner sig ordentligt är det här ett bra ställe…

Fatta hur många gånger ni kommer rädda livet på mig, ongen är bara tre och har knappt börjat fråga ”varför” än…

Return of investment

Vi är på Orris, min barndoms paradis, en halvö i Södermanland och vi gör inte många knop. Är vädret tillräckligt varmt badar vi, annars plockar vi blåbär eller går ner till båtbryggan och metar. Tunt pennflöte, minimal krok och vetemjölsdeg i en välknådad påse.

Mamman metar, barnet dansar förtjust över varje liten mört eller löja vi drar upp:”Mamma, titta! En hoppfisk!”
En dag tar vi med en handfull firrar och häller ut i mojmojs damm intill huset.

Idag gjorde jag i ordning ett litet spö till barnet, så han fick fiska själv och visst kunde han det! Två silverglittrande löjor drar han upp och mamman känner svindeln hota – var det inte förra sommaren vi kom hem från BB? Nej. Riktigt så är det ju inte, men nog går det fort ibland…

Jag öser kärlek, tid och engagemang över den här pojken och jag älskar nästan varje stund av det.

Jag investerar.
Mitt kapital är människan som jag är med att forma och räntan är upplevelsen att få göra det.
Få vara med om hans två första egenfångade fiskar, hans spontana kärleksförklaringar:”mamma, du äj min bästa komps, ja älskaj dej” och doften från hans hår när han kryper upp i min famn. Så småningom kommer han lära sig cykla, simma, läsa och någon annan än jag kommer få hans pussar.
En lång resa tillsammans, upplevelser, drömmar som förverkligas och mål som uppnås.
Jag gör inbetalning på inbetalning och kärleken tar aldrig någonsin slut.

Tanken att det finns flera hundra människor i vårt grannland som står i tomma sovrum orkar jag inte alls ta in.
Att en enskild människa anser sig ha rätt att avbryta dras kärleksfulla investerande, beröva dem på konfirmationer, studentfester, bröllop och barnbarns dop, på lyckan när antagningsbevis kommit och körkort äntligen fixats…
Det är inte bara alla dessa barn som samvetslösts mördats, utan alla de drömmar de bar på, och själva var.

Jag plockar lite blåbär, drar upp en mört ihop med min onge och försöker hantera paniken.

Samesame but different?

(tack, @dreadnallen, för den första bilden)